Dokument - 15 november, 2010
Genmodifierat gult ris har genomgått nästan 20 års forskning och utveckling utan något bestående resultat för att motverka följderna av a-vitaminbrist, ett allvarligt hälsoproblem i u-länderna. Experimentet med GMO-ris har förbrukat pengar och resurser som kunde ha gått till lösningar som fungerar i verkligheten. Riset har visat sig vara misslyckat när det gäller att bekämpa a-vitaminbrist och är miljömässigt ohållbart. Genmodifierade grödor har spritt sig till andra odlingar var de än har använts, med risk för oönskade effekter.
Under de senaste två decennierna har det gjorts enorma framsteg i behandlingen av a-vitaminbrist, som faktiskt har försvunnit hos vissa delar av befolkningen i några länder. Länderna som nådde målen för a-vitamintillskott fördubblades nästan mellan 2003 och 2005. Framstegen beror på att flera väl beprövade metoder har kombinerats: tillskott av vitamin A i form av kapslar, vitaminberikad mat och mer varierad kost.
Men bristen på vitamin A har ändå använts som ett argument för det så kallade gyllene riset – ett ris som genmodifierats till att bilda betakaroten, ett förstadium till vitamin A, i den inre del av riset som man äter.
Greenpeace visar i en ny rapport att resurserna som pumpats in i utvecklingen av detta GMO-ris skulle ha gjort betydligt större nytta om de satsats på de fungerande metoder som redan finns när det gäller att bekämpa a-vitaminbrist. Metoderna gynnar en hållbar matproduktion, säkrar matförsörjning och ökar mångfalden inom jordbruket på ett sätt som ger fler möjlighet för kvinnor, ger inkomster till bönder på landsbygden och förbättrar näringstillståndet hos kvinnor och barn runt om i världen.
Golden rice's lack of lustre