Hej alla därute!

Ursäkta att min engelska inte är så bra, och min handstil är ännu värre! Men jag antar att ni kan lista ut vad jag skriver.

Jag har nu suttit isolerad i en cell i ungefär två veckor. Jag har inte tillgång till böcker, tidningar, TV eller någon att prata med. På de dagliga promenaderna är jag också isolerad. "Rastgården" på 4x5 meter är omgärdad av betongväggar och täckt av järngaller. Över huvudet finns ett tak, så jag kan inte se solen.

Den enda gången jag kan se himlen är genom fönstret i min cell, som vetter åt norr. Det är långa dagar! Höjdpunkten är besök från min advokat och konsuln en gång i veckan. Och igår fick jag tag på email utifrån. Hurra...

Marco

Det aggressiva och orättvisa agerandet från den ryska regeringen och Gazprom visar tydligt hur viktigt det är att beslut om Arktis och dess framtid tas av en global allmänhet. Och inte av stater och företag som enbart ser till de tillgångar som finns i området och till sina egna kortsiktiga vinstintressen.

Den 18 september konfronterades jag med fara, och risken att hamna i fängelse, för att jag är övertygad om att VI kan göra skillnad! VI är alla de individer runt om i världen som har modet och övertygelsen att kämpa för en framtid för kommande generationer. Det är alla vi som ser att vår framtid är helt beroende av handling nu.

Låt oss tillsammans rädda Arktis och samtidigt säkra chansen till en framtid för mänskligheten. Ditt stöd och vetskapen om att vi har gjort något som är viktigt och rätt hjälper mig att hålla huvudet över vattnet. Tack för alla uppmuntrande ord, stöd och kärlek som jag fått.

Du är oerhört viktig!

/Marco 

letter from Marco

letter from Marco