Av Ludvig ombord på Arctic Sunrise

Jorge på däck
© Greenpeace/Tillman

Jag alltid gillat konceptet med bryggsegling och förutsättningar för det här i

Århus kunde inte vara bättre. Solen skiner, vinden smeker lätt över däcket och

det mesta av förberedelserna inför seglatsen är klara. Den angenäma

bryggseglingen här är dock inte frivillig. Skadade hydraulslangar på den kran

som används för att lasta i och ur de mindre gummibåtarna har försenat vår

avresa en aning.

Framförallt när det är aktioner på gång är det viktigt att

kranen fungerar till 100% så vi måste försäkra oss om att allt verkligen

fungerar som det ska innan vi kan ge oss av. Problemen med kranen verkar dock

inte var någon större utmaning för besättningen så om allt går som planerat

kommer vi att kunna lätta ankar senare ikväll.

Själv börjar jag sakta men säkert finna mig tillrätta ombord, men blir

fortfarande ganska ofta lätt förvirrad när jag försöker navigera de trånga

korridorerna och trapporna under däck. Jag har inte heller riktigt kommit

överens med att sova precis bredvid någon sorts stor maskin som konstant avger

ett ljud som påminner om kompressorn på ett gammalt kylskåp – bara tio gånger

högre.

Min hyttkamrat Jorge försäkrade mig dock att jag inte kommer att störas

av den när vi väl är ute till havs eftersom ljudet från den då helt kommer att

dränkas av ljudet skeppets motorer. Maten är utmärkt men jag börjar bli lite

orolig för den där sjösjukan alla pratar om, som mer eller mindre obligatoriskt

ska drabba alla nykomlingar ombord.

Jag har med andra ord knappats börjat känna mig speciellt salt, väderbiten eller

som en riktig sjöman än så länge. Men, jag har på intet sätt ångrat mitt beslut

att mönstra på och jag är, liksom de flesta andra ombord, mest av allt sugen på

att få komma ut till havs. Speciellt eftersom det är där vi faktiskt kan göra

det vi är här för – att uppmärksamma det enormt destruktiva och slösaktiga

fiske som pågår i Nordsjön och visa hur dåligt dagens lagar och förordningar

fungerar. Situationen är ohållbar och vi kan inte bara se på, vi här för att

göra någonting åt den.

- Ludvig