Idag är det i princip omöjligt att skapa marina skyddade områden på internationellt vatten, alltså i havsområden mer än 200 nautiska mil från våra kuster. Lagar och regler saknas. Samtidigt fortsätter skövlingen av våra hav.

USAs president Barack Obama har sagt att han vill göra något åt saken. Men USA är också ett av de länder som blockerar FN-arbetet för att skapa regler som öppnar för fler marina reservat. Därför besökte vi den amerikanska ambassaden i Stockholm för att diskutera saken.

Först var allt frid och fröjd.  Självklart skulle allt vara glatt och vänligt. USA är ju en förebild och positiv kraft i havsfrågor. Vi vill bara uppmana utrikesminister John Kerry att gå från ord till handling. En positiv uppmuntran, en vänlig hälsning.

”Kan vi ta en bild tillsammans, med våra fiskkostymer, när vi överlämnar vykortet. Kanske med ambassaden i bakgrunden?”

”Visst, det är säkert inga problem”, sa den vänlige och professionella ambassadtjänstemannen.

Greenpeace driver sedan tio år tillbaka en kampanj för att skapa ett globalt nätverk av stora marina reservat, skyddade från utvinning av naturresurser, som täcker minst 40 procent av våra hav. De internationella vattnen runt Nordpolen är ett exempel på ett område som måste skyddas. Forskningen visar också att ett sådant nätverk av reservat dessutom skulle ge bättre fångster och lönsamhet i yrkesfisket. Matfiskarna blir fler och större om de får lite lugn och ro ibland.

USA är på många sätt ett föregångsland när det gäller att värna livet och mångfalden i våra hav. Till och med Bushadministrationen, som i stort var en katastrof på miljöområdet, bidrog genom att skapa världens hittills största marina reservat. I fiskeförvaltningen ligger USA långt före EU, med betydligt mindre överfiske.

Efter att livligt ha diskuterat hur vi skulle ta den där bilden en stund ursäktar sig ambassadtjänstemannen:

”Ja, jag måste ju kolla med utrikesdepartementet hemma först. Men det är säkert inga problem. Jag hör av mig innan lunch.”

Idag ligger enorma områden helt öppna för oreglerad exploatering. Att kunna skydda havsområden på internationellt vatten är helt avgörande både för att nå de överenskomna internationella målen för skyddet av biologisk mångfald och säkra att våra hav kan fortsätta att förse flera miljarder människor med nyttig mat även i framtiden.

Det ligger med andra ord i allas intresse att skydda våra hav, även på internationellt vatten. En arbetsgrupp i FN försöker ta fram ett avtal som gör det möjligt. Problemet är att en grupp länder; Norge, Island, Ryssland, Kanada och Japan, gör allt de kan för att sätta krokben för arbetet i FN. Istället för gemensamma regler för att skydda våra gemensamma havsresurser vill de ge maximal frihet till de olje-, fiskeri- och gruvbolag som vill exploatera dem. De arktiska länderna i den här ”skövlarklubben” vill också hålla alla vägar öppna till de naturtillgångar som finns i Norra ishavet. Alla avtal som riskerar att begränsa tillgången motsätter de sig av princip. Därför är det av oerhört viktigt att supermakten USA ställer sig på de goda krafternas sida i kampen för att skydda djur och natur i våra världshav.

Det dröjer till kl 13.20 innan ambassadtjänstemannen ringer tillbaka. Vi hade sagt att vi skulle träffas någon gång efter kl 13.00. Jag står med aktivister, fiskkostymer och fotograf i dörren, redo att bege oss till Förenta staternas ambassad.

”Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Men utrikesdepartementet var tydligt: Vi kan INTE ställa upp på en gemensam bild. Det kan tolkas som att vi, hm, håller med er, en bekräftelse av er position i frågan”, säger ambassadtjänstemannen och fortsätter:

”Men vi träffar dig gärna på tu man hand för att diskutera frågan”.

Vi bestämmer att ses på ambassaden dagen därpå.