När statliga energibolaget Vattenfall i dag håller årsmöte är det mot bakgrund av en infekterad debatt om det politiska ansvaret för bolagets katastrofförvärv av det holländska energibolaget Nuon. Fiaskot aktualiserar behovet av klarhet i hur Vattenfall styrs och regeringens ansvar för översyn av bolagets investeringar. För enligt Vattenfalls långsiktiga investeringsplaner finns stor risk att bolaget hamnar i en ny ekonomisk och miljömässig kris.
Vattenfalls smått kaotiska affärsutveckling de senaste åren visar att företagets egna omdömesförmåga är opålitlig. Klimatansvaret är obefintligt, de ekonomiska besluten misslyckas. Det är regeringens ansvar att överse att Vattenfalls utveckling går i linje med politiskt uppsatta mål om förtjänst och hållbarhet och att Vattenfall inte handskas godtyckligt med vad som ytterst är medborgarnas tillgångar.
Ser man till framtiden finns skäl till ökad oro, både ur klimathänseende och beträffande långsiktig ekonomisk utveckling. Vattenfalls investeringsplaner går nämligen i två huvudspår: ökade fossilsatsningar, främst brunkolskraft i Tyskland, samt minskade satsningar på förnybar energi. Enligt den senaste årsrapporten ökar Vattenfall sina koldioxidutsläpp, medan den nya investeringsplanen visar att satsningarna på vindkraft 2014-2017 halveras, från 20 miljoner till 11 miljoner. Kolsatsningarna ligger kvar på 22 miljoner för samma period.
Genom Vattenfalls befintliga kolkraftverk i främst Tyskland släpper Sverige i dag ut 88,4 miljoner ton koldioxid i atmosfären per år. Det är nästan dubbelt så mycket som hela Sveriges sammantagna utsläpp under ett år. Genom att öka sina utsläpp gör Vattenfall det allt svårare att nå sitt eget klimatmål till 2020. I årsrapporten framgår att företaget inte klarar av att hantera det egna målet om minskning av koldioxidutsläppen till 65 miljoner ton. Enligt årsrapporten återstår 14 miljoner ton koldioxidminskaningar för att nå det målet, men det är oklart hur det ska gå till.
I anslutning till sina befintliga brunkoldagbrott i östra Tyskland, vill Vattenfall anlägga fem nya brunkolsgruvor för att säkra tillgången på kol till sina kolkraftverk fram till 2050. 1,2 miljarder ton brunkol beräknas kunna utvinnas ur de nya gruvorna, vilket i sin tur genererar 1,2 miljarder ton koldioxid i atmosfären när kolet förbränns. Lokala ekosystem, vattentäkter och landskapen påverkas drastiskt och tusentals människor tvångsförflyttas när samhällen i brunkolsområdet mejas ned för att ge plats till de nya gruvorna.
Planerna avslöjar att Vattenfall inte alls har för avsikt att vara ”ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion”, som hållbarhetsdirektivet stipulerar, utan satsar för att behålla det allra mest koldioxidintensiva bränslet som grund för sin energiproduktion många decennier i framtiden.
Vattenfalls brunkolssatsningar innebär även finansiella risker. Det tyska institutet för ekonomisk forskning DIW (Deutsches Institut für Wirtschaftsforschung e.V.) slår fast att brunkol inte har någon realistisk plats i framtidens tyska energimix efter 2030. Orsaken är den pågående energiomställningen, den omtalade ”Energiewende”. När priset på koldioxid sedan höjs som ett resultat av politiska klimatåtgärder kommer koltillgångarna minska i värde.
Den regering som tar plats i Rosenbad efter valet i september måste ta ett långtgående ansvar för Vattenfall för att undvika ytterligare miljömässig och ekonomisk katastrof. Det handlar om tre viktiga politiska uppgifter.
1. Vattenfalls ägardirektiv måste på allvar ses över för att säkra en utveckling mot 100 procent förnybar energiproduktion till 2030 och en långsiktig ekonomisk plan som omfamnar energimarknadens utveckling. För att undvika ekonomiska och klimatmässiga haverier i framtiden måste kolkraftproduktionen fasas ut, och planerna på nya brunkolgruvor stoppas.
2. Vattenfalls koltillgångar måste fasas ut, inte säljas vidare. Sverige måste ta ansvar för sin klimatpåverkan, vilket innebär att kolkraftverken och kolgruvorna måste avvecklas - inte lämpas över till någon annan.
3. Sverige måste driva på för ambitiösa och bindande mål för förnybar energi i den pågående processen om klimat- och energimål för EU till 2030. EU måste leda energibolagen till mer ekonomiskt hållbara affärsmodeller i relation till energi- och klimatpolitikens förändringar.
De politiska partier som inte meddelar en avsiktsförklaring beträffande Vattenfall saknar trovärdighet i såväl klimatpolitiska insatser som Sveriges ekonomiska intressen.
Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige
Läs artikeln i SvD