Pressmeddelande - 24 oktober, 2005
Greenpeace-aktivister uppmanade idag EU:s jordbruksministrar som möts i Luxemburg att förbjuda importen av illegalt timmer. Genom att inte kontrollera virkets lagliga ursprung är EU-länderna direkt medskyldiga till förstörelsen av världens skogar.
– EU måste nu ta ansvar för vad som tillåts på sin marknad. Utan effektiva åtgärder som garanterar en hållbar handel så riskerar många av världens fattigaste länder att se sina sista skogar försvinna när Europas begär efter timmer ska mättas, säger Sebastien Risso på Greenpeace EU-kontor.
Idag når ministrarna en politisk överenskommelse som innebär att frivilliga avtal mellan EU och skogsproducerande länder kan tas i bruk. Tanken är att avtalen ska leda till att endast lagligt timmer når Europa. Men Greenpeace befarar att resultatet blir ett slag i luften.
– EU försöker nu tackla det globala problemet med illegalt skogsbruk med frivilliga åtgärder. Det är ungefär lika effektivt som att förlita sig på att företag frivilligt ska betala in sina skatter, säger Anders Hellberg på Greenpeace.
– Att det vi köper är lagligt producerat måste vara en förutsättning, inte en förhoppning. Så länge vi låter det vara fritt fram för oansvarsfulla europeiska företag att importera det betydligt billigare illegala virket så kommer sådana här frivilliga försök att misslyckas, avslutar Anders Hellberg.
Greenpeace har flera gånger visat på kryphålen i de avtal som planeras. Alldeles för få länder berörs. Avtalen gäller också bara för ett begränsat antal varor. Det innebär att träprodukter som papper och möbler kan fortsätta att vara tillåtna i framtiden – även om de inte är lagligt producerade.
Som en av världens största marknader spelar EU en nyckelroll i den internationella handeln med illegalt virke. Verksamheten pågår eftersom EU:s lagar inte förhindrar vare sig import eller försäljning.
Greenpeace, WWF och FERN arbetade i november 2004 fram ett förslag till en möjlig lagstiftning. Sedan dess har över 180 organisationer, 70 europeiska företag och Europaparlamentet ställt sig bakom kravet på att en lagstiftning behövs. EU-kommissionen har vid flera tillfällen lovat att se över möjligheterna för detta, men ännu har inga resultat presenterats. En förklaring till förseningen är att flera länder, bland dem Sverige, inte har velat ge ut den information som kommissionen frågat efter.