Stenblock redo att lastas I augusti 2008 placerade Greenpeace stenar i ett Natura 2000-område i Nordsjön, för att skydda havets natur mot bland annat bottentrålning. Knappt tre år senare kan vi se att stenarna fungerar som det är tänkt och är fulla av liv.

Utöver själva skyddet var meningen med aktionen att få bland annat den tyska och den svenska regeringen att skydda våra hav. Europa, och därmed också Sverige, Danmark och Tyskland, har nämligen en rad ”skyddade” områden, som är utpekade för att där finns ett unikt djurliv och en unik natur. Problemet är bara att områdena helt enkelt inte är skyddade. Det är till exempel fullt tillåtet att dra tunga trålbord rätt igenom ett Natura 2000-område. Vi arbetar för ett fullgott skydd av de marina Natura 2000-områdena.

Områdena var inte skyddade 2008, och så är det dessvärre även i dag. Detta bryter inte bara mot EU-lagstiftning, men går också stick i stäv med allt sunt förnuft. Dessvärre ser denna låt-gå-inställning till skyddet av allas vår havsmiljö, inklusive den svenska, ut att fortsätta.

Stenarna i Nordsjön har faktiskt gjort vad den danska och tyska regeringen inte förmår. De har skyddat havets natur. En av stenarna vid Sild rev, som Greenpeace placerade 2008, är nu full av liv och skyddar området mot bottentrålning.

Det var stort politiskt ståhej då stenarna placerades. Den dåvarande danska fiskeriministern Eva Kjer Hansen (V) var förargad och Danmarks Fiskeriförening likaså. Det fanns dock andra som menade att Greenpeace hade rätt.

En liknande stenplacering i Fladen och Lilla Middelgrund utanför Varberg 2009 fick danska och svenska politiker att gå ut och försöka stoppa aktionen. Även där placerades stenar för att skydda bottenmiljöerna i dessa Natura 2000-områden mot bottentrålning.

Det som Greenpeace nu har dokumenterat, och som det finns en bred vetenskaplig dokumentation som styrker, är att naturen i havet kan blomstra, om den skyddas. Detta skydd är inte bara något som Sverige, Danmark eller Tyskland är förpliktigat att göra gentemot EU:s habitatdirektiv, det är också sunt förnuft - att prioritera en frisk och artrik havsmiljö är nämligen helt nödvändigt, om vi också i framtiden vill ha nytta av vad havet ger oss.