Greenpeace-aktivister protesterar mot planer på slutförvar av kärnavfall, 2011

Greenpeace-aktivister protesterar mot SKBs planer på slutförvar av kärnavfall, 2011

 

Frågan om slutförvar av kärnavfall är ett av de stora problemen med kärnkraft. Inget land i världen har ett slutförvar i bruk som ska kunna garantera säkerheten i åtminstone 100 000 år. Ändå skapas nytt livsfarligt avfall varje dag. Bara i Sverige produceras omkring 200 ton använt kärnbränsle varje år.

2010 gjorde Greenpeace en granskning av forskningsläget och av vetenskapliga bevis beträffande långsiktig underjordisk hantering av mycket radioaktivt avfall. Rapporten visade på ett antal problem som skulle kunna leda till stora radioaktiva utsläpp.

Sedan dess har processen kommit ett steg vidare i Sverige. Den ansvariga myndigheten, Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, har lämnat in ett yttrande till mark- och miljödomstolen i Nacka. SSM tillstyrker att domstolen ska godkänna ansökan om slutförvar från Svensk kärnbränslehanterings, SKB.

Yttrandet är häpnadsväckande.

Trots att myndigheten medger att det finns viktiga frågor i förslaget som inte är lösta, inte minst risken för korrosion av kopparkapslarna, så tycker myndigheten att domstolen ska godkänna ansökan. Man mer eller mindre hoppas att det ska lösa sig allt eftersom.

Det är avgörande för kärnkraftsindustrin att hitta en lösning och det finns starka intressen som vill skynda på processen. En lösning av slutförvaret ger inte bara legitimitet till kärnkraftsindustrin, det skulle kunna skapa stora affärsmöjligheter för SKB att kunna exportera sitt koncept runt om i världen.

Så här får naturligtvis inte allvarliga risker för kommande generationer hanteras. Vi måste ha en betydligt större tillförlitlighet på att slutförvaret är säkert, även efter en kommande istid, innan slutförvaret slutligen godkänns.

I Sverige har frågan granskats noggrant av Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, och Naturskyddsföreningen. De konstaterar – helt riktigt – att det så kallade ”nollalternativet”, det vill säga fortsatt mellanlagring i CLAB, ger oss god tid att undersöka fungerande alternativa lösningar.

2017 kan frågan komma att hamna på regeringens bord, efter att mark- och miljödomstolen i Nacka först gett sitt utlåtande.

Ett utlåtande som rimligen inte kan landa i något annat än att ansökan om slutförvar avslås.