Fem år efter Fukushima och trettio år efter Tjernobyl är spåren efter kärnkraftsolyckorna djupa, och kommer att vara det under lång tid.

Ett krucifix vid infarten till Pripjat. Staden är nu ett bevakat område och för att komma in måste man passera kontroller. Krucifixet är en hyllning till de som omkom och de som tvingats lämna staden.
Ett krucifix vid infarten till Pripjat. Staden är nu ett bevakat område och för att komma in måste man passera kontroller. Krucifixet är en hyllning till de som omkom och de som tvingats lämna staden.

Pripjat i norra Ukraina var en ung och spirande stad. Den grundades 1970 och var på många sätt en stad med god levnadsstandard för att vara Sovjet. Här fanns skolor, fritidscenter, simhall, sjukhus och gott om jobb på kärnkraftverket i Tjernobyl.

Staden höll till och med på att bygga en nöjespark med pariserhjul, radiobilar och karuseller, och tusentals barn väntade ivrigt på att parken skulle öppna.

Men 26 april 1986 slog katastrofen till och på bara några dagar evakuerades hela byn med 50 000 invånare.


Pariserhjulet i nöjesparken i Pripjat.

Vi snabbspolar 25 år framåt och tar oss till andra sidan Jorden till staden Namie i Fukushima län i Japan. Stadens 20 000 invånare var beroende av fiske, jordbruk och livsmedelstillverkning för sitt levebröd.

Men den 11 mars 2011 slog en kraftig jordbävning till, och den följdes av en tsunami som skakade om hela länet och orsakade kärnkraftskatastrofen i Fukushima. Tre reaktorer drabbades av härdsmälta och spred skadlig strålning överallt inom 20 kilometers radie, och längre än så.

Precis som Pripjat övergavs Namie omedelbart. Den lilla staden ligger bara några kilometer norr om kärnkraftverket i Fukushima.


En övergiven affär i Namie med varuautomater som har spärrats av.

Livet för människorna runt Fukushima och Tjernobyl har påverkats för all framtid. De här kärnkraftsolyckorna har orsakat sjukdomar och mental ohälsa, har tvingat stora delar av befolkningen att flytta och slitit isär relationer mellan människor. De som finns kvar i området lever med den ständiga stressen av att utsättas för strålning.


En skylt med texten "Be för återhämtning" vid templet i Kunitama nära Namie.

Saneringsarbetet har inte gett tillräckligt resultat. Nästan 30 år efter Tjernobylkatastrofen är 10 000 kvadratkilometer fortfarande obebobara och fem miljoner människor i Ukraina, Vitryssland och Ryssland bor fortfarande i kontaminerade områden. Tester som har gjorts av Greenpeace i Japan visar att det fortfarande är höga nivåer av strålning i området runt Fukushima. Saneringen gör inte att strålningen försvinner; den flyttas bara till en ny plats.


En strålningsexpert från Greenpeace i Japan undersöker radioaktiv kontamination vid en bondgård i Namie-distriktet, i februari 2016.


Ryska Greenpeace tar prover på svampar och bär i en skog i Brjansk-regionen i Ryssland i september 2015.

En kärnkraftskatastrof är en katastrof som aldrig tar slut. I samband med de två jämna årsdagar som inträffar i år publicerar därför Greenpeace en rapport om Fukushima och Tjernobyl. Rapporten Nuclear Scars berättar om offren för katastroferna. Strålningen påverkar varje del av deras dagliga liv – strålningsrisker finns i allt de äter och dricker, i veden de värmer sina hus med. Varje dag måste de fatta beslut om hur de ska minimera riskerna för strålning. Detta problem kommer att finnas för dessa människor under årtionden framöver.


Pripjat har fyllts med spöklik graffiti som denna bild som symboliserar spökstadens förlorade själar.


Pripjat sett från ovan. I bakgrunden, 2–3 km bort, syns kärnkraftverket i Tjernobyl.

Kan en sådan här kärnkraftskatastrof hända igen? I länder som har kärnkraft är det alltid en risk, och de här bilderna visar vilka konsekvenserna är.


Iitate-distriktet, nordost om kärnkraftverket i Fukushima, har drabbats hårt av olyckan i mars 2011. Här står säckar med radioaktivt avfall intill övergivna hem, i juli  2015.


Japanska Greenpeace dokumenterar den pågående saneringsarbetet i Iitate-distriktet i Japan. Trots att prover visar att området är obebobart tvingar den japanska regeringen människor att återvända.

Efter trettio år lider människor fortfarande av sviterna efter olyckan i Tjernobyl. Dödstalen är högre, födslotalen är lägre, cancer har ökat och den mentala ohälsan är utbredd. I Fukushima kan man se att nästan en tredjedel av de mödrar som bor nära de skadade reaktorerna visar symptom på depression.

Myndigheterna i Japan och runt Tjernobyl har ett ansvar att göra människor delaktiga i beslut som påverkar deras säkerhet, och de överlevande bör bli kompenserade för att de har förlorat sitt levebröd, sin egendom och för att deras hälsa har påverkats.

Länder som väljer att fortsätta med kärnkraft behöver ha beredskapsplaner för att kunna hantera storskaliga kärnkraftsolyckor, eller ännu hellre: investera i förnybar energi.

Läs rapporten

Du kan läsa mer om effekerna på miljö och människor i rapporten Nuclear Scars.

>>> Läs rapporten: Nuclear Scars

Vi gör prover på plats

För fem år sedan seglade Greenpeace skepp Rainbow Warrior för att bevaka olyckan vid Fukushima. Nu är skeppet tillbaka och genomför vetenskapliga undervattensprover intill det havererade kärnkraftverket i Fukushima.

Du kan hjälpa till!

Du kan hjälpa till att sätta stopp för ny kärnkraft i Japan. Just nu sätter kärnkraftsbolagen stor press på borgmästaren i Kyoto i Japan att återstarta kärnkraftsreaktorer. Men du kan få honom att stå emot pressen.

>>> Skriv ett brev och uppmana borgmästaren att säga nej till ny kärnkraft och istället satsa på förnybar energi!