Otillräcklig plan för kärnkraften

Debattartikel - 14 juni, 2013
Dagens Industri 2013-06-14: ”Japan har världens säkraste kärnkraftverk” deklarerade den japanske premiärministern i januari 2011. Två månader senare inträffade flera härdsmältor i kärnkraftverket Fukushima Daiichi, den allvarligaste kärnkraftkatastrofen sedan Tjernobyl.

Till följd av olyckan beslutade EU att alla medlemsländer skulle ”stresstesta” sina kärnkraftverk. Allvarliga brister identifierades vid kärnkraftverken i Europa och svenska Forsmark pekades ut som ett av de farligare kärnkraftverken i Europa. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) skrev på basis av resultaten från stresstesterna sedan en nationell handlingsplan som i grova drag mest går ut på att göra nya utredningar och analyser fram till 2015. Industrin ges uppskov att fullfölja samtliga åtgärder först till år 2020.

Den tyska kärnkraftexperten Oda Becker har analyserat både stresstester och SSM:s åtgärdsplan, och är i en rapport starkt kritisk till att flera kritiska risker utelämnats:

  • Flera svenska kärnkraftverk tillhör de äldsta i världen. 
  • Ökad effekt spränger gränserna för reaktorernas kapacitet. 
  • Bristande säkerhetskultur inom kärnkraftsindustrin.
  • Oförmåga att stå emot extrema väderhändelser.
  • Otillräcklig haveriberedskap.
  • Otillräckligt skydd mot antagonistiska attacker.

Rapporten slutsats är att risken för härdsmälta med stora radioaktiva utsläpp är relativt hög. Mot denna bakgrund är det oacceptabelt att SSM tillåter att reaktorerna får hållas i drift utan betydande åtgärder till och med år 2020.

Onsdagens brand i en högtrycksturbin i Ringhals reaktor 1 bekräftar det usla säkerhetsläget och de ständigt återkommande incidenterna. Hur lång tid dröjer det till nästa tillbud? Hur allvarligt blir det då? 

Istället för att inleda den nödvändiga pensioneringen av de riskabla reaktorerna väljer nu statliga Vattenfall att öppna upp för en livstidsförlängning av sina reaktorer från 50 till 60 år, till och med upp emot 80 år. En förlängning av livstiden av utslitna reaktorer innebär såväl stora kostnader för skattebetalarna som ökade risker för människa och miljö.

Alla förväntar sig visioner och ledarskap i energipolitiken. En ansvarsfull politik gör inte allvarliga risker acceptabla och tillåter definitivt inte undfallenhet av ansvarig kontrollmyndighet eller att kärnkraftsindustrin slösar med skattepengar. Ytterst är det miljöminister Lena Ek som bär ansvaret för att det säkra måste få stå före det osäkra och dra i bromsen om läget är allvarligt. Där är vi nu.

Annika Jacobson
chef Greenpeace
Rolf Lindahl
kärnkraftsfrågor, Greenpeace