Av Ludvig ombord på Arctic Sunrise

De ylande vindar som tvingade oss att vända håller oss fortfarande fast vid ankar. Allt vi kan göra är att fortsätta att vänta ut vädret innan vi kan återuppta våra ansträngningar för att dokumentera det slösaktiga och destruktiva fisket som pågår på Nordsjön.

Denna dag av väntan fick mig att tänka på två djurrelaterade löften som jag av någon okänd anledning avlade innan jag klev ombord. Det första var att jag skulle kyssa en säl om jag fick chansen och den andra var att jag skulle se upp för Sillkungen. Det är lite oklart exakt hur dessa möten med djur är tänkta att gå till här ute men vem vet, havet kanske kommer att överraska mig. Egentligen hoppas jag nog mest att jag slipper den överraskningen eftersom de enda sätten jag kan tänka mig att jag skulle få träffa några andra djur än måsar här ute också skulle betyda att jag skulle vara sjukt kall, våt och antagligen även under vattnet.

Sillkungen är inte den mest välkända gynnaren i havet och kan antagligen bli en ny bekantskap för många. Första gången han dök upp i mitt liv var på en såndär karta över alla olika arter i Nordsjön. Han var otvivelaktigt den grymmaste fisken på den där planschen och har med sitt mystiska och unika utseende haft en stark och nästan lite obehaglig attraktionskraft över mig. Om du inte känner till någon om sillkungen kan jag berätta vad Internet talade om för mig: Sillkungen anses vara världens längsta benfisk och enligt den vanligaste uppgiften är att sillkungen är 5 till 9 meter lång, även om vissa där ute hävdar att exemplar på upp till 17 meter har påträffats uppsköljda på ensliga stränder runt om i världen. Sillkungen har en silveraktig kropp med metallicblå inslag, en säregen och gåtfull huvudform, en lång röd man och självklart – en stor röd krona på huvudet (det är sant, googla själv). Och, enligt gamla Norska folksagor är det sillkungen som simmar i täten framför de stora sillstimmen och leder deras färd genom de mörka havsdjupen.

Men, jag har börjat undra vilket lag sillkungen egentligen spelar på. Sill är havets stapelvara för massvis av rovfiskar och från vad jag har sett (på ”den blå planeten”) blir i princip alla sillar alltid uppätna. I och för sig är sillkungen en ytterligt ovanlig art och det kan naturligtvis vara så att det är just de sillar som är lyckliga nog att guidas av honom också är de som slipper undan. Ju mer jag funderar på det ju mer troligt låter det faktiskt och det skulle verkligen vara bra om sillkungen kunde utöka sin verksamhet till att även innefatta torsken, spättan och hajarna. Dessa arter kunde verkligen behöva kungens hjälp att komma undan alla trålar som tålmodigt och obönhörligt drar fram över Nordsjöns bottnar. Om jag på något sätt trots allt skulle träffa på sillkungen här ute lovar jag att försöka få honom att se över sin affärsplan. Fram till dess lovar jag dock att vi ska göra vårt allra bästa för att klara av det här utan honom.

- Ludvig