Vad myndigheten i praktiken föreslår är att vi ska ha en A- och en B-klass för kärnkraftssäkerhet i Sverige. Att oberoende nödkylning ska införas är en självklarhet och har stått klart sedan länge. Myndigheten har själv arbetat med denna fråga åtminstone i tio år. Men det är först nu de konkreta kraven ställs och det är först om sex år åtgärderna ska vara genomförda. Kraven borde ha ställts och åtgärderna borde ha införts för länge sedan.
Som en reaktion på kärnkraftsolyckan i Fukushima beslutade EU:s ministerråd våren 2011 att alla EU-länder skulle göra en översyn av säkerheten vid de europeiska kärnkraftverken genom så kallade stresstester. Syftet var att testa robustheten hos anläggningarna i förhållande till extrema händelser som jordbävning, översvämning och bortfall av energiförsörjning.
Ett av de viktigaste säkerhetskraven handlar om att införa en så kallad ”oberoende härdkylning”, det vill säga ett nytt kylsystem som ska fungera även om elen slås ut i reaktorn vid en allvarlig olycka.
Dagens besked från Strålsäkerhetmyndigheten är kontroversiellt: gamla reaktorer undantas detta krav och kan köra på med ”kompensatoriska åtgärder” fram till dess att de stängs, medan de reaktorer som man vill driva väsentligen längre ska införa kraven fullt ut.
Detta är fullkomligt oacceptabelt. Vi kan inte ha en kärnkraftsmyndighet som beviljar generösa dispenser för de äldsta – och farligaste – reaktorerna. Det är självklart att samma höga säkerhetsstandarder ska gälla för samtliga reaktorer.
Frågan måste ställas: väljer myndigheten att gå industrin till mötes för att möjliggöra för dem att driva reaktorerna så länge som de ursprungligen har tänkt? Det är svårt att tolka Strålsäkerhetsmyndighetens besked på annat sätt. Genom sitt förslag väljer myndigheten uppenbarligen att kringgå etablerade säkerhetsnormer till förmån för industrins ekonomiska intressen.
Regeringen har slagit fast att säkerhetskraven ska skärpas och att kärnkraftsindustrin ska bära en högre andel av sina samhällsekonomiska kostnader. Om myndigheten varit lyhörd för dessa tydliga besked hade man i dag inte valt ett förslag som går på tvärs mot regeringens uttalade position.
Enligt vad Greenpeace erfar kommer myndighetens krav för dessa så kallade ”kompensatoriska åtgärder” i allt väsentligt att handla om mobila enheter för nödkylningen, något som industrin av kostnadsskäl tenderar att förorda. Greenpeace har låtit en oberoende forskare granska myndighetens åtgärdsplan efter de europeiska stresstesterna. Resultatet från granskningen slår fast att användning av endast mobila enheter är en nödlösning som kan visa sig farlig.
Till skillnad från permanenta installationer kan mobila enheter ta längre tid att implementera, tid som kan vara avgörande för att förhindra en härdsmälta. I samband med till exempel en kraftig översvämning kan hantering av mobila enheter dessutom visa sig vara helt ogörligt.
Genom detta förslag åsidosätter inte bara Strålsäkerhetsmyndigheten säkerhetskraven, man tänjer även på lagen. Enligt Miljöbalken ska nämligen alla som bedriver en verksamhet förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada för människor och miljö. För att uppnå detta skall ”bästa möjliga teknik” användas. Strålsäkerhetsmyndighetens besked i dag är att man har för avsikt att frångå denna grundprincip till förmån för billigare och inte fullt ut lika robusta alternativ.
Miljöminister Åsa Romson är övergripande ansvarig minister för den svenska kärnkraften. Hon och regeringen måste nu göra det fullkomligt klart att samma säkerhetskrav ska gälla för samtliga reaktorer och att dispenser inte kan beviljas för de gamla reaktorerna.
Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige
Rolf Lindahl, ansvarig för kärnkraftsfrågor, Greenpeace
Läs artikeln på DN Debatt
Läs SSM artikel "Reaktorer utan extrakylning stängs".