Varför kräver vi förändring av Sveaskog?

Vi uppmanar regeringen att se till att Sveaskogs ägardirektiv ändras och att bolagets miljöambitioner höjs.

Listan på negativa effekter som Sveaskog haft för vår gemensamma natur kan göras lång, här är några exempel:

• Besprutning av skogarna.
• Spridning av giftbehandlade plantor.
• Spridning av främmande arter.
• Sönderkörning av många marker.
• Omvandling av stora delar av norra Sverige, från naturskog till produktionsskogar och plantager.
• Undanträngning av arter.
• Förstörda vattendrag på grund av flottleder, bristande kantzoner och körskador.
• Förstörda forn- och kulturlämningar.
• Förstörda och negativt påverkade renbetesmarker.
• Dikning av enorma arealer vilket dels påverkar miljöerna negativt och bidrar till enorma växthusutsläpp.
• Utsläpp av växthusgaser från kalhyggen.
• Fragmentering av landskapen på grund av avverkningar och skogsbilvägar.

Det här kan inte fortgå. Sveriges skogar och svenskt skogsbruk kan – och bör – vara en positivt bidragande pusselbit till mänslikgenhets två ödesfrågor: bromsa förlusten av biologisk mångfald och alla typer av växthusgasutsläpp.

Svenskt skogsbruk i allmänhet och Sveaskog och regeringen i synnerhet måste ta ansvar för biologisk mångfald, klimatet och för människors grundläggande rättigheter – både i Sverige, globalt, och i relation till nästa generation. Det betyder att vi måste ha en lösningsorienterad ståndpunkt som innebär (1) minskad fragmentering av skogslandskapet, (2) ett utökat skydd för den ekologisk värdefulla skogen och således en ökad kolinlagring i skogen, (3) ökad andel ekologisk och klimatmässigt hållbara brukningsmetoder och (4) en ökad tillverkning av långlivade produkter och således en ytterligare ökad kolinlagring!

Men för det ska bli verklighet krävs en stor omställning gällande vilken skog vi avverkar, hur vi avverkar den, och vad vi väljer att tillverka av skogen.

Sveaskog och regeringen måste göra sin del – och det med alla tillgängliga medel, vilka synliggörs i våra krav. Tillsammans kräver vi att Sveaskog och regeringen gör sin del; bland annat att statlig skog med låga naturvärden byts mot privatägd skog med höga naturvärden för att ge dessa skogar ett skydd. Dagens anslag till skydd av skog är långt ifrån tillräcklig för att nå miljömålen, och ersättningsmarker är ett kostnadseffektivt verktyg.

Alla statliga produktiva skogar med höga naturvärden som Sveaskog förvaltar ska ges ett långsiktigt, kvalitetssäkrat och transparent skydd. Minst 20 procent produktiv skog i varje skogsregion nedan den fjällnära gränsen ska bevaras långsiktigt som naturreservat och likvärdiga naturvårdsområden. Urvalet av skogar ska styras av naturvärdet. I regioner där höga naturvärden saknas bör områden med goda förutsättningar att återskapa naturvärden prioriteras. Staten ska inte behöva betala ut ersättning till det statligt ägda Sveaskog för detta. Länsstyrelserna bör ges i uppdrag att peka ut områden som är lämpliga att skydda.

Ore skogsrike, a large unique forest landscape in Dalarna, Sweden, threatened with felling by state-owned Sveaskog.

Vilken skog avverkas idag?
Allt för ofta den skyddsvärda skogen, även av Statliga Sveaskog. I skrivande stund planerar statliga Sveaskog att avverka ett flertal skogar med höga naturvärden bl.a. vid Lill-Skarja och Bientie i Arjeplogs kommun, Tjittjer och Melakträskliden i Arvidsjaurs kommun, och Abmoberg, Gajbienåjvvie och Heden i Sorsele kommun. Listan kan göras längre.

