COP30 avslutades officiellt på fredagskvällen och det stod tidigt klart att detta var ännu ett svek mot den planeten vi alla bor på, vårt gemensamma hem. Trots att mötet markerade tioårsjubileumet av Parisavtalet och hölls mitt under rekordhöga temperaturer över hela jorden lyckades man i Brasilien inte leverera de beslut världen behövde.
De frågor som borde ha varit i fokus under mötet – utfasning av fossila bränslen, skydd av skogar och klimatfinansiering – hamnade antingen utanför den formella dagordningen eller urvattnades helt. Starka blockeringar från oljestater och andra länder med rigida positioner stoppade de mest ambitiösa förslagen. Resultatet blev ett svagt paket där flera viktiga frågor knuffades vidare till frivilliga processer utanför UNFCCC nästa år. En grupp bestående av EU, Colombia, Panama och Uruguay protesterade mot hur presidiet körde över invändningar för att snabbt klubba igenom avtalet. Det enda läger som gick hem nöjda från Belém var de som tjänar på fördröjningar.
Samtidigt fanns ljusglimtar som visar vart opinionen är på väg. Mer än 80 länder stod bakom en färdplan för att fasa ut fossila bränslen, och över 90 länder stöttade en motsvarande plan för att stoppa avskogning. Båda initiativen var nära att tas in i det slutliga avtalet – ända fram till sista natten.
Men under lördagsmorgonen hade båda förvandlats till vaga, frivilliga initiativ urvattnade av COP-presidentskapet. Detta trots att COP30 hölls i Amazonas och trots att trycket från civilsamhället var starkare än på länge. Under detta möte visade sig tydligare än någonsin att vi, trots det akuta behovet av omställning, är så fast i vårt skapade behov av skogsråvara, fossila bränslen och animaliska produkter att intressen kopplade till dessa helt får dominera det globala beslutsfattandet. För att betona detta lite extra kan nämnas att det i år fanns över 1 600 lobbyister från fossilbolagen och över 300 från storskaligt jordbruk på plats i förhandlingarna.
Carolina Pasquali, chef för Greenpeace Brasilien, uttryckte sin besvikelse:
Vi stod vid ett vägskäl – en väl finansierad väg mot 1,5 grader eller en motorväg mot klimatkatastrof. Många regeringar vill agera, men en mäktig minoritet står i vägen.
Sveriges roll i COP30 är också en skamfläck. Att man valde att inte skicka någon minister med den svenska delegationen och att man lät Business Sweden ansvara för den svenska paviljongen på plats i Belém visade både låg ambition och en verklighetsfrämmande rosaskimrande övertro på att klimatkrisen ska lösas av näringsliv och PR.
Den största ljusglimten under mötet får sägas vara det massiva uppslutningen från civilsamhälle och urfolksrepresentanter som fyllde gatorna i Belém. Greenpeace varv på plats både i möteslokalerna och på gatorna utanför mötet. Exempelvis anlände vi till Belém i vårt flaggskepp Rainbow Warrior med ett gigantiskt kvitto med exempel på vad fossilindustrins verksamheter kostat planeten. Globalt samlade vi även in över en halv miljon namn på människor som krävde att klimatmötet skulle resultera i ett starkt skydd av skogen och klimatet. Här i Sverige samlade vi in över 20.000 namn, som vi lämnade över till regeringen tillsammans med ett samband och en parad av träd.
Vad händer nu? De länder som krävde en färdplan för utfasning av fossila bränslen träffas igen i april 2026 för att fortsätta arbetet – utanför UNFCCC:s formella ramverk. Greenpeace kommer fortsätta pressa på för bindande mål, stärkt skydd av skog och ordentlig klimatfinansiering. Oavsett utgången av COP30 så vet vi att vi som vill ha en rättvis och ambitiös klimatomställning är fler än de som håller emot. Tillsammans kan vi fortfarande rädda vårt gemensamma hem och säkra en bra framtid för kommande generationer.
