Dags för Centerpartiet att ge besked om Vattenfalls brunkol

När världens ledare träffas i Paris i december för att komma överens i ett nytt avtal om hur utsläppen av koldioxid ska minskas, har de för första gången med sig en full­stän­dig budget. De vet hur mycket utsläpp planetens atmosfär tål innan risken för en kli­mat­ka­ta­strof blir för stor. De vet också vad detta betyder: att 80 procent av världens kol, olja och gas måste lämnas kvar i marken. För Europas del innebär det att 90 procent av kon­ti­nen­tens brunkol behöver ligga kvar.

Kolet är utan tvekan Europas mest akuta kli­ma­tut­ma­ning. En tredjedel av den el som används kommer från kolkraft och kol står för en femtedel av kon­ti­nen­tens utsläpp av växt­hus­ga­ser.

Beroendet av kolkraft är na­tur­ligt­vis inte bara ett eu­ro­pe­iskt problem, det är globalt. An­vänd­ning­en av kol har fortsatt att öka, främst i ut­veck­lings­län­der. Men på många håll i världen går det åt rätt håll, där har av­veck­ling­en av kolet redan börjat.

I Stor­bri­tan­ni­en har an­vänd­ning­en av kol minskat till sin lägsta nivå på 150 år och David Cameron anser att kolet ska avvecklas helt inom tio till femton år. Sedan 2010 har över hundra kol­kraft­verk stängts i USA. Och i Kina har ut­bygg­na­den av kol vänts till en försiktig av­veck­ling. Förra året minskade Kinas utsläpp från kol sedan flera kraftverk stängts och det är en ut­veck­ling som väntas fortsätta.

Men statliga Vat­ten­fall går i motsatt riktning. Bolaget äger de största kol­kraft­ver­ken i östra Tyskland och motsätter sig en av­veck­ling av kolet. När re­ge­ring­en förra hösten de­kla­re­ra­de att bolaget ska avbryta planerna på att öppna fem nya kolgruvor, bestämde ledningen att verk­sam­he­ten ska säljas till någon annan som kan expandera verk­sam­he­ten i stället för att genomföra en ordnad och lång­sik­tig av­veck­ling.

Märkligt nog är det bara Väns­ter­par­ti­et och Mil­jö­par­ti­et som har tagit tydlig ställning mot en sådan för­sälj­ning och för en av­veck­ling av kolet. Båda partierna anser att Vat­ten­fall ska behålla kon­trol­len över verk­sam­he­ten och avveckla den. Vad övriga riks­dags­par­ti­er tycker är oklart.

Martin Ådahl och Kristina Yngwe, Cen­ter­par­ti­ets chefse­ko­nom re­spek­ti­ve mil­jö­po­li­tis­ka ta­les­per­son, för­kla­ra­de nyligen i Svenska Dagbladet att partiet helst ser att Vat­ten­fall säljer hela den ic­ke-nor­dis­ka verk­sam­he­ten till någon som tar ansvar för att avveckla kol­kraf­ten. De un­der­stry­ker att en för­sälj­ning av kol­kraf­ten separat innebär en risk att ”mindre no­gräk­na­de köpare kör vidare kol­kraf­ten så länge som möjligt”.

Att sälja hela den europiska verk­sam­he­ten skulle onekligen ge helt andra kon­se­kven­ser och möj­lig­he­ter än att sälja endast brunkolet. En för­sälj­ning av hela den ut­omnor­dis­ka delen skulle, förutom det tyska kolet, även innefatta vindkraft i Stor­bri­tan­ni­en, gas­kraft­verk i Ne­der­län­der­na, samt kraftnät, kärn­kraft­verk, bio-, vind- och vat­ten­kraft i Tyskland.

En sådan affär innebär själv­fal­let inga garantier mot att en köpare skulle fortsätta att öppna nya brun­kols­gru­vor, men en bredare portfölj lämnar åt­minsto­ne en möjlighet för av­veck­ling. Det gör det möjligt att ställa andra krav på en köpare.

Problemet är att någon sådan affär inte finns på bordet. Vat­ten­falls avsikter är att sälja endast brun­kols­verk­sam­he­ten och det är den affär som bolaget säger sig söka re­ge­ring­ens mandat för innan året är slut.

Cen­ter­par­ti­et och de andra al­li­ans­par­ti­er­na behöver återkomma med besked om de står bakom en för­sälj­ning av endast brunkolet, trots att det kommer att leda till öppnadet av nya gruvor och fortsatt koldrift över lång tid framåt.

I slutändan handlar Cen­ter­par­ti­ets och de andra par­ti­er­nas ställ­nings­ta­gan­de till Vat­ten­falls sälj­pla­ner om huruvida de ställer sig bakom en av­veck­ling av kol i Europa eller inte. Det eu­ro­pe­is­ka han­dels­sy­ste­met för ut­släpps­rät­ter kommer inte att leda till en sådan av­veck­ling i tid för att rädda klimatet, även med de mest radikala re­form­för­slag som finns. Det skulle behövas ett pris på ut­släpps­rät­ter som är fyra gånger så högt som i dag innan vindkraft kan kon­kur­re­ra med brunkol i Tyskland. Prognoser visar att detta inte kommer att hända under de närmaste de­cen­ni­er­na.

Sverige har länge varit en in­ter­na­tio­nell förebild inom kli­mat­ar­be­te. Det är dags att sätta ett tydligt och ef­ter­läng­tat exempel i Paris i hur politiker kan ”walk the talk” och på riktigt ta ansvar för den utmaning vi står inför. Kolet måste stanna i marken.

Annika Jacobson, chef för Gre­en­pe­a­ce i Sverige

Denna debattartikel publicerades den 10 juli 2015 på Supermiljöbloggen.