Av Ludvig ombord på Arctic Sunrise

Fiskrensning
© Greenpeace/Tillman

Saker händer ibland väldigt plötsligt här ute. Precis som jag skickat iväg det förra blogginlägget, stötte vi på ett par intressanta fiskebåtar som såg ut att tråla efter torsk. Vi sjösatte omedelbart en båt och försvann ut i skymningen för att undersöka dem.

Det började redan bli sent när vi nådde fram till fartygen men med hjälp av en burk daska småkakor blev vi raskt ombordbjudna på det ena av de två fartygen där vi fick förvånansvärt bra kaffe och en givande pratstund med den holländska besättningen. Som alla fiskare är såklart just deras fiskemetoder helt skonsamma och som vanligt var de inte sena att peka ut exakt vilka andra det är som de verkliga skurkarna som hotar våra hav.

Också likt de flesta andra fiskare vi kommit i kontakt med under resan har de svårt att överhuvudtaget kunna realtera till idén om marina reservat. Jag antar att de helt enkelt inte förstår vad vatten som man inte fiskar i skulle vara bra för. Dessa två fartyg sysslade med såkallad partrålning vilket innebär att de har varsin ända av trålen och åker parallellt med varandra på ett par hundra meters avstånd med trålen släpandes fram över botten mellan sig.

När det är dags att ta in trålen kör de sakta båtarna närmare varandra och en av båtarna tar den andres ände av nätet och hissar ombord fångsten som sedan sorteras och grovrensas. Efter lite lätt trixande fick vi även möjlighet att komma ombord det andra skeppet dör vi kunde dokumentera själva halningsprocessen.

Trots att jag innan denna resa var en ganska genomsnittlig stadsbo och landkrabba börjar det kännas ganska hemtamt ombord på fiskefartygen vi det här laget, däremot var det första gången som jag fått se själva halningen med egna ögon. Nedan finns en video från kvällens händelser.

- Ludvig