Risinger och Ek vänder havsmiljön ryggen

Debattartikel - 15 mars, 2013
I dag möts Länsstyrelsen i Västra Götaland för att diskutera fisket i Bratten, men utan representanter för ansvariga myndigheter. Trots löften från miljöminister Lena Ek och Havs- och vattenmyndighetens generaldirektör Björn Risinger om tydliga instruktioner angående fisket i Bratten händer inget, skriver Jan Isakson, Greenpeace.

På fredag håller Länsstyrelsen i Västra Götaland ett samrådsmöte om ett “hållbart nyttjande” av ett för Sverige helt unikt stycke hav; Natura 2000-området Bratten. Havsområdet utanför Lysekil är ett av våra mest unika med många skyddsvärda miljöer och arter,  som hornkoraller, bläckfisk och pigghaj.

Tyvärr verkar mötet på förhand dömt att misslyckas ge svar på hur området ska fredas från destruktivt fiske.
Redan för ett år sedan avslöjade Greenpeace att Bratten inte skyddas utan att det tvärtom förekommer helt oreglerat och omfattande fiske där, av både svenska, norska och danska fiskare. 2011 fångade bara den svenska trålflottan över 525 ton skaldjur och fisk i Bratten. I princip allt fiske sker med mycket miljöskadliga bottentrålar och bara svenska fiskefartyg genomförde över 1500 tråldrag längs botten inom området 2011.

Miljöminister Lena Ek reagerade på Greenpeace avslöjande och lovade att hon skulle agera. Under politikerveckan i Almedalen gav generaldirektören för Havs- och vattenmyndigheten, Björn Risinger, ett löfte om att leverera instruktioner till länsstyrelserna om hur fiske i marina skyddade områden, såsom Bratten, ska regleras senast till nyåret. Nu är vi i mitten på mars och ännu har inget hänt.

Det är dessa ständiga fördröjningar som är en del av huvudproblemet, det går för långsamt. Om det ska finnas något hav kvar att skydda måste regering och ansvariga myndigheter börja göra sitt jobb.

Miljöminister Lena Ek orkar inte ens skicka en tjänsteman från departementet till mötet, trots inbjudan och att mötesvärden Länstyrelsen i Västra Götaland tydligt visat att den inte respekterar miljöbalkens och EU-direktivens krav på skydd av marina skyddade områden. “Vi är bokade på annat”, lyder beskedet från de ansvariga tjänstemännen.

Björn Risingers och Lena Eks löften om åtgärder ekar tomt när de nu än en gång vänder havsmiljön och våra marina skyddade områden ryggen. Det är en tragedi, både för miljön och svensk havsförvaltning. Många marina skyddade områden har nu stått utan verkligt skydd mot destruktivt fiske i snart 10 år.

Trots att bottenmiljöerna i Bratten redan skadats allvarligt har ingen miljöprövning av fisket ägt rum och inget fartyg har det särskilda tillstånd som enligt miljöbalken ska bevisa att verksamheten inte hotar miljön i området. Att fiska utan sådant tillstånd är ett brott mot svensk lag, vilket regeringen bekräftat flera gånger, bland annat genom Lena Eks svar på en skriftlig fråga i riksdagen 2011:

"I enlighet med art- och habitatdirektivet krävs enligt miljöbalken tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som kan skada de värden som skyddas i ett Natura 2000-område. Det finns inga regler som undantar fisket från denna tillståndsprövning. Länsstyrelserna är tillsynsmyndighet och ansvarar därigenom för tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad".

Länsstyrelsen i Västra Götaland har å sin sida gjort mycket klart att den inte vill använda tillståndsprövning enligt miljöbalken för att skydda havsmiljön. Trots detta låter både den nationellt ansvariga myndigheten och miljödepartementet länsstyrelsen köra sitt eget race.

För att ge Bratten och Sveriges alla 275 marina natura 2000-områden ett skydd som möter de krav som EU-direktivet och miljöbalken kräver måste både regeringen och Havs- och vattenmyndigheten engagera sig. Då duger det inte att söla med instruktioner och låtsas vara upptagen med annat när det är hög tid för handling.

Jan Isakson, havsmiljöexpert Greenpeace