Artikel - 22 mars, 2010
Greenpeace kräver ett stopp för fisket efter tonfisk med fiskgyttrare - på engelska FAD - anordningar som lockar till sig stora mängder fisk i öppet hav. Anordningarna lockar även till sig sköldpaddor, hajar och andra arter som fångas och dödas som bifångst för att sedan dumpas i havet till ingen nytta.
Både gulfenad och storögd tonfisk är på väg att möta samma öde som den
blåfenade tonfisken, trots forskarnas varningar för vad ett fåtal
intressenters jakt på kortsiktig vinst innebär. Förutom flottorna av
stora fiskefartyg som tar upp mer tonfisk än vad bestånden klarar av
används fiskgyttrare, på engelska FADs, Fish Aggregation Devices:
flottar och andra flytetyg som ligger mitt ute i havet och lockar till
sig all fisk som befinner sig i området (det är deras instinkt).
Fiskgyttrarna samlar ihop den sista tonfisken tillsammans med nästan
allt annat marint liv och förvärrar den kris som överfisket leder till.
Till det yttre ser de harmlösa ut - bitar av trä, nät eller metall – men
när de stora snörpvaderna (ett slags gigantiska nät som dras ihop runt
fiskgyttrarna för att fånga fisken) varit där finns inte mycket kvar i
havet.
Med tonfisken kommer bifångst, ofta utrotningshotade havsköldpaddor och
hajar. Det beräknas att mer än 1,7 miljoner ton tonfisk fångas med hjälp
av fiskgyttrare varje år, vilket betyder 170 000 ton bifångst. Ung
tonfisk som inte ännu hunnit föröka sig fångas också, vilket lämnar
bestånden utan möjlighet att återhämta sig.
Vid mötet i Doha i Qatar i mars utdelade CITES (FN:s organ för handel
med utrotningshotade arter) ett troligen dödligt slag mot den blåfenade
tonfisken i Atlanten, en fisk vars kött är mycket eftertraktat som sushi
av konsumenter och restauranger över hela världen. Forskare och
fiskeexperter har varnat i flera år för att den blåfenade tonfisken
hotas av utrotning. Regeringarnas misslyckande när man inte röstade för
att rädda tonfisken pekar på ett större problem: att vår
fiskeförvaltning sviker haven, marint liv och oss själva. Om jakten på
blåfenad tonfisk fortsätter som i dag kommer den att bli en av de första
fiskarterna som vi har fiskat och ätit till utrotning.
CITES-mötet kapades av Japan och landets kraftfulla fiskerilobby som
effektivt satte krokben för det internationella handelsförbud som
föreslagits för blåfenad tonfisk. Det kan tyckas vara en isolerad
tragisk händelse i det större skeendet i våra hav, men även andra
tonfiskarter är redan idag under stor press. Destruktiva fiskemetoder
och regeringar som pumpar in subventioner i den storskaliga
fiskeindustrin fiskar snabbt ned även andra tonfiskarter så att de snart
är allvarligt hotade om inget görs.