Destruktivt fiske

Överfiske

Överfísket, att man tar upp för mycket fisk ur haven, har fört med sig att fisksorter som förut fanns i överflöd nu håller på att utrotas. I framtiden kanske fisk bara äts som en sällsynt och dyr delikatess. För att förhindra detta arbetar Greenpeace för att minska antalet fiskefartyg både i Sveriges och i EU:s fiskeflottor.

Bifångst

Ett annat stort problem är bifångsten. Bifångst kallas allt det som kommer med "på köpet". I många fall slängs bifångsten, även fin matfisk, tillbaka i havet - död eller döende. När man trålar efter räkor kan 90 procent av den totala fångsten vara bifångst. Greenpeace arbetar för att förbjuda att man kastar bifångsten över bord.

Bottentrålning

Bottentrålning är den mest destruktiva fiskemetod som industrifisket har uppfunnit. När bottentrålen går över botten krossar den i princip allt liv som finns där. I känsliga områden är trålning helt förödande. Ändå är det till och med tillåtet att bottentråla i naturreservat. Det vill vi ändra på. Greenpeace arbetar för att göra det möjligt att införa fiskeförbud i känsliga miljöer som annars trålas sönder.

Svartfiske

Illegalt fiske, även kallat svartfiske eller tjuvfiske, är ett stort problem. Samhällen blir av med mat och försörjning, havsmiljön lämnas utplånad och tom. Eftersom svartfiskarna verkar utanför reglerna kan de med lätthet använda sig av de mest destruktiva fiskemetoderna. Greenpeace arbetar för bättre övervakning av havsområden och för att svartfiskare som tas på bar gärning ska förlora sin rätt att fiska.
 

Fiskodling

Trots att fiskemetoderna till havs oftast är destruktiva är det tyvärr inte en bättre idé att föda upp fisk i fiskfarmar. För att producera ett kilo lax krävs det ungefär tre kilo viltfångade, oljerika fiskarter. Dessa fisksorter sugs bokstavligen upp ur våra hav, något som rubbar balansen i ekosystemen. Dessutom sprider odlingarna ofta smitta, övergödande ämnen och kemikalier ut i vattnen runtomkring.