Greenpeace activists from over 20 countries protest on the roof of the Ministry of Economics against the World Coal Summit, hosted by the Polish Deputy Prime Minister and running concurrently with the UN climate negotiations in Warsaw. The activists hang a large banner which reads: “Who rules Poland? Coal industry or the people?” On the roof are displayed flags from the US, Germany, Australia and many other countries and a second banner reads:" Who rules the world? Fossil industry or the people?".

Förra veckan avslutades de årliga, internationella klimatförhandlingarna vid COP19 i Warszawa. Rapporteringen från mötet har varit antingen icke-existerande eller deprimerande, och vi på utsidan får krasst konstatera att inte heller de 19:e förhandlingarna med syfte att hindra det största hotet mot planeten någonsin var någon framgång. I torsdags valde Greenpeace och den samlade internationella miljörörelsen, inklusive Världsnaturfonden WWF, Friends of the Earth och svenska Naturskyddsföreningen, att lämna förhandlingarna i protest. Kritiken mot det polska ordförandeskapet är hård och handlar till stor del om att de länder som släpper ut mest och den fossila lobbyn har fått ta alltför stor plats. 

Parallellt med klimatförhandlingarna valde den polska regeringen att bjuda in till en konferens med den internationella kolkraftsindustrin. Som om det inte vore nog med det smaklöst provokativa att genomföra en klimatförstörarkonferens under COP, framställdes kol stundtals som en förutsättning för demokrati och välfärd. Försöket att sätta en hållbarhetsstämpel på kolindustrin bemöttes med skriande kritik. FN:s klimatchef Christiana Figueres hade bjudits in som en av huvudtalarna, men sa dock saker som kollobbyn nog inte hade tänkt sig. Figueres menade exempelvis att kolindustrin har möjligheten att spela en viktig roll i klimatlösningen genom att ställa om sin industri. I denna omställning finns det tre viktiga första steg enligt Figueres.

Den största delen av de existerande reserverna ska lämnas i marken, de flesta av alla gamla ineffektiva kolkraftverk ska stängas och nya kolkraftverk får inte byggas utan att man fått igång så kallad Carbon Capture Usage and Storage (CCUS).  Och just den tekniken är ju inte direkt någon framgångssaga. Klimatchefen jämförde dessa utmaningar med att sätta en människa på månen.

Anmärkningsvärt är att några av de klimatvärstingar till som kolkraftverk Figueres talar om faktiskt ägs av Vattenfall – och därmed svenska staten. Sveriges viktigaste bidrag till kampen för klimatet vore att se till så att dessa kolkraftverk stängs så snart som möjligt och ersätts med förnybar energi.

Den fossila industrins starka närvaro i Warszawa har tydligt visat klimatfrågans konfliktytor. För den fossila industrin står klimatfrågan i konflikt med deras affärsmodell. Greenpeace släppte under förra veckan en rapport som visar hur 81 företag står för majoriteten av världens historiska utsläpp av industriella klimatgaser från fossila bränslen och cement.

Förväntningarna inför Warszawa var inte höga. Trots detta är mötet en stor besvikelse. Istället för att föra processen framåt har flera länder gått åt fel håll. Bland dessa märks Australien vars nya regering har bland annat påbörjat avskaffandet av sin koldioxidskatt och Japan som under förhandlingarna annonserade att de kraftigt sänker sina klimatmål. Tvärtemot dessa tveksamma insatser behövs det ambitiösare mål, de löften som nu ligger på bordet räcker inte för att hålla temperaturhöjningen under 2 grader.

Det närmaste stora, viktiga klimatmöte är COP21 som kommer gå av stapeln i Paris 2015. För att det ska bli framgångsrikt krävs mycket jobb. Världens regeringar måste presentera sina åtagande i god tid, så att dessa kan förhandlas och diskuteras innan mötet. Annars riskerar COP21 bli samma besvikelse som fiaskot i Köpenhamn 2009, COP15. För att kommande förhandlingar ska bära frukt måste världens regeringar slåss om vem som kan göra mest för klimatet istället för tvärtom.