I samband med FN:s klimatpanelmöte förra veckan meddelade Danmark att de ska fasa ut allt sitt kol till 2025, fem år tidigare än förut bestämt. Varför kan den svenska regeringen inte visa samma ledarskap när det gäller statliga Vattenfall? Den nya regeringen ingav nytt hopp med sina löften om att avbryta expansionen av energijättens brunkolsverksamhet i Tyskland.
I regeringsförklaringen proklamerade statsminister Stefan Löfven att klimatet är vår tids ödesfråga och att det är tid för ansvar.
Hittills visar dock regeringens hantering av Vattenfall på allt annat än ansvarstagande och klimatledarskap.
FN:s klimatpanel slog fast att utsläppen måste ner till noll för att undvika extrema väderkatastrofer som underblåser såväl fattigdom som väpnade konflikter. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon var glasklar i sitt tal: tiden är inte på vår sida, världens ledare måste agera nu.
Samtidigt som detta budskap trummades ut meddelade Vattenfalls VD Magnus Hall att de överväger att sälja delar av den tyska brunkolsverksamheten. Något som snabbt välkomnades av näringsminister Mikael Damberg.
Det vore så klart ett enkelt sätt för såväl bolaget som staten att tvätta sina smutsiga händer, bli av med det utskällda brunkolet och nå bolagets klimatmål.
Men att sälja ut brunkolet till reapris är en paniklösning som inte gynnar vare sig Vattenfalls ägare, tyska befolkningen eller klimatet. En försäljning innebär att de gigantiska utsläppen fortsätter och den så viktiga utfasningen av kolet skjuts på framtiden.
Vattenfall är Sveriges enskilt viktigaste klimatfråga. Bolaget släpper årligen ut dubbelt så mycket som Sverige sammantaget och största delen av utsläppen kommer från brunkolet i Tyskland. Vattenfall har envist hållit fast vid det smutsiga kolet.
Istället för att påbörja en successiv utfasning, planerar bolaget att öppna fem nya brunkolsgruvor som kan säkra tillgången på bränsle till 2050. Stick i stäv med FN:s klimatpanels uppmaning att låta fossila bränslen stanna i marken.
Trots regeringens löften om att stoppa den statliga energijättens expansion av brunkol fortsätter planerna som hotar att jämna sju byar med marken. De politiska diskussionerna och utspelen i Sverige spär på oron och rädslan hos invånarna.
Motståndet mot de nya gruvorna växer och rättsprocesser är igång för att stoppa dem.
Förra veckan vädjade politiker från alla partigrupper i regionen i ett brev till Löfven och Damberg att stoppa planerna på nya gruvor och låta Vattenfall stanna kvar i regionen för att hjälpa till i omställningen till en hållbar energiförsörjning som på sikt garanterar nya jobb och tillväxt.
Tyskland genomgår en stor energiomställning där kärnkraft och fossila bränslen ska fasas ut och ersättas av förnybara alternativ. Enligt tyska forskare kommer brunkolet ha spelat ut sin roll om 10-15 år och inte längre vara ekonomiskt lönsamt.
Flera av Vattenfalls kolkraftverk är gamla och närmar sig sin tekniska livslängd.
Detta sammantaget, plus rättsprocesserna mot de planerade gruvorna, bäddar för en förlustförsäljning. Frågan är därför om en försäljning gynnar svenska skattebetalare eller om det innebär ytterligare miljardförluster för den sargade energijätten.
Istället kan regeringen visa att de på allvar vill stävja klimatförändringarna. De har makten att förvandla en av Europas största klimatskurkar till en förebild.
Att fasa ut gamla kolkraftverk och investera i framtida energisystem är inget märkligt. Gamla system ersätts med nya.
Det har skett i alla tider och vi ser det runt om i världen.
Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige
Em Petersson, kampanjledare Greenpeace i Sverige
Läs artikeln på SVT Opinion