Av Ludvig ombord på Arctic Sunrise

Ludvig
© Greenpeace/Christian Åslund

På väg in mot ett extremt vackert och soligt Bergen på den Norska kusten börjar den första delen av den här turen att gå mot sitt slut. Här kommer några av oss att stiga av och andra kliva på för att ta över våra uppgifter ombord. Sittandes ute på helikopterdäcket när vi sakta stävade förbi den undersköna naturen försökte Hanne och jag summera några av de saker vi lärt oss under de senaste veckorna ombord.

En sak som vi båda hade lagt märke till var att många av de fiskare och andra inom fiskindustrin som vi stött på under resan har haft föreställningen att Greenpeace som organisation skulle vara emot allt typ av fiske och därför vara omöjlig att föra en konstruktiv dialog med. Detta är naturligtvis et olyckligt missförstånd och när vi började tala om detta berättade Hanne en mycket intressant historia om hur fisket under senare tid förändrats och hur detta påverkat många av de lokala fiskesamhällena i Norden. Det här är vad hanne berättade:

Jag växte upp i mycket nära havet i ett litet danskt samhälle där många på olika sätt var beroende av fisket och för många var det deras enda inkomstkälla och det enda yrket de någonsin haft. Många fiskade efter torsk och det mesta av fångsten såldes lokalt eller på den danska marknaden. Alla byar nära havet hade på den tiden en lite fiskeflotta som gick ut när vädret tillät dem. Jag vet att det här låter lite som något en farfar berättar typ ”när jag var ung kunde man minsann skotta upp torskar stora som bilar från havsbotten!”, men det är det inte, det här är min uppväxt och jag är inte ens 30 än. Sättet som havet fiskades på började förändrades snabbt för bara 20 år sedan och förändringen fortsätter på samma väg än idag.

Det som hände på 70- och 80-talet var att gavs det stora subventioner till fiskenäringen för att de skulle expandera både storleken på fiskeflottan och storleken på fartygen om ingick i den. Även utrustningen moderniserades och industrialiserades vilket skapade väldigt effektiva fiskefartyg som också var väldigt dyra att ha i drift. Tex. gjorde subventionerna från EU att motor i fiskeflottan tredubblades mellan 1970 och 1987.

Innan de stora subventionernas tidevarv gjordes det inga förbättringar av fartygen eller utrustningen som inte direkt var nödvändiga och motsvarades av en ökning av fångsterna. Om någon då inte kunde täcka sina ökade utgifter med större fångster väntade kronofogden runt hörnet men subventionerna ändrade spelreglerna och skapade en fiskeflotta som var allt förs stor och effektiv för att havet skulle orka med.

Detta var helt och hållet en politisk förändring och innebar slutet för de småskaliga kustfiskerierna som under lång tid brukat havet på ett hållbart sätt. Dessa små fiskebyar med små lokala marknader är miljömässigt klart rimligare än dagens industrialiserade fiske utan skapar dessutom många välbehövliga jobb i små samhällen där det kanske inte finns så många andra möjligheter att försörja sig.

Det sätt som fisket bedrivs på idag och framförallt vart det är på väg I framtiden kommer, förutom en ekologisk mardröm för många av våra hav, att leda till att allt förre kommer att kunna få sina inkomster direkt från fisket. Dessutom landas idag allt mindre av det som fiskas i våra hav i de lokala hamnarna vilket ytterligare minskar arbetstillfällena där. Dagens stora fiskefartyg är ute till havs up till tio dagar i sträck och landar sina fångster direkt på eller till frysfartyg ute på haven, därifrån transporteras fisken till stora hamnar med storskaliga fabriker som processar och paketerar fisken. I detta system finns det varken plats för små fiskebyar eller hållbarhet och allt drivs av en kortsiktig jakt på allt större bolagsvinster.

Fisket har fortfarande möjligheter att både vara närande för lokalsamhällen och bedrivas på ett hållbart sätt men inte så länge som politiskt styrda subventioner fortsätter att dra utvecklingen i fel riktning. Om vi inte lyckas förändra systemet snart kommer troligen fisket som jag kommer ihåg om 20 års tid endast existera i de historier som mor- och farföräldrar berättar för sina barnbarn.

PS. Eftersom jag är en av de som stiger av skeppet här i Bergen var dethär antagligen mitt sista inlägg från Nordsjön för den här gången. Men för den som inte fått nog och vill fortsätta följa Arctic Sunrises tur för att rädda våra hav rekommenderar jag den engelska bloggen från fartyget som går att finna här.

- Ludvig