Fisk och båt
© Greenpeace/Christian Åslund

Av Ludvig ombord på Arctic Sunrise

Nu börjar det likna något! Imorse tycktes plötsligt allt vända för oss då en lucka öppnade sig i den minst sagt förhindrande väderleken. Inte så pjåkig lucka heller - nära nog perfekta förhållanden med ett lugnt, soldränkt och glittrande hav. Under dessa förutsättningar tog det oss inte lång stund att lokalisera ett helt gäng med trålare och har spenderat största delen av dagen med att dokumentera deras aktiviteter.

Vi lyckades även bli ombordbjudna på ett par danska havskräftetrålare. Personligen har jag inte haft tillfälle att träffa så många riktiga fiskare förut och aldrig varit ombord på en trålare. De danska fiskarna var dock förvånansvärt trevliga och öppna om sin verksamhet och hade inte heller några betänkligheter om att låta oss filma och dokumentera hela arbetsprocessen ombord.

När vi var ombord på ett av fartygen slog det mig hur mycket dessa tatuerade, kedjerökande, lätt överviktiga medelålders män påminde om lastbilschaffisar. De verkar mest sitta där i sina lyxiga plyschklädselinspirerade kommandobryggor i sina mjukisar och tittar på monitorer som visar digitala sjökort med integrerade 3-dimentionella bottenavbildningar. De dom gör är ju att draggande efter botten sakta trafikera havets trafikleder och sedan transportera hem lasten till land - det är som lastbilstransporter fast med färre rödljus. Man kan lugnt påstå att den romantiserade bild om fiskare som jag gått och burit på fick sig en liten törn idag. Trots all öppenhet och trevlighet är inte dessa fiskare här för att göra havet några tjänster och det borde helt klart finnas lite flera rödljus här ute för dem. Enligt deras egen uppgift åker 50-60% av det de hissar upp från botten tillbaka över relingen igen.

Från deras synvinkel är uppgiften såklart att tjäna så mycket pengar som möjligt inom det givna regelsystemet. Till exempel skulle de kunna använda sig av ett speciellt avskiljningsverktyg som skiljer av det mesta av bifångsten, men eftersom verktyget även sorterar ut det allra största, och värdefullaste, havskräftorna ser de ingen ekonomisk rimlighet det. Dessutom ”tvingar” det kvotsystem som använd dem att slänga tillbaka all lite mindre, men fullt användbar, bifångst eftersom vinsten blir större om de bara fyller upp sina kvoter med stora exemplar.

Men, trevliga var dom, och inte heller ovilliga att inse problemen med dagens situation. De betonade att de inte heller ville se havet tömt på fisk och var även öppna för de förändringar av regelsystemen som både vi och forskarsamhället föreslår. Som en bonus gav de oss också en spektakulärt bra väderprognos som förutspådde dagens förhållanden skulle hålla i sig i flera dagar tillskillnad från de 24 timmar vi förväntade oss. När jag nu ser ut över havet är jag inte helt övertygad men vi får hålla tummarna för att de har rätt och att vi kan fortsätta att (med vår campaigner Martins ord) dokumentera det fullkomligt vanvettiga slöseri som pågår här.

- Ludvig