Av Iréne ombord på Esperanza

headless-bird-200.jpg


Huvudlös fågel.
©Greenpeace/Jiri RezacVi är här för att skydda valarna, vilket innebär att vi följer den politiska utecklingen, forskningsresultat och försöker påverka relevanta spelare på banan. Samtidigt lever vi ett ganska speciellt liv ombord, i ett begränsat utrymme där små och praktiska ting blir viktigare än de kanske skulle ha varit hemma. Dagens inlägg blir lite av det ena och det andra, vilket speglar hur jag upplever det att vara på Esperanza.

Skeppet har rullat kraftigt hela natten så jag var ganska trött i morse. Jag fick tag i en kopp kaffe och gick upp till kontoret som ligger bakom bryggan för att kolla mina mejl. Är inte någon morgonmänniska. Helt plötsligt träffade vi en större våg och rummet förvandlades till kaos, som om vi hade haft en vild fest. Vi hade försökt surra allting som möjligen kan komma flygande, men det lyckas aldrig riktigt.

Just i det ögonblicket började brandlarmet ringa, ett ljud som kan väcka döda. Vi begav oss till samlingsplatsen. Det visade sig tack och lov vara falskt - ett flygande objekt hade krossat glaset framför en alarmknapp och satt igång ringandet, som på något sätt fortfarande tycktes pågå i mitt huvud.

Därefter bestämde jag mig för att hitta en annan arbetsplats. Kontoret ligger högt upp där rullningarna känns som mest, vilket innebär att man ofta får skriva med en hand och hålla i sig med den andra. Eller knappa in några bokstäver då stolen man sitter råkar glida förbi datorn. Jag flyttade ner till radiorummet, som dessutom är svalt och skönt. Blev utkastad därifrån och hamnade sedan nere i mässen, där det är riktigt stillsamt om man jämför med övriga skeppet men tyvärr väldigt hett. Jag behövde mera kaffe men kunde inte förmå mig att dricka något varmt. Övervägde att använda tändstickor för att hålla ögonen öppna.

Vi fick goda nyheter: även Chile kräver nu att Japan ställer in valjakten. Därmed gör de EU-kommissionen, USA. Storbritannien, Australien och Nya Zeeland sällskap.

Bird


Fågel MED huvud.
©Greenpeace/Jiri RezacEn liten stund senare kom Jetske förbi och berättade att en stor konstig fågel slagit sig ner på däck. Jag gick för att ta en titt, och det var verkligen en lustig fågel: fötter och fjädrar, men inget huvud! Jag är inte så bra på fåglar, på engelska kallade de den "brown booby". Den hade slagit sig ner på däck och tagit sig en tupplur. Vår fotograf fick några bilder, både med och utan huvud. Det är för långsam uppkoppling idag för att surfa runt och leta efter namnet - kanske du vet?

Jag tänkte avsluta det här lite spretiga (jag skyller på sömnbrist) inlägget med ett citat:

"Vår valfångstkultur är nära utrotning på grund av moratoriet på kommersiell valjfångst. Vi måste se till att detta inte händer andra marina resurser."

Hideki Moronuki, talesperson för det japanska fiskeridepartementet, FAJ

Är det bara jag eller är det något väldigt märkligt (och ganska komiskt) med herr Moronukis uttalande?

Valfångst är dessutom en del av det kulturella arvet i många av världens hörn. Det hindrar inte dessa länder från att vara stolta över att de gått vidare in i 2000-talet och lämnat jakten bakom sig.

Fågeln är kvar på däck, och vår förföljare är fortfarande en prick på radarn. Tänkte gå och sova en stund.

- Iréne