Frihandelsavtalet mellan EU och de fyra sydamerikanska Mercosur-länderna, där Brasilien ingår, är ett direkt hot mot miljön genom att bidra till ökad handeln av några av de mest klimat- och miljöskadliga varorna som kött, soja, bioetanol, bekämpningsmedel och fossilbilar. Vi tittar närmare på de sju största myterna om avtalet.
Förra året färdigförhandlade EU och de fyra sydamerikanska Mercosur-länderna; Brasilien, Argentina, Paraguay och Uruguay, om EU:s största handelsavtal någonsin. Handelsavtalet genomgår nu en juridisk granskning, varefter det kommer att först antas av EU:s ministerråd och sedan av Europaparlamentet och de nationella parlamenten i medlemsstaterna.
Det är alltså upp till EU-ländernas handels- och utrikesministrar, inklusive Sveriges utrikesminister Ann Linde, att avgöra avtalets öde. Om bara ett land lägger in sitt veto mot EU:s ministerråd kan avtalet normalt inte godkännas.
Om avtalet godkänns kommer nötkött, sojamjöl och etanol för biodrivmedel från Sydamerika att kunna flöda till EU-marknaden i ännu större utsträckning och till ett lägre pris men ännu högre miljökostnad. Bilar och kemikalier för jordbruket kommer att flöda åt andra hållet. Avtalet har därför också kallats ett ”boskap för bilar” -avtal. Avtalet kommer att avskaffa tullarna på handel med varor mellan EU och Mercosur-länderna och öka kvoterna för hur mycket länderna kan handla tullfritt med varandra.
Om det finns något som planetens klimat inte behöver, så är det billigare kött och bilar och därmed en högre konsumtion. En oberoende expertkommission inrättad av den franska regeringen uppskattar att avtalet kan leda till en ökning av avskogning och skogsbränder med 25 procent årligen under de kommande sex åren.
Ändå finns det ett antal myter om att avtalet till exempel kommer att gynna klimatet, att det kommer att hjälpa till att bevara skogarna i Sydamerika och att avtalet är ett nödvändigt verktyg för att sätta ytterligare press på Brasilien och Bolsonaro.
Här tittar vi närmare på sju av de vanligaste myterna:
1. “Flera europeiska ledare har redan uttalat att de inte vill underteckna handelsavtalet i sin nuvarande form och därför kan vi ”ta det lugnt”
Från och med hösten 2020 har handelsavtalet EU-Mercosur lagts i händerna på advokater och översättare för så kallad rättslig förfining av den slutliga formuleringen av avtalets detaljer. De sista förhandlingarna slutade dock officiellt redan i juni 2019. Detta innebär rent tekniskt att det avtal som EU-länderna förväntas underteckna efter den lagliga förfiningen kommer att skilja sig från det som förhandlades fram. Men det betyder inte att det kommer förändras till det bättre.
Och hur mycket kan det förändras? I CETA-avtalet, som undertecknades mellan EU och Kanada 2016, hade 19% av texten ändrats efter att förhandlingarna officiellt avslutades. Men det slutliga avtalet som infördes var lika skadligt för både klimatet, arbetarnas rättigheter och folkhälsan som innan det förfinades.
Detta beror på att laglig förfining inte har rätt att ändra väsentliga delar av handelsavtalet. De grundläggande problemen i handelsavtalet kan alltså endast bemötas genom att avvisa handelsavtalet i sin helhet och börja om från början med helt andra förutsättningar.
Trots detta talar vissa europeiska ledare om ”ett tolkningspapper”, ett slags ytterligare dokument som kan användas för att åtgärda de skadliga effekterna av avtalet. Men även om EU och de fyra sydamerikanska länderna skulle komma överens om ett sådant dokument, skulle det inte ändra villkoren i avtalet vad gäller klimatskydd, folkhälsa och socialt skydd. Det kommer snarare att greenwasha avtalet och snarare bidra till att skydda ett skadligt avtal. Avtalet är utformat för att öka handeln trots alla effekter på klimat, skog och miljöskydd, folkhälsa och mänskliga rättigheter. Därför är det enda verkliga alternativet att avvisa avtalet, åtgärda felen och börja om.
