Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Läs mer

SVAFO exporterar kärnavfall till England - hemlighåller uppgifter om att restavfallet inte ska tas tillbaka

Artikel - 28 september, 2007
Sverige dumpar restavfall i ett land som inte har någon metod att ta hand om det och importerar utländskt avfall. Det är strider mot svensk lag och bryter en viktig politisk princip som legat fast i 20 år - att inte upparbeta använt kärnbränsle. Det politiska lappkastet sker dessutom utan att den svenska regeringen tagit ställning till exporten av avfallet.

Kärnkraftsanläggningen Sellafield i England.

Det svenska företaget AB SVAFO, sedan 2003 en del i den börsnoterade Studsvik-koncernen, har bestämt sig för att exportera 4,8 ton använt kärnbränsle till engelska Sellafield för upparbetning. Resterna från upparbetningen ska lämnas i England och i utbyte vill Studsvik importera annat utländskt avfall.

Sveriges första reaktor


Avfallet som Studsvik nu vill skicka till den ökända Sellafieldanläggningen härstammar från Sveriges första forskningsreaktor R1, som var i drift på KTH i Stockholm från 1954 till 1970. På den tiden drömde många i Sverige fortfarande om en egen atombomb och enligt SKI innehåller det använda bränslet 1,2 kg vapenplutonium av hög kvalitet, så kallat "super weapons grade plutonium".

Fyra ton av avfallet har svenskt uran som ursprung och resten är av kanadensiskt ursprung. Avfallet lagras för närvarande i Studsviks anläggningar. Företaget planerar att skicka bränslet till Sellafields äldsta upparbetningsanläggning Magnox B205. B205 byggdes 1964 och är den anläggning som släpper ut mest radioaktiva föroreningar i Sellafield. Den för närvarande avstängda THORP-anläggningen i Sellafield, som har varit omskriven på grund av skandaler och läckage, är förhållandevis modern.

Efter upparbetningen ska delar av materialet sedan skickas tillbaka till Sverige i form av så kallat MOX-bränsle, men restavfallet från upparbetningen ska stanna i Sellafield. Det är ett brott mot strålskyddslagen.

Paragraf 20 a, punkt 3, i strålskyddslagen lyder: "Tillstånd till utförsel av radioaktivt avfall får inte avse utförsel till en stat som förbjudit import av radioaktivt avfall eller som kan antas sakna förmåga att ta hand om sådant avfall på ett säkert sätt".

Eftersom Storbritannien också saknar slutförvar för restavfallet dumpar Sverige alltså i praktiken detta avfall. Eftersom SVAFO/Studsvik inte vill utveckla ett slutförvar för restavfallet i Sverige vill de istället importera annat utländskt kärnavfall från Sellafield-anläggningen. Det är ett brott mot kärntekniklagen.

SKI skriver på sin hemsida att: "Den svenska regeringen har förklarat att Sverige inte kommer att ta emot utländskt kärnbränsle för slutförvaring i Sverige. /…/ I kärntekniklagen anges /…/ att tillstånd inte får ges till slutförvaring av använt kärnbränsle från något annat land än Sverige."

Handeln med kärnavfall bryter alltså mot svensk lag på flera punkter.

Sellafieldanläggningen


Sellafieldanläggningen har i många år förorenat miljön via radioaktiva utsläpp i vatten och luft. Radioaktiv förorening från Sellafield anträffas så långt bort som Grönland. Sveriges västkust, Danmarks, Norges och Irlands kuster förorenas fortfarande av radioaktivt material från anläggningen.

Irland, Island och Norge försöker sedan länge att stänga upparbetningsanläggningarna i Sellafield. Exporten av använt kärnbränsle till Sverige ses där som ett tilltag som underminerar deras försök att stoppa den radioaktiva föroreningen från upparbetningen. Även Sverige har tidigare genom sitt arbete i Nordiska Rådet försökt att få slut på Sellafields radioaktiva utsläpp.

Sveriges export upprör grannländerna


. I juni 2007 skrev Norges miljöminister Helen Bjørnøys så här till kollegan Andreas Carlgren:

"En sådan försändelse kommer att underminera trovärdigheten i de gemensamma uppmaningar de nordiska länderna har framfört till Storbritannien när det gäller utsläpp och fara för utsläpp från verksamheten i Sellafield. Sellafieldanläggningens historia omfattar en rad händelser som ger god anledning att ifrågasätta säkerheten vid anläggningen".

Länkar till alla brev i denna brevväxling hittar ni nedanför den här texten.

Greenpeace i England har i åratal kämpat mot Sellafieldanläggningen


Stoppade tidigare export av miljöskäl


Sverige har tidigare skickat använt bränsle för upparbetningen till Sellafield men slutade på grund av de stora utsläppen av radioaktiva ämnen i havet. Istället bestämde sig Sverige för att upphöra med upparbetningen. Det avfall som skickades till Sellafield innan 1980 ligger fortfarande kvar i Storbritannien i upparbetad form.

Skulle transporten nu genomföras vore det den första transporten av använt kärnbränsle till Sellafield på mer än 20 år. Det skulle dessutom bryta både mot Sveriges beslut att inte upparbeta det svenska kärnavfallet och mot principerna att Sverige ska ta hand om sitt eget kärnavfall och inte importera avfall från annat land. Senaste försöket av SVAFO att få tillstånd från den Svenska regeringen för den här transporten ägde rum 1998-1999.  Även då motsatte sig Greenpeace kraftig denna begäran. Dåvarande miljöminister Kjell Larsson försäkrade år 2000 att det inte var aktuellt med en transport till Sellafield, även efter att SKI tillstyrkt SVAFO:s begäran i ett yttrande till regeringen.

SKI och SVAFO/Studsvik hävdar nu att det inte längre är nödvändigt för regeringen att ge tillstånd för en transport, eftersom detta endast är en transport för "bearbetning" av radioaktivt material som sedan skall transporteras tillbaka. Men med tanke på att restavfallet från upparbetningen ska lämnas kvar i England och att annat avfall skall transporteras tillbaka till Sverige är detta inte rimligt.

Greenpeace kräver att avfallet ska stanna i Sverige och att alternativa metoder som torrlagring, undersöks vidare. Metoden används redan i flera andra länder. SKB har tidigare uttalat sig att metoden inte "passar i det svenska systemet för slutförvar".

Problemet är att inte heller Storbritannien har något slutförvar för den här typen av kärnavfall. I praktiken dumpas kärnavfallet i ett annat land. SVAFO/Studsvik och SKB försöker nu smyga igenom transporten och tyst skeppa över avfallet till England.

Pressmeddelande: Vi protesterar mot Sellafield-transport från Studsvik

- Exporten av kärnavfallet strider mot svensk lag

Ämnen