Putins invasion av Ukraina beskrivs ofta som orsaken till den livsmedelskris vi står inför. Men kriget var snarare droppen som fick bägaren att rinna över för ett livsmedelssystem som har varit på väg att haverera i decennier. Och det är som vanligt de som redan är fattigast i världen som får lida mest av de ökade matpriserna.
Livsmedelskrisen fördjupar socioekonomiska klyftor
Svält och hunger, som en konsekvens av ett skevt och orättvist system, är ingenting nytt. Men i år har det nått nya dimensioner med prishöjningar som bara väntas fortsätta öka. I takt med att resultaten av klimatförändringarna blir tydligare kan vi räkna med upptrappade konflikter, längre torrperioder, och ökad hunger.
Redan tidigare i vår såg människor i dessa drabbade delar av världen matpriserna öka till det dubbla, vilket enligt en undersökning från Oxfam ofta leder till att man tvingas hoppa över måltider, ta sina barn ur skolan och arbeta ännu fler timmar per dag bara för att lägga pengarna på mat, som inte ändå inte räcker till att mätta hela familjen.
Matbrist inte problemet
Föga förvånande är det att människor i de fattigare delarna av världen får betala det högsta priset. Enligt International Monetary Fund (IMF) lägger vi i rikare delen av världen omkring 17 procent av vår inkomst på livsmedel, medan motsvarande siffra för människor som lever i Afrika söder om Sahara ligger på 40 procent. Stigande mat- och bränslepriser drabbar fattiga människors ekonomi mycket hårdare än de rika, och detta kommer i sin tur att underblåsa ytterligare ökningar av ojämlikheten.
Samtidigt som människor svälter ger vi 75-80 procent av det vi odlar i Europa till djur i kött- och mejeriindustrin. Det är ett extremt resursslöseri då vi bara får tillbaka 10 procent av de kalorierna vi matar djuren med. Resterande 90 procent går förlorade genom djurets egna energiförbrukning.
De rika blir rikare, de hungriga blir hungrigare
Den stora tragedin här är att det inte är matbrist eller ens enkom en snedfördelade resursanvändning som är roten till livsmedelskrisen. De ökade matpriserna beror till absolut största del på dyrare fossila råvaror och spekulationer på livsmedelsmarknaden. På så sätt blir de redan rika och de multinationella jordbruks- och livsmedelsföretagen ännu rikare på att människor svälter.
Precis som i resten av den storskaliga industrin domineras livsmedels- och jordbruksindustrin av en mycket liten grupp företag. Som ett exempel kan nämnas att fyra företag kontrollerar 70 procent av den globala jordbruksmarknaden. De får bestämma vilka länder som får mat och till vilket pris – vem som går hungrig och vem som får mat. Jämte dessa företag står investeringsfonderna som med sina spekulationer bidragit till att livsmedelspriserna rusat de senaste månaderna.
Slutsatsen är att vi inte har brist på mat. Vi har brist på medmänsklighet och långsiktigt tänkande.
