I dag (måndag 21/11) är det den internationella fiskedagen. Det är en dag som nog går de flesta av oss förbi, men det är ändå en dag väl värd att uppmärksamma! Idag vill vi ta tillfället i akt att påminna om hur viktigt marina ekosystem i balans är inte bara för havet, utan för alla oss som lever på planeten jorden.
Tyvärr är vi idag långt ifrån hav i balans. En av huvudorsakerna bakom detta är just fiske. Dagens industriella fiske kan bäst beskrivas som en tävling i rovdrift, som systematiskt suger ut livet i havet och lämnar efter sig upprivna havsbottnar och öde havslandskap.
Läget är med andra ord illa för hav över hela vår blå planet, men värst är det ändå på det öppna havet. Det utgör en majoritet av havet och är de områden som ligger utanför länders territoriella gräns. Där råder full laglöshet. Där färdas monstertrålare i skytteltrafik medan de dammsuger haven på liv och lämnar småskaliga kustfiskare med tomma nät. Detta har lett till att 90 procent av världens fiskbestånd nu antingen är utfiskade eller fiskas maximalt.
Sverige är inget undantag. På västkusten har de stora rovfiskarna i stort sett helt försvunnit. I Östersjön har torsken kollapsat och sillen och strömmingen ser ut att gå samma öde till mötes. Trots larmrapporter om kollapsade bestånd ökade EU fiskekvoterna för 2023 på bland annat sill i centrala Östersjön med 14 procent, ett förslag som majoriteten av riksdagspartierna ställde sig positiva till. Verklighetsfrånvänt men knappast förvånande, då det har blivit snarare regel än undantag att EU:s fiskekvoter går på tvärs med vetenskapens rekommendationer.
På pappret är tio procent av Sveriges hav är skyddat, men verkligheten ser annorlunda ut. Exempelvis är det fortsatt fritt att bottentråla i dessa områden, ofta helt utan tillståndsprövning, vilket i sig är ett brott mot miljölagstiftningen både i Sverige och i EU. Det finns flera sätt att hejda denna destruktiva utveckling. Fiskbestånden kan skyddas både av sänkta fiskekvoter men än mer effektivt genom instiftandet av marina reservat. Forskare är eniga om att för att havet ska ha en möjlighet att återhämta sig måste minst 30 procent av haven omvandlas till skyddade områden till 2030. Detta mål har Sverige ställt sig bakom. Nu gäller det att vår regering står fast vid och gör verklighet av beslutet. Idag är knappa två procent av det öppna havet skyddat.
Så vad kan du göra? Tills vi har policys på plats som skyddar de marina ekosystemen, och människorna som är beroende av dem för sin överlevnad, kan vi försöka minska hur mycket fisk och skaldjur vi äter. När vi väl väljer att äta det är det viktigt att vi vänder oss till lokala, småskaliga och hållbara fiskerier. Vi kan också pressa våra politiker genom att kräva att de inte urholkar Sveriges position och håller löftet om att vid nästa FN förhandling ge världen ett starkt globalt havsavtal, som kommer innebära en ljusare framtid för livet i havet och alla som är beroende av det.
I mitten av februari samlas världens länder för att efter decennier av förhandlingar slutföra ett globalt havsavtal. Det blir dagar som kommer kommer spela en avgörande roll för vår blå planets framtid, för allas vår framtid.
För att kunna föra denna avgörande FN-process i hamn och vända utarmningen av livet i haven behöver Sveriges regering säkerställa följande:
Internationellt:
- Svenska regeringen måste hålla en stark position och pusha EU framåt i förhandlingarna för ett globalt havsavtal
- Utrikesminister Tobias Billgren måste själv leda den svenska delegationen i New York. Det är av yttersta vikt att Sverige visar att man tar förhandlingarna på allvar genom att man kommer till förhandlingarna väl förberedd och med stark representation
Nationellt:
- Sverige måste ta sitt ansvar även på nationellt plan. Reglera nyttjandet av de befintliga marina reservaten så de får ett skydd värt namnet
- Flytta ut trålgränsen permanent till 12 sjömil utanför den svenska kusten
- På sikt måste bottentrålning som fiskemetod fasas ut helt
