Vad har hänt?
Samtidigt som forskare idag, 35 år senare, fortfarande studerar konsekvenserna av Tjernobylkatastrofen, lägger regeringar och företag grunden för nya kärnkraftsolyckor.
Tjernobylolyckan den 26 april 1986 är rankad som den värsta kärnkraftskatastrofen hittills, till och med värre än kärnkraftsolyckan i Fukushima år 2011, ett kvarts sekel senare. Men även idag, 35 år senare skapar olyckan fortfarande utmaningar som ansvariga myndigheter inte vet hur de ska hantera. Teknologi för att på ett säkert sätt hantera det radioaktiva bränslet som alltjämt finns kvar i reaktorn finns ännu inte. 2016 sattes en ny sarkofag på plats över den havererade reaktorn i ett försök att köpa lite tid för att uppfinna nya tillvägagångssätt.
Varför spelar detta roll?
Cirka fem miljoner människor i Ukraina, Belarus och Ryssland bor fortfarande i områden som officiellt erkänns som förorenade av radioaktivitet från olyckan. De människor som bor här utsätts ständigt av strålningen, vilket dokumenteras i forskning framtagen av Greenpeace och ukrainska forskare. Metoder för att dekontaminera de förorenade områdena finns antingen inte, eller – där det finns användbar teknik – har länderna inte resurser att distribuera dem.
Under tiden gör sig Tjernobyl då och då påmind om att om att det faktiskt har hänt en kärnkraftsolycka som fortfarande är farlig. Och med klimatförändringarna växer faran ytterligare.
Förra året rasade stora skogsbränder i den så kallade förbjuda zonen runt kärnkraftverket. Det var inte för första gången. På 35 år har mer än 1500 bränder brutit ut i den förbjudna zonen. Men på grund av den ovanliga torkan som orsakats av klimatkrisen var förra årets skogsbränder de största sedan den föbjudna zonen upprättades och täckte en hel tredjedel av detta känsliga område. Vid ett tillfälle skilde det endast en enda kilometer från elden och den nybyggda sarkofagen.
Plymer från branden sträckte sig i tiotals kilometer mot Ukrainas huvudstad Kiev, vilket gav upphov till rädsla för att rökpartiklarna skulle kunna höja strålningsnivån i staden. Lyckligtvis hände inte detta, utan strålningen utanför den förbjudna zonen höll sig på en säker nivå. Men brandmän var tvungna att arbeta i de mest kontaminerade områdena i zonen där strålningsnivåerna enligt pressrapporterna översteg bakgrundsnivån med 16 gånger.
Vad säger forskarna?
Den största faran vid bränder i området är ur brandmännens perspektiv den strålning de exponeras för. Riskerna är relaterade till de strålningsdoser de får i sig i lungorna i samband med brandbekämpningen.
”Tyvärr har vi väldigt lite information om de radiologiska miljöfarorna vid bränder i radioaktivt förorenade områden”, säger professor Valery Kashparov, chef för det ukrainska forskningsinstitutet för jordbruksradiologi.
Vad måste hända?
Brandmän måste få fullständig information om riskerna med strålningen innan de börjar arbeta i de kontaminerade områdena. Men den senaste studien i ämnet gjordes för 20 år sedan och sedan dess har de naturliga förhållandena förändrats. Klimatkrisen orsakar torkare oftare, ekosystemen har förändrats och varje enskild brand har påverkat den lokala miljön.
I år, när väderförhållandena tillåter det, kommer det ukrainska forskningsinstitutet för jordbruksradiologi med stöd från Greenpeace att studera en rad parametrar som påverkar strålningsdoser under bränderna.
”Experimentets huvudsakliga uppgift är att uppskatta de förväntade doserna för brandmän – för det här är den mest kritiska gruppen som kan få de högsta inandningsdoserna under en brand. Vi kommer sedan att utarbeta rekommendationer för att minimera risken”, säger professor Kashparov.
Director of the Ukrainian Research Institute of Agricultural Radiology, introduces forthcoming research into the effect on humans of fires in the Chernobyl exclusion zone. The field experiments are set to take place soon after the 35-year anniversary of the Chernobyl nuclear catastrophe of 26 April, 1986.
Den större bilden
Om brandexperimentet utfaller väl kommer de uppgifter som behövs för att bedöma riskerna för brandmän att kunna tillhandahållas. Det är avgörande för skyddet av individer, deras familjer och kollegor.
Men det här är bara en av de faror som orsakats av kärnkatastrofen för 35 år sedan som fortfarande måste hanteras. Och vem vet hur mycket mer forskare kommer att upptäcka i framtiden?
Även andra länder som har överlevt fasorna från denna katastrof fortsätter emellertid att hålla fast vid kärnkraften. Ett nytt kärnkraftverk byggs just nu i Belarus. Ryssland bygger inte bara stillastående, utan har lanserat ett flytande kärnkraftverk – ”Akademik Lomonosov” som drivs av Rosatom fick omedelbart öknamnet ett ”flytande Tjernobyl”. Runt om i världen driver mer än 30 länder fortfarande kärnkraftverk.
Vad behövs nu?
Vad världen verkligen behöver är att regeringar och företag slutar skapa och tillföra nya kärnkraftsrisker när vi inte ens klarar att hantera de befintliga. Det enda sättet att göra detta är att avveckla kärnkraften och ställa om till hållbar förnybar energi så snart som möjligt.