I lördags samlades 3500 personer på Stockholms gator för att vara en del av den globala Peolpes Climate March. Dagen var full av allvar, pepp och kamp. Kolla gärna in bilder från dagen.

Sist ut höll jag ett tal som hittas i sin helhet här nedanför: 

Imorgon är det val till riksdagen, vårt högsta beslutande organ. Och äntligen börjar en majoritet av de som vill röstas in i riksdagen se vad som händer med vår planet. Ögon öppnas på grund av att världen brinner. Men också på grund av oss! På grund av oss som är engagerade i klimatfrågan! Världen över samlas vi idag för att visa politikerna att: Vi är en kraft som inte längre går att tysta!

Jag heter Em Petersson och jobbar med klimatfrågor på Greenpeace

Jag känner sorg över att det ska behövas en sån här sommar för att klimatet ska upp på agendan. Det borde inte behövas 25 000 hektar brinnande skog och brunnar som sinar i Sverige. Det borde hänt mer redan när översvämningar, tyfoner och torka skett på andra platser på vår planet.

Det är positivt att klimatet är mer närvarande i debatten, men ord räcker inte för att förhindra det som sker idag. Det räcker verkligen inte. De konkreta åtgärder som presenteras av svenska politiker idag är inte i närheten av det som behövs.

Det som behövs är politiska åtgärder som att vi håller oss inom vår koldioxidbudget, fasar ut alla fossila bränslen och alla klimatvidriga subventioner samt att vi Flyttar Pengarna i våra statliga pensionsfonder från fossila bolag.  

För hur galet är det inte att våra pensionspengar, våra pengar för framtiden, investeras i klimatförstörande bolag?

I år investerades nya statliga pengar i de smutsiga oljebolagen Exxon och Total. Pengar, våra pensionspengar, valdes av en statlig myndighet att förvaltas i bolag som förstör vår planet.  Detta gör svenska staten trots att två tredjedelar av svenska väljare är emot fossila investeringar. Det visar tydligt hur långt kvar vi har att gå.

Här nere i publiken finns mina barn Billie och Lycke. När jag tittar in i deras ögon och tänker på vilken värld de kommer att leva i, blir jag ibland livrädd. Livrädd för vilka konsekvenser de kommer tvingas genomleva för att vi gjorde FÖR LITE, FÖR SENT. Samtidigt är det där jag hittar min motivation och mitt hopp. Vi som har röster som hörs måste våga ta vårt ansvar. Var och en av oss kan inte förändra allt, men vi kan göra så mycket mer än vi tror.

Det som krävs nu är handling. På måndag vaknar vi upp till en nyvald riksdag som har ett klimatlöfte att infria och det ska vi påminna dom om. Politikerna har ansvar att ta besluten som minskar utsläppen på riktigt, oavsett hur jobbiga de besluten är att ta. De har ingen att gömma sig bakom.

Och det kommer krävas press från oss som står här idag för att det politiska agerandet inte ska landa i små, otillräckliga steg. Titta runt omkring er, titta på de som står bredvid er. Vi tillsammans utgör förändringen. Ta med er den kraften. Ta vara på den kraften. Tillsammans kan vi se till att politikernas klimatutspel inte stannar vid tomma ord.

Tillsammans sätter vi KLIMATET FÖRST på den politiska agendan!  

 Foto: Jana Eriksson