Kära vänner och familj,

Nu har jag varit inne på Forsmarks kärnkraftverk i över fyra timmar. Jag vet att ni kommer vara flera som inte förstår hur jag kan ta mitt engagemang så långt. Inte förstår hur jag kan utsätta mig själv för risken att bli dömd i domstol. Inte förstår hur jag tänker när jag tar mig in på ett skyddat område. Det vill jag förklara för er nu. Inte för att jag tror att ni kommer att hålla med mig om allt eller skulle göra likadant. Men för att ni ska förstå att mitt beslut är väl genomtänkt och bygger på både fakta och på omtanke om er.

Sofia von Post inne på Forsmark

Kärnkraft luktar inte. Kärnkraft syns oftast inte. Men kärnkraft kan få ofattbara konsekvenser som få inser innan det är för sent. Tjernobylolyckan skedde 1986. Jag var 4 år och minns inget av den. Däremot vet jag att svamp och vilt i vissa delar av Sverige fortfarande har så höga doser av radioaktivitet att man inte bör äta dem. 2006 skedde en allvarlig incident på kärnkraftverket i Forsmark bara ca 5 mil från där jag växte upp och där min familj fortfarande bor. Ett konstruktionsfel gjorde att två av fyra reservgeneratorerna, som i nödläge förser kärnkraftverket med ström, inte fungerade. I efterhand visade det sig att reaktorn varit 20 minuter ifrån en härdsmälta. Det gick bra den gången. Men hade alla fyra generatorerna slagits ut hade en härdsmälta varit ett faktum.

Den 11 mars 2011 drabbades Japans kust av en jordbävning och en efterföljande tsunami, vilket ledde till den allvarligaste kärnkraftsolyckan sedan Tjernobyl. Mer än 150 000 människor flydde från de kontaminerade områdena upp till 5 mil runt kärnkraftverket i Fukushima. Evakueringszonen på 2 mil är fortfarande förbjudet område och experter räknar med att området kommer att förbli obeboeligt i decennier framöver. En av de som bodde där är Akiyo Suzuki. I våras var hon i Sverige för att ge sin ögonvittnesskildring av det som hon varit med om. Hon berättade om hur hennes familj splittrats, om sitt dåliga samveta för att hon lät sin femåriga dotter bo kvar med henne i det kontaminerade området och om bristen på tillförlitlig information. Ingen ekonomisk kompensation utgår till de som väljer att evakuera, så vad ska man göra med lån på huset och utan möjlighet till försörjning. Hennes berättelse gjorde mig mycket berörd och fick mig att tänka på hur nära det var att något liknade drabbade min familj för sex år sedan och att det omöjliga faktiskt kan hända, när som helst, även här.

Alla dessa händelser har lett fram till mitt beslut. Förra veckan släppte vi en rapport som visar att bristerna i säkerheten på landets kärnkraftverk är så allvarliga att alla reaktorer bör stängas. Tyvärr tror jag inte en rapport är tillräcklig. Därför väljer jag att gå från ord till handling och på ett konkret sätt visa hur dålig säkerheten på ett av Sveriges kärnkraftverk faktiskt är. Jag är en helt vanlig tjej, utan någon specialkompetens i att ta mig in på skyddade områden. Kan jag ta mig in här så undrar man ju vilka fler som skulle kunna om de ville? Det är tur att det här är en fredlig aktion baserad på grundprinciperna i civil olydnad: inget våld, ingen skadegörelse, öppenhet och ansvarstagande. Jag tar mitt ansvar som medborgare genom att på riktigt stresstesta kärnkraftverket, för jag vill inte att något liknade det som skedde i Fukushima ska drabba mig, mina vänner, min familj eller någon annan för den delen. För mig är det obegripligt hur politikerna kan utsätta oss för denna risk när det finns ofarliga förnybara alternativ och jag hoppas att de ska ta sitt ansvar, precis som jag gör.

Kärlek och fred,

Sofia

 

Läs mer om aktionen här