Det pågår en bioboom i Sverige. Biomassa ses som en central lösning när vi ska ta oss ur fossilberoendet och nå våra klimatmål.
Men den strategin är ingen lösning på klimatkrisen och riskerar istället att utarma den biologiska mångfalden. Även förbränning av biomassa från skogen orsakar koldioxidutsläpp. Det kan ta upp till 100 år eller längre tid innan denna skog har hunnit binda samma mängd koldioxid igen, och det är tid vi inte har för att bekämpa klimatkrisen. Vi behöver kraftigt minska utsläppen nu, i närtid, om vi ska ha en chans.
Att skydda och förbättra kolsänkor och kolförråd, inklusive skogar, är ett uttryckligt mål i Parisavtalet. Att göra detta adresserar samtidigt två akuta kriser – klimatkrisen samt utarmningen av biologisk mångfald.
För att komma tillrätta med utsläppen, även från förbränning av skogliga råvaror, förordar många satsningar på koldioxidinfångning och lagring, så kallad CCS. Men CCS är en oprövad, kostsam teknik som snarare riskerar att utgöra en distraktion från verkliga klimatlösningar.
Istället för att massiva satsningar på CCS bör vi prioritera att för det första minska utsläppen här och nu och för det andra att fånga upp koldioxiden genom de naturliga lösningar som vi vet fungerar, som skydd och restaurering av skog och andra ekosystem. Vad som behövs är därför att fokus läggs på åtgärder som ökar den naturliga kolsänkan. Det skriver Greenpeace i ett yttrande till utredningen ”Vägen till en klimatpositiv framtid”.
