Haven är grunden till allt liv på planeten. Men de håller på att dö, och vi behöver en akut handlingsplan för att skydda dem.
Den goda nyheten är: vi har en plan!
Ute på haven, utom synhåll och bortom lagen, plundrar stora industriella fiskeföretag ekosystemen på liv. Denna plundring av haven driver vilda djurpopulationer mot kollaps och lämnar ingenting kvar för de kustsamhällen som är helt beroende av småskaligt fiske för att överleva. Föroreningar, oljeborrning och det framväxande hotet om djuphavsgruvdrift förgiftar det marina livet och förvärrar klimatkrisen genom att utplåna livviktiga ekosystem.
Som en del av Greenpeace kampanj Protect the Oceans har vi seglat i alla världens hav för att avslöja plundring och uppmana till ett verkligt skydd av livet i haven. Vi har utfört viktig klimatforskning i Arktis isar, följt sköldpaddors förrädiska vandingsresor över Atlanten och bevittnat en chockerande nedgång i antalet pingviner i Antarktis. Vi har upptäckt extrema koncentrationer av plastavfall i Sargassohavet, konfronterat destruktiva fiskefartyg och oljebolag i sydvästra Atlanten och exponerat hotet om djuphavsgruvdrift i Stilla havet. Vi har genomfört en helt ny kartläggning av vilda djur på världens största sjögräsängar i Indiska oceanen och stått sida vid sida med kustsamhällen som bevittnar förstörelsen av våra hav först av alla.
Vi tog med ett internationellt team av forskare till Saya de Malha Bank mitt i Indiska Oceanen för att kartlägga och undersöka områdets vilda djur. Med hjälp av kikare, hydrofoner och DNA-tester kunde vi bekräfta att regionen är en födoplats för hotade arter som kaskeloten, och ett område rikt på valar, hajar, delfiner och sjöfåglar.
Saya de Malha Bank är hem för världens största sjögräsäng – växtlighet som tar upp dubbelt så mycket koldioxid som tropiska skogar – och är därför en av de största kolsänkorna i havet.
Besättningen ombord upptäckte också stora drivgarn – så kallade dödsväggar – som varit förbjudna av FN i över 30 år, som fortfarande användes i norra Indiska oceanen, med dokumenterade bifångster av hotade arter som djävulsrockor och hajar. Ett snabbt växande, oreglerat bläckfiskfiske med över 100 fartyg verkade helt utan granskning i regionen, vilket utgör ännu ett hot mot hela ekosystemet.
Genom att arbeta med kustsamhällen runt Indiska oceanen – i Mauritius, Madagaskar och Seychellerna – erbjöd vi bidrag till individer och lokala organisationer för att ta fram förstahands-rapporter om effekterna från destruktivt fiske, föroreningar och klimatförändringar.
Resultaten har varit otroliga. De finns i alla former och storlekar – skriftigt, videor, animationer och till och med en dikt. Oavsett om det är sjuåriga Kylian som klippte sig för att hjälpa till att stoppa spridningen av ett oljeutsläpp i Mauritius, eller Madame Kokoly, en småskalig yrkesfiskare som förlitar sig på havet för att överleva och har bevittnat dess nedgång under decennier. Dessa är vitala röster som kräver ett skydd av våra gemensamma hav.
Vi vet att för att stödja utsatta människor, skydda vilda djur och bekämpa klimatkrisen så behöver vi ett nätverk av havsreservat över minst en tredjedel av världens hav till 2030. För att få till det måste vi först säkra ett historiskt globalt havsavtal inom FN – som ger oss de verktyg vi behöver.
Mer än 100 länder efterlyser nu någon form av skydd för en tredjedel av haven – detta är en verklig förändring i hur regeringar runt om i världen pratar om haven!
Men vi behöver mer än så. Fina ord är en droppe i havet. Om regeringar och ledare menar allvar med att skydda våra hav till 2030, behöver vi ett starkt globalt havsavtal. Ett avtal som gör det möjligt för oss att skapa havsreservat i alla världens hav.