2. “Handelsavtal kommer att göra det lättare för EU:s ledare att sätta press på Brasilien och Bolsonaro”
Även om texten i avtalet nämner Parisavtalet så finns det egentligen ingen möjlighet till sanktioner om Brasilien och de andra länderna inte följer det. Det finns till exempel inga sanktionsalternativ i samband med avskogning, och avtalet innehåller inga mekanismer för att säkerställa spårbarhet av produkter med hög risk för koppling till avskogning och kränkningar av urfolk och mänskliga rättigheter.
Avtalet ger således inte EU-länderna några effektiva verktyg för att hantera avskogning och Brasiliens skyldigheter i Parisavtalet. Och det finns absolut ingen anledning att tro att Bolsonaro, som sedan han blev president systematiskt arbetat för att försvaga skogsskyddet, skulle bli grön genom att exportera ännu mer skog och klimatskadliga jordbruksprodukter till EU. Tvärtom.
Även om EU försökte använda handelsavtalet för att stoppa hållbarhetsöverträdelser skulle förändringarna inte kunna ske tillräckligt snabbt. Vilket tydligt påvisas av erfarenheterna från handelsavtalet mellan EU och Sydkorea – det första av den nya generationen av EU:s frihandelsavtal som har ett avsnitt om hållbar utveckling.
Innan avtalet ens undertecknades 2011 och trädde i kraft 2013, misslyckades Sydkorea helt med att erkänna de viktigaste reglerna från den Internationella arbetsorganisationen, ILO-konventionerna, som Sydkorea annars hade lovat som en del av handelsavtalet. Ändå tog det sex år innan Europeiska kommissionen ens inledde en tvist om arbetsrättigheter. Det visar hur lång tid det tar att göra något åt överträdelser, och det är fortfarande inte beslutat om detta alls kommer att förbättra förhållandena för arbetare i Sydkorea.
3. “Vi kan inte sätta ytterligare press på Bolsonaro utan att först skapa bättre relationer med Brasilien”
EU:s handelsförbindelser med Brasilien är redan så bra som de kan bli. Här är det nödvändigt att påpeka att EU är Brasiliens näst största handelspartner, den näst största importören av brasiliansk soja och den tredje största importören av brasilianskt nötkött och lamm. EU är en strategisk och oersättlig handelspartner för Brasilien – även utan Mercosur-avtalet. Och även med en så bra relation har EU inte lyckats påverka Bolosonaros destruktiva miljöpolitik.
Om EU uppriktigt vill skydda orörda skogar, ekosystem och urfolks rättigheter måste EU först se till att EU-ländernas konsumtion inte är skyldig till att öka förstörelsen av naturområden och kränkningar av mänskliga rättigheter. Det bästa sättet att säkerställa detta är genom en ny EU-lag som gör företag ansvariga för att deras varor inte är ligger bakom avskogning och förstörelse av urfolks rättigheter om de vill sälja dem i EU.
4. “Om EU inte ratificerar handelsavtalet kommer Mercosur-länderna att göra ett avtal med Kina, vilket kommer att bli värre för klimat och mänskliga rättigheter.”
Du behöver inte ett handelsavtal för att handla med varor – både EU och Kina handlar redan med Mercosur-länderna. I själva verket hoppas Mercosur-länderna på att underteckna handelsavtalet med EU eftersom den pågående handeln med Kina minskar.
EU är hem åt nästan 450 miljoner människor som utgör enorm köpkraft. Så låt oss tillsammans se till att EU:s ledare använder den makt som ligger bakom en så omfattande köpkraft för att skapa en positiv förändring i världen. Att arbeta för arbetstagarnas rättigheter i andra delar av världen när de producerar vår mat, och se till att vår konsumtion inte leder till förstörelse av skogar och natur eller till brott mot mänskliga rättigheter.
5. “Handelsavtalet tvingar de inblandade parterna att genomföra Parisavtalet, och detta kommer att hjälpa till att driva Brasilien och andra länder att agera för klimatet.”
Även om texten i avtalet nämner Parisavtalet finns det egentligen ingen möjlighet till sanktioner om Brasilien och de andra länderna inte följer överenskommelserna.
Kapitlet om hållbarhet, där Parisavtalet diskuteras, har inga inbyggda mekanismer för att verkställa överträdelser och ingen annan sanktion för de delar av avtalet som handlar om handel, kvoter och tullar.
6. “Handelsavtalet innehåller bestämmelser för hållbar skogsförvaltning och en skyldighet att bekämpa olaglig avskogning, bland annat genom involvering av lokalsamhällen och urfolk.”
