Vad som är märkligt däremot är att Annie Lööf tycks värna allianspartiernas energiöverenskommelse mer än Centerpartiets egen energipolitik. Istället för att låsa fast sig vid tidigare kärnkraftskompromisser bör Annie Lööf och Centerpartiet ta fasta på möjligheten att få igenom sin egen politik, nämligen målet om 100 procent förnybar energi inom en generation.
Att Centerparitet tvingades till stora eftergifter i de förhandlingar som låg till grund för Alliansens energiuppgörelse är knappast någon hemlighet. Beslutet om att avskaffa avveklingslagen och öppna upp för tio nya kärnreaktorer var minst sagt kontroversiellt för ett parti som har haft kärnkraftmotståndet som en central del av sin identitet. I utbyte fick Centerpartiet vissa satsningar på förnybar energi och ett löfte om att nya kärnkraftverk inte skulle finansieras med statliga medel.
I praktiken har Centerpartiets kalkyl om att ett stopp för statliga subventioner också skulle leda till ett stopp för ny kärnraft visat sig stämma. Inget kommersiellt bolag har visat intresse för att investera i nya reaktorer. Det är helt enkelt för dyrt och riskfyllt.
Problemet är att det inte sker några större investeringar på energimarknaden överhuvudtaget förutom den blygsamma utbyggnad av vindkraften som skapades genom en höjning av elcertifikaten. Energimarknaden står helt stilla och ingen kan i dag med säkerhet säga hur energiförsörjningen ska tryggas när de gamla kärnreaktorerna inom en snar framtid stängs ner.
Anledningen är att Alliansens energiöverenskommelse i praktiken är en icke-politik där frågan om Sveriges framtida energiförsörjning helt lämnats över till marknaden att avgöra. Överenskommelsen ger inga långsiktiga spelregler eller förutsägbarhet om energimarknadens utveckling i form av en politisk målsättning eller vision. Det är också anledningen till att frågan om ny kärnkraft fortfarande i dag står i centrum av energidebatten.
Visst fanns det bra saker i överenskommelsen, stoppet av subventioner till kärnkraft är kanske den viktigaste och ett villkor som måste finnas kvar. Men som grund för en framtidsinriktad energipolitik är det ett magert underlag med många grundläggande brister.
Att regeringen är överens om att det energipolitiska målet är ett 100 procent förnybart energisystem innebär inte bara att energimarkanden kan få den långsiktighet och stabilitet som den behöver, det innebär också ett gyllene tillfälle för Centerpartiet att gå in i energisamtalen med goda chanser att få igenom sina energipolitiska målsättningar. Om Annie Lööf låter stolthet gå före en sådan möjlighet vore det inte bara ett bakslag för miljö och klimat, det vore dessutom helt obegripligt. Centerpartiet har nämligen rätt i sin analys.
Frågan är inte längre om billig förnybar energi kommer att ta över på framtidens energimarknad eller inte. Den tekniska och industriella utveckling som redan pågår är ohejdbar. Den fråga som energikommissionen borde ta fasta på är hur Sverige ska lyckas hantera denna omställning och möta behoven av både fortsatt teknikutveckling och utveckling av elmarknaden. En energiöverenskommelse med målsättningen 100 procent förnybart skulle innebära möjligheter att skapa spelregler och förutsättningar även för framtidens förnybara energislag, såsom solenergi och havsbaserad vindkraft. Det skulle också skapa tydliga incitament för investeringar i smarta nät som ger möjlighet till lagring, laststyrning och snabba svängningar på användarsidan.
När Centerpartiet 2010 var med och fattade beslutet om att öppna upp för ny kärnkraft fanns det ironiskt nog en riksdagsmajoritet mot ny kärnkraft. I dag finns det en blocköverskridande riksdagsmajoritet för ett 100 procent förnybart energisystem. Annie Lööf och Centerpartiet borde lägga prestigen åt sidan och ta tillfället i akt att skapa en långsiktig, trygg och hållbar energiförsörjning, en tillväxt i gröna jobb och bättre konkurrenskraft för Sverige.
Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige
Läs artikeln på Supermiljöbloggen