På den internationella dagen för biologisk mångfald höll Lina Burnelius brandtal för alla arters överlevnad. 

Lina Burnelius: De vet också att vi kommer ta till civil olydnad under samma premisser, och att civil olydnad också funkar under samma enkla “vi har rätt, ni har fel- premiss”.

Följande text är talet i sin helhet:

Hej allesammans,  tack för att ni är här idag, tack för att ni finns, och tack för att ni vill och väljer att komma hit.

Det här har varit mitt hittills svåraste tal att någonsin skriva. Jag är så trött på ord, jag är så trött på min egen röst. Jag är så evinnerligt trött på att rätt saker om och om igen har blivit sagda till rätt personer vid rätt tidpunkt: forskare, barn och drabbade har sagt sanningen till de med nationell och global makt.

Ingen lyssnar. Ord räcker inte längre till.

Senaste månaden har jag mött och talat med VD:ar för både Europas och världens största bolag inom de branscher de själva är verksamma i. Bolag som har ett enormt stort ansvar i och med deras enorma avtryck. Jag har även varit på riksdagen tre gånger och talat med representanter för samtliga partier.

Dessa makthavare och inflytelserika människor, som jag mött, har några saker gemensamt:

De utgör boven i dramat: En rik elit i västvärlden. 100 företag står för över 70 procent av utsläppen – och våra regeringar, parlament och domstolar låter dem komma undan med det.

Dessa människorna tar också för vana att nämna barnen, som världen över, strejkar för sin egen överlevnad, och så säger de saker i stil med “åh det där ger mig så mycket hopp och energi” – sen skyller de på andra! Andra politiker, andra företag, andra aktörer, andra länder, andra regioner.  

Skogsskövling, jordbruk, fiske, klimatförändringar och miljöförstöring har lett till den största minskningen av arter i mänsklighetens historia. Världens första globala rapport om tillståndet för biologisk mångfald, släpptes tidigare i maj. Den är godkänd av över 130 länder:  En miljon arter håller på att att utrotas

I dag befinner sig 60 miljoner människor på flykt De många rapporter som finns, landar någonstans i spannet: ”200–350 miljoner människor på flykt från klimatkrisen under de kommande 30 åren”. Vi står handfallna inför 60 miljoner människor.

Redan nu är klimatkollapsen ett av de värsta brotten mot mänskligheten och mot mänskliga rättigheter. Klimatkrisen och ekosystem-sönderfallet orsakade av vår produktion och konsumtion drabbar oproportionerligt de som har bidragit minst, är minst skyldiga och mest sårbara.  Och även helt oskyldiga andra arter, vars överlevnad vi måste säkra för vår egen.

Jag upprepar, just detta,  till människorna jag möter, och så presenterar jag det som forskningen kallar lösningen:

  • Forskningen säger att vi behöver en politik som ser kopplingen mellan jämlikhet och hållbarhet.
  • Forskningen säger att vi behöver en politik som ser kopplingen mellan skydd av biologisk mångfald och minskade klimatförändringar – och vice versa.
  • Forskningen säger: sluta lägg pengar på olja, kol och gas, börja lägg pengar på sol, vind och vatten.

Människor –  högst upp inom den politiska sfären –  tittar mig i ögonen och säger “Lina, du förstår inte de här. Politik det är det möjligas konst”.

Det är ju självklart inte sant. Politik om man vill  bli omvald kanske är det möjligas konst. Politik i en akut klimat- och ekologisk kollaps bör vara det nödvändigas konst. Eller viljans.

Då kallar de mig på terrorist, ligist, jävligt jobbig eller okunnig.

Andra hotar mig, mina kollegor och deras familjer.

Någonstans där får en det bekräftat, det en själv vetat, och också det de vetat, hela tiden: Vi har rätt, de har fel. De vet också att vi kommer ta till civil olydnad under samma premisser, och att civil olydnad också funkar under samma samma enkla  “vi har rätt, ni har fel- premiss”.

