Arktis, Arktis, Arktis.

Vi får många frågor om varför vi pratar så mycket om Arktis hela tiden. Varför är det viktigare än andra saker, och varför just precis nu? Helt klart relevanta frågor, inte minst med tanke på hur mycket som är värt att skydda och hur många miljöproblem som det är bråttom att lösa.

Arktis – som av oss i Sverige kan betraktas som vår egen bakgård – har kommit att bli en av de mest utsatta platserna för hoten mot den naturliga balansen på vår planet.

Arktis ringar in några av de allvarligaste hoten mot vår planet, och de allvarligaste hoten iscensätts just nu. Därför har Greenpeace valt att satsa på skyddet av Arktis som en av våra absolut högsta prioriteringar. Hela Greenpeace, i alla länder där vi finns, satsar på att öka förståelsen för Arktis betydelse och utsatthet. Och eftersom det är bråttom är det också avgörande att vi inte bara pratar om det, utan också engagerar oss i det – precis som de 30 aktivister och frilansjournalister som fängslades i Ryssland gjorde. 

Hoten mot Arktis, och behovet av skydd från hoten, berör många av de saker Greenpeace jobbar med globalt.

Arktis bär på hoten om klimatförändringar, risker för ekosystemen, oljeolyckor, utfiskning av haven, industrialisering av orörda naturområden, och mycket mer. Vi har sett hoten mot Arktis växa fram under många år, men under de senaste tre-fyra åren har det accelererat. Grunden till det som sker i Arktis just nu heter global uppvärmning. Klimatförändringarna slår hårdare mot Arktis än någon annanstans på jorden, och när Arktis påverkas, drabbar det hela planeten.

Våra utsläpp av växthusgaser har lett till att temperaturen i Arktis stiger dubbelt så snabbt som i någon annan region på jorden. Det är inget framtidsscenario, det händer just nu. Koldioxiden skapar en växthuseffekt som smälter isen, och gör dessutom att haven blir allt surare. Detta gör att vi redan nu ser tydliga effekter på arter som får allt svårare att finna mat, föda upp ungar och överleva. Isbjörnarna är ett tydligt exempel. När isen smälter exponeras stora delar av Arktis som tidigare skyddats av istäcket. Oljeindustrin ser detta som en chans att dra sig norrut, och Arktis ses som nästa arena för oljeexploatering.

I stort sett samtliga stora oljebolag har eller är på väg att skaffa sig licenser för att borra efter olja runtom i Arktis – från Norge och Ryssland till USA, Kanada och Grönland. Ryska, statliga Gazprom är ett av de oljebolag som är mest aggressivt i sin framfart i Arktis. Bolagets oljerigg Prirazlomnaya är i färd med att starta sin oljeproduktion vilken dag som helst. Det är ett stort och vansinnigt steg i helt fel riktning, och orsaken till att Greenpeaceskeppet Arctic Sunrise och dess besättning fredligt protesterade – och sedan fängslades – i Barents hav i september.

Gazprom riskerar inte bara en oljeolycka utan också att fungera som en spjutspets för oljebolagen. När de väl har etablerat sig i Arktis blir det mycket svårare att få dem att sluta borra. Det är därför de måste stoppas NU, innan det är för sent. Det var därför vi kände oss tvungna att resa dit och göra vad vi kan för att uppmärksamma världen på vad som är på väg att hända. 

I en tid när vi vet att vi måste lämna den största delen av de oljereserver vi redan har hittat i marken för att undvika katastrofala följder av klimatförändringarna, är det vansinne att öppna upp de känsliga och unika arktiska haven för oljeexploatering. Om vi inte ens kan dra gränsen vid riskabel arktisk oljeborrning, var ska vi då dra den?

Som om inte den cyniska jakten efter ny olja skulle vara skäl nog att reagera, utgör oljeborrningen även ett hot mot de känsliga ekosystemen i ett av världens sista, relativt orörda naturområden. Risken för allvarliga olyckor med svåra konsekvenser är inte bara överhängande, de är sannolika. Och när de händer – det är nämligen inte frågan OM, utan NÄR – finns det ingen som på ett effektivt sätt kan hantera en oljeolycka i Arktis isfyllda vatten.

I Antarktis, kontinenten kring Sydpolen, stod på 80- och 90-talet en strid om resurser mot krav på naturskydd. Då vann förnuftet efter en lång kamp från miljörörelsen och ett starkt, globalt engagemang. Antarktis fick ett skydd från industrialisering och exploatering i femtio år, och reserverades för fred och forskning. Det finns inget som hindrar att samma anda kan råda i Arktis, inget utom politisk vilja. För det är politikerna i de arktiska länderna som bestämmer vad som ska ske.

Arktis, kring Nordpolen, är ett naturområde som är fullständigt unikt på jorden. De obeskrivbara vidderna, de kalla, näringsrika vattnen som sjuder av liv, den rena luften och den unika skönheten är värda att försvara. I Arktis lever även miljontals människor, många urfolk, som ofta är beroende av naturen och den sköra balansen.

Det är därför vi driver vår kampanj, därför vi aldrig slutar tjata om Arktis: vi vet att vi tillsammans med er kan väcka engagemang för Arktis och övertyga världens makthavare om att göra det de redan vet är rätt, att skydda Arktis.