Amanda Eklund Ankare

Knarr. Bang. Duns. Knarret och bankandet orsakas då ankarkättingen av tidvattnet förflyttas från ena sidan fören till den andra. Dunsen åstadkommes då jag slumrandes lättar från mitt underlag när kättingen kraftigt rycker till. I en förvirring som bara den nyvakne kan uppleva funderar jag på vart jag befinner mig. Jag ser mig omkring. Den klara stjärnhimmeln är nästan helt dold bakom fören till ett enormt fraktfartyg som tornar upp sig över ankarkättingen jag hänger i. Jag känner mig försvinnande liten där jag dinglar men samtidigt gränslöst stark så fort jag påminner mig själv om varför vi är här och vad som står på spel.

 I en veckas tid har vi genom att ockupera ankarkättingen hindrat fartyget Clipper Hope från att gå in till kaj och besättningen från att fylla hennes lastutrymmen med tackjärn, en huvudingrediens i stål. I tackjärnets produktionsprocess skövlas enorma mängder regnskog för att tillverka träkol som används som bränsle till upphettningen. Dessa träkolsläger är utspridda i Amazonas regnskog och är ofta sammankopplade med illegal skövling, slavkraft och invadering av de inhemska befolkningarnas land. Det färdiga tackjärnet fraktas sedan till USA för att bli stål. Det här stålet köpts sedan av globala bilföretag som BMW, Mercedes, Ford och GM. 

 Jag fördriver nätterna på kättingen med att sticka banderoller och sjunga julsånger. I natt planerar jag att sticka färdigt min Rädda Amazonas-banderoll i grönt garn utan att tappa nystanet i havet, vilket inte är så lätt som det låter. En annan sak som inte är lätt som en plätt är att i hög sjö klättra upp för kättingen iklädd kjol och nylonstrumpbyxor utan att mascaran börjar rinna. Detta gjorde jag igår tillsammans med en annan klättrare iförd finkostym för att simulera ett alternativt Rio Earth Summit med mindre snack och mer action. Klurigt men görbart och en väldigt underhållande syn(särskilt för besättningen på Clipper Hope).

 Jag hade gärna delat bordsskivan vi hängt upp på ankarkättingen under vårt iscensatta Rio Earth Summit med President Dilma. Då hade vi tillsammans kunnat vifta våra kjolbeklädda ben över Atlantens vågor hängandes från fartyget som fraktar bort möjligheterna till ett hållbart Amazonas från Brasilien. Vi hade kunnat prata om varför det är viktigt för henne att skynda sig att lägga in sitt veto mot de katastrofala ändringarna i skogslagen innan det är försent på fredag.

 Om en timma lämnar jag min hytt på den nya Rainbow Warrior. Sticknålarna och garnnystanet är fastsurrade i klätterselen och jag är rustad för en ny natt på kättingen.

Så här såg det förresten ut när skådespelerskan Q'orianka Kilcher, som bl.a. spelat Pocahontas, gjorde samma klättring.