Den 4 maj anordnar Klimatriksdagen, tillsammans med Debaser, We Don’t Have Time och Föräldravrålet en heldag om EU-valet och klimatfrågan. Följande text är Leo Rudbergs, Fältbiologerna, brandtal i sin helhet.

Miljökämpar!

Vi står idag inför det allvarligaste hotet i mänsklighetens historia. Kalifornien brinner. Cykloner drabbar Mozambique. Bangladesh översvämmas. Torka på Afrikas horn. Dessa katastrofer – och sommarens svenska bränder – är bara en förvarning. Business as usual leder till helvetet på jorden.

Torka, översvämningar och stormar blir allt vanligare – och allt allvarligare. Tusentals arter och miljontals, kanske miljarder människor riskerar att dö i klimatförändringarnas spår.

Boven i dramat: En rik elit i västvärlden. Vi – särskilt våra politiker och företag – orsakar katastrofen. 100 företag står för över 70 procent av utsläppen – och våra regeringar, parlament och domstolar låter de komma undan med det. Orsaken är tydlig. Vårt ekonomiska system bygger på vad författaren och journalisten Naomi Klein kallar ”extractivism” – ett slags dominerande överideologi från 1700-talet. Enligt denna är det fritt fram att gränslöst plundra, skövla och förstöra planeten. Målet är oändlig tillväxt.

Alternativa idéer har alltid funnits– särskilt hos urfolken. Dessa påminner om att extractivism som samhällsmodell bara är ett västerländskt påhitt – en historisk parantes dömd att gå under. Från Sapmís samer till Native Americans bärs istället den ekologiska insikten fram: vi människor är en del av naturen. Vi måste ta hand om Jorden som den tar hand om oss.

Ny forskning håller med. Naturvetarna talar om planetära gränser, Jordens hårda gränser för hur mycket mänskligheten kan exploatera utan att allvarligt riskera de grundläggande förutsättningarna för vår egen civilisation. Som urfolken sagt sedan länge: Jorden är till låns. Oändlig tillväxt är en omöjlighet. Trots det fortsätter våra brott mot planetens gränser. Och brotten är mycket allvarliga.

Skulden är inte jämnt fördelad. Hela mänskligheten bär inte alls lika stort ansvar. Krisen har skapats av vuxna rika vita västerlänningar – men kommer värst drabba de med minst skuld. Barn. Urfolk. Fattiga. Rasifierade. Kol-, olja- och gasbolag får inflytande i maktens korridorer, medan miljörörelsen och urfolk stängs ute.

Det kanske värsta exemplet är de globala handelsavtalen, som TTIP och CETA. Där har man i princip försökt förbjuda progressiv klimatpolitik. Hur fungerar detta? jo, idag kan parlamentet i ett land – till exempel Riksdagen i Sverige – fatta ett beslut om att exempelvis förbjuda fossilindustrin. Men trots att beslutet fattas i god demokratisk ordning kan det utmanas i domstol. Detta beslut skulle nämligen hota storföretags vinster, och när en stat fattar beslut som just hotar storföretags vinster kan denna stat stämmas i speciella direktörsdomstolar och tvingas betala skadestånd – ofta på helt absurda fantasisummor. Pengar som tillhör oss gemensamt – men som nu riskerar att gå till egoistiska industrier. Inte nog med att vi lider konsekvenserna av problemet – om vi vill stoppa det riskerar vi att behöva betala för skiten!

Enligt Amnesty är klimatförändringarna är ett av historiens värsta brott mot mänskliga rättigheter. Och när människor flyr från de klimatförändringar vi orsakar – då släpper vi inte ens in dem i våra relativt trygga länder. Det är en skam. Låt klimatflyktingarna stanna!

Men det finns hopp. För att bara ge några lite mindre kända exempel, utöver de fantastiska rörelser som i övrigt hyllas här idag: I somras deltog 6500 medmänniskor i Ende Gelände, en direktaktion i Tyskland där man tog sig in i en kolgruva och stängde ned verksamheten i en av Europas värsta utsläppare under ett helt dygn. Nu i juni åker vi dit igen!

Folkrörelserna Flyglarm Arlanda och Fossilgasfällan, som kämpar mot utbyggnaden av Arlanda och en fossilgashamn i Göteborg, tar kampen till exakt rätt platser: expansionen av fossilindustrins infrastruktur.

Och världen har redan skälvt under påverkan från Extinction Rebellion, en massiv civil olydnads-rörelse som redan tagit plats över hela världen- och nyligen stängde ned stora delar av Londons city i en vecka.

