Greenpeace  är på plats i Talvivaara för att ta prover från läckan som började förra söndagen i norra Finland. Gruvan i Talvivaara, som ägs och drivs av Talvivaara Mining Company plc, har läckt vatten förorenat med höga halter av nickel och uran. I det område som drabbats hårdast visar mätningar att 900 kilo nickel har läckt ut med vattnet från den trasiga fällningsbassängen.

Så här skriver mina finska kollegor Jehki Härkönen och Juha Aromaa:

I början framstod Talvivaara gruvan som en dröm. En början på en ny tid. En källa till jobb och skatteintäkter för norra Finland.

Detta var förväntan när den nya gruvan öppnade i Kainuu, ungefär 550 kilometer från Helsingfors. Pekka Perä, en före detta anställd på det finska gruvbolaget Outokumpu hade köpt marken från sin förra arbetsgivare till priset av en Euro.

Marken hade bedömts som olönsam men Pekka Perä var övertygad om att det kunde bli exemplet som visade vägen för en ”gruvrenässans”. Han hade en helt ny ”bioläckage metod” som skulle göra det möjligt för honom att utvinna små koncentrationer av material.

Drömmen varade inte länge och väckarklockan var obarmhärtig. 

Gruvverksamheten startade i oktober 2008 och stötte på de första problemen redan sommaren efter. Den omkringliggande turistnäringen klagade på att gruvan stank som av ruttet ägg och avskräckte kunder.

Medans företaget fortfarande kämpade mot den konstiga lukten började långt större problem uppdagas. Fällningsbassängen började läcka för första gången 2008. 2010 upptäcktes ännu en läcka. Sjön bredvid gruvan blev försaltad. Mätningar i närheten av gruvan visade på halter av kadmium och nickel som vida överskred rekommenderade säkerhetsnivåer. Och i mars i år dog en arbetare efter att ha arbetat utan skyddsutrustning och andats in vätesulfid, ämnet som också var källan till stanken av ruttet ägg.

Alla visste detta och ändå vidtog den myndighet som är satt att se över säkerheten, Kainuu Center for Economic Development, Transport and the Environment, inga åtgärder mot det oansvariga gruvbolaget.  Nu uppger myndigheten att de inte kunde gjort något, eftersom de aldrig haft vare sig tillräckligt med resurser eller kompetens.

I söndags blev situationen okontrollerbar. Allt avfallsvatten från gruvan hamnar i en stor fällningsbassäng som innehåller tungmetaller, farliga kemikalier och uran. Botten på fällningsbassängen sprack och tungt förorenat vatten började rinna ut i en omfattning av 5000-6000 kubikmeter i timman. Drömmen förvandlades till en mardröm. Greenpeace aktivister tar prover från det läckande avfallsvattnet. Det gör också finska myndigheten för kärnkraftsäkerhet och finska miljöinstitutet. Ingen kan med säkerhet säga exakt hur illa situationen är. Men illa är det.

Förorenat vatten har redan strömmat flera kilometer nedströms. Närliggande sjöar och bäckar har förorenats med nickel.

De vackra sjöarna, bäckarna och floderna – rent färskvatten – är den mest värdefulla tillgång finländarna har. Man skulle inte tro att vi skulle låta någon förgifta dem. Men det har hänt. Boende i de områden som ligger nedströms från gruvan känner sig helt maktlösa och är rädda för att även deras dricksvatten ska ha förorenats. Nu är det upp till oss att stoppa gruvan och kräva garantier för att det inte ska hända igen.

Och du, kära läsare, snälla, lär av detta: var på din vakt när någon säger att det finns pengar att tjäna på att exploatera naturen. Var beredd att kämpa. Se till att myndigheterna tar sitt ansvar och försvarar vår framtid. Det är ibland en svår kamp, men den är nödvändig. Du kommer att undvika den mardröm vi nu upplever i Talvivaara.