Förra året inledde Greenpeace en viktig kampanj med målet att fasa ut Europas allt mer åldrande kärnkraftspark. Kampanjen inleddes med publiceringen av en omfattande rapport som ur flera olika perspektiv belyste riskerna med gamla kärnkraftsreaktorer.
En tredjedel av reaktorerna i Europa, Ryssland exkluderat, var då redan över 30 år gamla. I Sverige finns fyra av de tio äldsta, Ringhals 1 och 2 samt Oskarshamn 1 och 2. Samtliga har idag passerat 40-årsstrecket, vilket utgör deras ursprungliga tekniska livslängd, och idag går de på övertid med minskade säkerhetsmarginaler som insats.
För att ytterligare understryka allvaret och belysa problematiken valde vi att agera. Under en och samma dag deltog 240 aktivister i aktioner i sex länder i Europa, samtliga med gamla farliga reaktorer. I Sverige klättrade aktivister upp på taket på Oskarshamn 2 och hängde en banderoll med budskapet: Tid för pension.
Samtidigt överlämnades en rapport med samma namn till Oskarshamns kraftgrupp. Aktionen var en viktig del i ett långsiktigt arbete som omfattar forskning, opinionsbildning och politisk påverkan.
Vi är övertygade om att historien kommer att ge aktivisterna rätt i sitt agerande, de åldrande reaktorerna är för riskabla att ha i drift. Det är också vår förhoppning att tingsrätten i Kalmar erkänner nödrätten att, i enlighet med Greenpeace värderingar öppet och fredligt och med personligt ansvarstagande, agera för allas vår säkerhet.
Redan vid tiden för aktionen var Oskarshamn 2 avställd. Efter Eons beslut om att ta både Oskarshamn 1 och 2 ur drift senast 2020 talar mycket för att Oskarshamn 2 aldrig någonsin kommer att återstartas. Eftersom även Vattenfall har meddelat att Ringhals 1 och 2 ska tas ur drift senast 2020 innebär det att samtliga av de fyra gamla reaktorerna som Greenpeace kritiserat inom kort kommer att stängas.
Den energipolitiska situationen är idag helt annorlunda i Sverige än för bara ett och ett halvt år sedan. Fyra grundläggande saker har förändrats.
För det första har vi en regering som har slagit fast att kärnkraften ska fasas ut, att säkerhetskraven på kärnkraft ska skärpas och att kärnkraften ska stå för en större del av sina samhällsekonomiska kostnader.
För det andra har regeringen slagit fast att målet för Sverige är 100 procent förnybar energi. I omvärlden sker en fantastisk expansion av förnybart och kostnaderna rasar i takt med ökad installerad kapacitet.
I vår nya rapport, Energy Revolution 2015, visar vi att det både är tekniskt möjligt och realistiskt med en global utfasning av fossila bränslen och kärnkraft och en omställning till 100 procent förnybar energi till 2050. I Sverige kan en omställning till ett 100 procent förnybart energisystem ske mycket tidigare, men då måste det förnybara få chans att accelerera även här.
För det tredje har Vattenfalls besked i vintras, att det inte blir några nya reaktorer vid Ringhals, ändrat spelplanen fullständigt. Fönstret för ny kärnkraft i Sverige har stängts och nu kan dörren öppnas för det förnybara att expandera.
För det fjärde har både Vattenfall och Eon påbörjat kärnkraftspensionen genom att besluta att ta de äldsta reaktorerna ur drift. Besluten är fullt logiska mot bakgrund av den förändrade energipolitiska situationen. Att fortsätta driva gammal farlig kärnkraft är inte bara dumt utan också otroligt dyrt.
Efter kritik från bland annat Greenpeace har Strålsäkerhetsmyndigheten i december förra året slagit fast att samtliga svenska reaktorer ska införa så kallad oberoende härdkylning senast 2020. Men det kostar cirka en miljard per reaktor och säkerhetskraven blev för kostsamma. Därför pensioneras nu de äldsta reaktorerna.
Kärnkraft ska stängas när den inte lever upp till säkerhetskrav som skyddar människor och miljö. Detta är själva grunden i Greenpeace argumentation. Vi är stolta över att genom vår kampanj ha bidragit till pensioneringen av gammal riskabel svensk kärnkraft.
Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige
Rolf Lindahl, kärnkraftsansvarig