Målet med alla dessa aktioner? Att påverka makthavarna. Och aktivismen fungerar!

Tack vare det senaste årets klimatengagemang i alla dess former har Oxford blivit först i världen med att inrätta ett medborgarråd för klimatet. Storbritannien har blivit första land någonsin att utropa nödläge för klimatet. Norge har stoppat oljeutvinningen i Lofoten. Och allt fler makthavare lovar allt mer resurser till att rädda klimatet.

Dessa segrar är viktiga steg på vägen. De är tydliga bevis på vad vi redan vet från otaliga exempel i världshistorien: aktivism fungerar. Civil olydnad fungerar. Men stegen är givetvis djupt otillräckliga. Utsläppen fortsätter öka. Därför måste vi alla göra vad vi kan för att bidra till klimatrörelsen. Och snart får vi alla som är myndiga ett utmärkt tillfälle att göra just det. Europa går till val. Och vi har privilegiet att tillhöra de som får bestämma framtiden för nära 500 miljoner medborgare i EU. Men valet är större än så: genom klimatkrisen – och artdöden, och andra globala hot som EU påverkar – är vi med och förändrar världen för hela mänskligheten.

Det är ett tungt ansvar. Därför är jag mycket glad och tacksam att flera miljöorganisationer hjälper oss bära det ansvaret. Vi står inte ensamma med våra röstkort. Naturskyddsföreningen, WWF och Birdlife Sverige har alla skapat genomarbetade, pedagogiska granskningar av vad våra svenska partier uträttat i EU-parlamentet de gångna fem åren.

Det finns också ett par miljödebatter för de som vill höra politikernas egna löften. Naturskyddsföreningen och WWF ordnade häromveckan en gemensam klimatdebatt – den går att se i efterhand via Naturskyddsföreningen i sociala medier. Och söndagen 5 maj arrangerar vi i Fältbiologerna EM i miljöpolitik – en miljöpolitisk debatt inför EU-valet, där partierna ställs mot vägen om klimatet, biologisk mångfald och jordbruket. Den kan ses via en livesändning som ni hittar via vår Facebook-sida ”Fältbiologerna”.

Ett annat evenemang vi deltar på är Biologiska mångfaldens dag onsdagen 22 maj. Då uppmärksammas värdet av biologisk mångfald -som är helt nödvändigt att bevara om vi ska kunna rädda klimatet och mildra klimathotets konsekvenser – med massor av event. Bland annat håller vi en tyst minut över hela landet 18:00. Och 17:30 samlas vi till en demonstration vid Råstasjön i Solna och en på Lundagård i Lund. Mer information finns på vår Facebook-sida.

Så gör gärna mer än att rösta. Det allra roligaste sättet att förändra världen är kanske att gå med i en förening – t.ex. Fältbiologerna, Sveriges största miljöorganisation för unga. Alla kan bidra – inga förkunskaper behövs.

Vi kräver politisk förändring. Bojkotter av flyg och kött är visserligen nödvändiga. Men för att systemet ska ändras behövs även politiska krav. I förra budgeten las 30 miljarder skattekronor på att sponsra klimatskadlig verksamhet – tre gånger så mycket pengar som den samlade miljöbudgeten. Det är absurt – de klimatfarliga subventionerna måste avskaffas. Sverige fortsätter ge tillstånd till utbyggnad och drift av gasterminaler, flygplatser och kolkraftverk. Utbyggnaden måste stoppas – och skiten måste avvecklas. Inom ett decennium behöver vi förbjuda fossila bränslen. Från Sápmi till Skåne planeras nya gruvor, som orsakar absurda mängder utsläpp. Denna gruvboom måste stoppas. Köttindustrins enorma utsläpp fortsätter – fast köttproduktionen måste minska. Och alla utsläpp vår konsumtion orsakar i andra länder, som idag inte ens räknas in i statistiken och budgetarna – de måste erkännas och minimeras.

Vi befinner oss i kris. Men vi kan segra. Om vi gemensamt organiserar oss för klimaträttvisa och solidaritet kan vi ändra dagens destruktiva system. För att citera Margaret Mead: ”Tvivla aldrig på att en liten grupp av omtänksamma, engagerade människor kan förändra världen. Det är faktiskt det enda som någonsin förändrat den.”

En annan värld är möjlig. Och den skapar vi tillsammans. Kampen fortsätter.