Söta pingviner får all uppmärksamhet, hoppande valar imponerar mest och storögda sälar får våra hjärtan att smälta – men den Antarktiska oceanen erbjuder mycket mer än så, om du är beredd att dyka lite djupare.
Extrema förhållanden skapar nämligen extrema djurarter, och verkligt märkliga varelser, som du med stor sannolikhet aldrig hört talas om, lurar under ishavets yta. Samtliga spelar en viktig roll i den antarktiska faunan, även om många av dem befinner sig i mindre glamorösa delar av näringskedjan…
Låt oss visa några av de konstigaste och mest fantastiska varelserna från ishavets botten:
Jättehavsspindel
Havsspindlar kan hittas runt om i världen och är normalt ganska små i storlek. Men i det iskalla Antarktis tas det mesta till sin extrem och här växer de till en häpnadsväckande storlek. Det är ett återkommande fenomen där djur som bor i djupare och kallare vatten tenderar att växa långsammare men bli mycket, mycket större. Med sina 25 cm i bredd vandrar dessa lömska och rangliga spindlar längs havsbotten på orimligt långa och tunna ben. Förutom att ha en underlig näsliknande snabel, har de så små kroppar att några av dess inre organ förpassats till benen.
Jättehavsspindel ©NOAA Photo library
Antarktisk jätteisopod
Gigantiska isopoder finns längs med havsbottnarna världen över och kan bli upp till 45 cm långa. Den ser ut som en gigantisk gråsugga med en pansaruppgradering.Tack och lov är de antarktiska jätteisopoderna lite mindre, ungefär som din knytnäve, men vad de inte har i längd vinner de på sitt buttra och monstruösa post-apokalyptiska utseende. Trots att de ser ut som enorma insekter är de faktiskt kräftdjur, som krabbor, räkor och krill. De kan rulla ihop till en skyddande boll när de känner sig hotade, och precis när du tänker att det är säkert att hoppa i vattnet börjar de simma – vilket de ofta gör upp och ner viulket bidrar till att de ser ut som något hämtat direkt ur filmen ‘Alien’.
Antarktisk jätteisopod ©Doug Allen / naturepl.com
Havsgris
Havgrisen är en avlägsen kusin till sjöstjärnor och havssjöborrar, och de ser ut som om någon fyllt ett par rosa gummihandskar med snor. De har ett ansikte bara en mamma-havsgris kan älska. Dessa gelatinliknande betesdjur rullar omkring längs med havsbotten och sniffar i leran för att hitta läckra, ruttnande rester att äta. De utstickande delarna är fyllda med vätska och kan fungera som både ben och antenner, beroende på vilket som är mest användbart för tillfället.
Havsgris ©OceanNetworksCanad
Antarktisk fjäderstjärna
En fjäderstjärna är i grunden en sorts specialanpassad kusin till sjöstjärnan och som ser ut som en blandning av en animerad palm och en fjädervippa. Deras kropp är ganska enkel: en överdimensionerad mun omgiven av fjäderförsedda ben. För det mesta håller de sig på havsbotten och festar på matrester som faller ner från ovan – men när de behöver flytta på sig simmar de på ett nära förtrollande sätt.
Ormstjärna
En annan släkting till sjöstjärnan är den läckert klängiga chilenska ormstjärnan. Det här är ett djur som har utvecklat spiralformade, månglemmade grenar längs var och en av sina fem armar vilket ger den ett konstigt och utomjordiskt utseende. Den gillar att spana från toppen av en sten eller en svamp för att sedan sprida sina långa armar, beväpnade med små krokar, så brett som den bara kan för att fånga passerande och nedfallande mat. De grenliknande armarna krullar sedan ihop sig och för de välsmakande mumsbitarna till munnen, som den sitter på (vilket är praktiskt eftersom den även är dess rumpa!).
Ormstjärna ©Christian Åslund /Greenpeace
Isfisk
Isfiskens halvt genomskinliga kropp och överdimensionerade huvud ger den ett närmast spöklikt utseende. Den kan förlänga sina käkar för att fånga mat, och trots att den saknar röda blodkroppar är den en av få fiskar som kan överleva i Antarktis iskalla vatten genom att ha ett inbyggt “antifrysskydd” i sitt genomskinliga blod.
Isfisk ©©UweKillsCC BY3.0
Krabbätarsäl
Vid första anblicken verkar de här gulliga pälsbollarna inte särskilt skrämmande – men vänta tills de öppnar munnen. Med ett gap full av specialanpassade tänder, passande för en serietidningsskurk, kan de fånga och filtrera ut mängder av den lilla antarktiska krillen som utgör dess basföda.
Krabbätarsäl
Borstmask
Antarktiska borstmaskar är som små demoniska juveler. Dess böljande kroppar med glittrande guldhår kompenserar inte på något sätt dess monstruösa lökformade huvud fullt av skrämmande gaddar. Lyckligtvis blir dessa skimrande fasor bara 20 cm långa.
Borstmask ©Siobhan Leachman
Yeti-krabba aka ‘Hoffkrabba’
Förvirrande nog är Hoffkrabban en typ av hummer, och relativt nyupptäckt. Det här bleka, spöklika skaldjuret finns runt uppvärmda vulkaniska öppningar på havsbotten, några av de mest extrema miljöerna på planeten – så de är riktiga hårdingar. De här små typerna är dessutom namngivna efter 80-tals stjärnan David Hasselhoff, eftersom de, precis som David, har ett exceptionellt hårigt bröst. Hoffkrabbans brösthår är dock täckt av bakterier, vilket det plockar ut och äter. Mums!
Hoffkrabba ©David Shale / naturepl.com
Jättebläckfisk
Jättebläckfisk ©NTNU Museum of Natural history and Archeaology
Det största ryggradslösa djuret på planeten lurar eventuellt i djupet i Antarktiska oceanen. De har de största ögonen i djurriket, ungefär lika stora som en middagstallrik, vilket hjälper när du vill se i de mörka djuphaven. Trots sin enorma storlek, med en kropp på minst 2,5 meter, utan att räkna med tentaklerna, vet vi förvånande lite om dessa djuphavsbor. De har åtta armar och två extra långa tentakler med roterande krokar för att snärja byten. Jättebläckfisken är en tuff motståndare och drar sig inte för att attackera stora kaskeloter i havsdjupen, något som vi endast känner till tack vare fynd av bläckfisknäbbar i kaskeloternas magar och kvarvarande sår efter tentakler på tandvalarnas kroppar.
2024: nu måste vi se till att det globala havsavtalet skapar verkligt skydd för haven! Skriv under och följ med på vår resa för att skydda haven