I Sverige är endast 2 procent av den produktiva skogsmarken, nedanför fjällnära gränsen, långsiktigt skyddad. Detta trots att vi via FN:s konvention om biologisk mångfald ålagt oss att: långsiktigt skydda minst 17 procent produktiv och ekologiskt representativ skog i varje skogsregion, nedanför den fjällnära gränsen. Samtidigt har vi bara 2.7 miljoner hektar icke kalavverkad skog kvar, i detta område – en yta mindre än Blekinge län. Med dagens avverkningstakt kommer den enligt Naturvårdsverkets att vara borta inom 20 år. Det är alltså samma skogar som under flera hundra år lagrat enorma mängder växthusgaser i träd och mark.

Vi har inte råd att förlora en enda naturskog till om vill nå miljömålen för skogen och klimatet. FN:s senaste klimatrapport konstaterar: Vi måste skydda mer skog om vi ska rädda klimatet. Ändå expanderar Sveaskog in i den sista naturskogen.

Hur bedriver vi skogsbruk i Sverige idag?
Vi brukar inte de 80 procent produktiv skogsmark som bör räcka att vara ämnad för skogsbruk på ett tillräckligt hållbart sätt. Alltså hållbarhetsregeln om hur vi ska brukar skog har inte heller följts, iaf inte om vill ta hänsyn till klimatet, biologisk mångfald, urfolk, rekreationsmöjligheter, turism och friluftsliv, svamp och bärplockning eller Regeringen redan beslutade miljömål för skogen.

Idag når vi alla produktionsmål men inte miljökvalitetsmålen.

Och främst – klimatet klarar inte av att så här stora arealer kalavverkas.

Svenskt skogsbruk är inte hållbart. Svensk naturskog skövlas för att främst bli till kortlivade engångsprodukter; såsom pappersmuggar, servetter och biodrivmedel som används en gång och därmed utgör ett omedelbart utsläpp av det kol som lagrats i träden. Kal­hygges­bruk, som är den vanligaste avverkningsmetoden, har en starkt negativ klimat­påverkan och förödande konsekvenser för svensk skog och natur. När en skog kalhuggs frigörs stora mängder växthusgaser till atmosfären från marken.

Trots återplantering tar det flera decennier att kompensera för koldioxidutsläppen från hygget. Den tiden finns inte eftersom den ackumulerade koldioxidhalten redan är för hög för att undvika negativa klimateffekter. Trädplantager lagrar dessutom mindre kol än den tidigare naturliga skogen. Medan orörda naturskogar mellan 800-5000 år gamla har stora kollager och fortsätter samtidigt att fungera som kolsänkor.

Vad bör vi tillverka av skogen?
Att bygga i trä har visat sig kunna ge 5,6 gånger mindre klimatpåverkan jämfört med att bygga i betong, vilket är att förädla skogens värden på ett mer hållbart sätt än att göra kortlivade massavedsprodukter. Men idag blir bara 23 procent av det som avverkas byggmaterial (hus, möbler osv). Resterande ca 80 procent av skogen blir idag kortlivade produkter som förbränns och ger växthusgasutsläpp. Det räcker inte med produkter som är fossilfria, vi behöver bli växthusgasfria. Atmosfären gör inte skillnad på om koldioxiden kommer från träd eller olja/plast. En mer förnuftig klimatstrategi vore att lagra kol både i 20 procent av våra produktiva skogar och i träprodukter så länge som möjligt. Tiden för engångsartiklar och förbränningsmotorer är förbi.

Låt våra skogar bli en del av lösningen på vår tids stora ödesfrågor. Ska vi ha en chans att begränsa klimatförändringarna och förlusten av arter måste skogsförvaltningen och skogsbruket förändras i grunden!

Våra internationella åtaganden om biologisk mångfald och riksdagens beslutade miljömål om Levande skogar och Ett rikt växt och djurliv kommer inte kunna nås med dagens politik. Det behövs krafttag för att vända utvecklingen. Regeringen kan se till att Sveaskog spelar en nyckelroll för omställningen till ett hållbart skogsbruk och för skydd av våra skogar.