Att skydda urfolks rättigheter och deras samhällen bör vara en prioritet i EU:s strategi för att skydda och återställa världens skogar och ekosystem. Det står dock klart att frihandelsavtalet är allt annat än fördelaktigt för att uppnå detta. Europeiska kommissionen gjorde ingenting för att involvera dessa grupper i förhandlingarna om avtalets innehåll, och de väntade inte heller på slutförandet av sin egen hållbarhetsrapport innan avtalet slutfördes.
Avtalet bygger på antagandet att ”inkludering” av urfolk i transnationella ”värdekedjor för virke och andra skogsprodukter” per definition är det mest lämpliga sättet att ”förbättra deras liv” och att ”främja skydd och hållbar användning av skogar”. Men problemet ligger i detaljerna, då nötkreatur och soja, de två främsta drivkrafterna bakom avskogning, inte beskrivs som ”skog” utan ”jordbruksprodukter”.
Dessutom tar inte avtalet hänsyn till hur detta ”engagemang” faktiskt ser ut idag. Mord av och hot mot miljöaktivister och urfolk är skyhöga i Amazonas, och tanken på att ingå ett internationellt, bindande avtal som inte behandlar denna fråga, är upprörande.
I stället för att i allt högre grad främja skyddet för urfolk och deras samhällen ändrar bestämmelserna i Mercosuravtalet formuleringen från ”fritt, tidigare och informerat samtycke” (en formulering som erkänns av FN som en väsentlig garanti för urfolks rättigheter över de marker de lever av) till ”förhandsinformerat samtycke”. Det faktum att avtalet inte ens kommer att använda normen för mänskliga rättigheter är ett annat tecken på att urfolks rättigheter inte har haft hög prioritet i handelsavtalet.
I sina krav på en ”skärpning av EUs ansträngningar för att skydda och återställa världens skogar” erkände Europeiska kommissionen att EU:s konsumtion står för en oproportionerlig andel (10%) av den totala andelen avskogning. Detta beror på EUs höga konsumtion av råvaror som palmolja, nötkött, soja, kakao, majs, trä och gummi. Vi behöver politik och lagar som stoppar detta och inte förvärrar det.
7. “Coronapandemin orsakar stora ekonomiska förluster. Vi behöver avtalet för att stärka ekonomin igen.”
Även förespråkarna för avtalet förväntar sig bara att avtalet kommer att öka EU:s BNP med 0,1% till 2032, medan konsumentpriserna kommer att öka med 0,2%. Frihandelsavtal har upprepade gånger visat sig gynna endast stora företag, medan den genomsnittlige arbetaren och miljön betalar priset. Den offentliga sektorn är avgörande för att skydda jobb och tillhandahålla tjänster – särskilt i svåra ekonomiska tider. Om vi sänker tullarna på varor kommer vi också att eliminera en viktig inkomstkälla. Och det finns ingen garanti för att varor blir billigare för konsumenterna, eftersom företag bara kan välja att behålla sina intäkter och fördelar från frihandel istället för att dela dem med konsumenterna.
Fördjupa dig mer i frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur-länderna:
- Greenpeace (2020): EU-Mercosur: Double Standards concerning agrotoxics.
En kort analys som visar att europeiska företag som de tyska kemiska jättarna BAYER och BASF kommer att ha stor nytta av tullbefrielsen i handelsavtalet EU-Mercosur – vilket i motsats även går utöver biologisk mångfald, människor och miljö, som EU också försöker skydda. - Laura Kehoe, Tiago N. P. Dos Reis et al. (2020): Inclusion, Transparency, and Enforcement: How the EU-Mercosur Trade Agreement Fails the Sustainability Test
Den här artikeln, publicerad i One Earth, granskar tre stora luckor i mänskliga rättigheter och hållbarhet. - Fritz, T. (2020): EU-Mercosur Agreement: Risks to Climate Protection and Human Rights
Denna publikation av Greenpeace och två andra europeiska organisationer beskriver de viktigaste riskerna för mänskliga rättigheter vid ingående av handelsavtalet EU-Mercosur. Den analyserar också i vilken utsträckning avtalet står i vägen för nödvändiga kontroller av transport av skadligt gods. - Greenpeace (2020): EU-Mercosur Free Trade Agreement Legal Q&A
Detta dokument ger dig en bra överblick över avtalstexten. Dokumentet fokuserar särskilt på kapitlet om handel och hållbar utveckling, försiktighetsprincipen samt frågor som rätten att reglera livsmedelssäkerhet och Parisavtalet.