Det i sin tur är ju lite läskigt när du vill bli omvald eller tjäna miljarder på att ha fel. När det blir lite läskigt brukar folk säga saker för att skrämma och förminska en.

Jag känner mig varken liten eller rädd.

Och tack igen för att ni finns, och är här idag.

Kvinnor som bar byxor, när det var lag på kjol, gjorde inte fel, det var fel på lagen.

När människor vägrade att gå med på att människor med olika hudfärg skulle dricka vatten ur olika vattenkranar, och därför bröt mot lagen och gav alla rent vatten – då var det inte fel på dem, det var fel på lagen.

När människor, likt min kollega här, hindrar företag att borra efter olja i Arktis, då är det inte fel på motståndet, det är fel på lagen som tillåter det.

När människor stoppar avverkning av oersättlig skog, då är det inte fel på motståndet. Så när bolag säger “det är inte olagligt att kalavverka här” då svara vi; det bör var det, det är lagen som är fel som tillåter att den sista naturskogen nu håller på att gå förlorad.

Att det var lagligt att fram 1964 våldta sin fru här i Sverige, då var det fel på lagen. När man fick dumpa gift till havs, då var det fel på lagen. När kvinnor inte fick rösta, då var det fel på lagen.  

Om inte ni i maktposition nu, skriver nya lagar så att vi kan ställa om samhället, då kommer ingen hinna göra det i tid . Och fler kommer dö.

När de 1,8 miljoner barn som kräver en rättvis och hållbar värld av just er – når era positioner –  då är det försent.  Så till er med makt vill jag säga: Jag kräver av er att ni möter situationen med mod och ärlighet.  

Ni kan nämligen antingen göra historia – eller bli dömda av den.

Klimatkatastrofen har vuxit till något större än vad som kan lösas av enskilda individers vardagliga val.  Vi kräver ett systemskifte där bolag och regeringar tar sitt rättmätiga ansvar.

Och det är ert val på vilken sida av historien ni vill stå.

Och till er som är här vill jag läsa vad det kommer stå på plakatet jag kommer ha med mig på fredag: Statistics in the hands of activist are powerful. Och nu skall ni få  lite statistik: Vi lever i värld där en tredjedel av jordbruksmarken används för att odla grödor som sen ska ta en omväg via djur, och bara en liten % av mänskligheten ska sen äta det köttet. Denna process har förödande konsekvenser för miljön, klimatet och andras liv.

Samtidigt går jordbrukaren som odlade dem här grödorna ofta och lägger sig, och sin barn, hungriga.

I samma värld vet vi om att solen sänder tillräckligt mycket energi mot jordens yta under 40 minuter, för att kunna tillgodose oss med tillräckligt med energi för ett ‘business as usual scenario’ – globalt, i ett helt år.  Om vi tex vi satte solceller på 0,3% av Saharaöknens yta skulle dessa uppfylla hela Europas energibehov.

Lösningen finns, det är bara några få människor som står i vägen.

Och självklart skulle solcellerna inte vara påslagna bara 40 minuter per år. Och självklart kan vi sätta upp fler om vi vill.

Så minns dessa enkla exempel när ni ska rösta i EU-valet om fyra dagar och när ni ska få med er så många kompisar som möjligt att strejka för vår överlevnad om två dagar.

Utsläppsminskningar kan inte längre vara en avvägningsfråga, utan det måste blir en självklar prioritet: växthusgasutsläppen måste minska till noll.  Så nu ska jag avsluta med att säga vad jag säger varje gång jag går på årsstämma på här enorma bolagen, och när jag är på förhandlingar, och när jag blir i intervjuad i diverse tidningar världen över.

Some call this the year 2019 but I would like to call it “year zero”; zero excuses, zero pollution, zero time to waste.

Let’s take it to the streets!

Lina Burnelius håller brandtal på Biologiska mångfaldens dag.