För en månad sedan larmade forskare om rekordsnabbt smältande is i Arktis.

Det mest skrämmande med det är att isavsmältningen går fortare än modellerna hade beräknat, och att det i sin tur betyder att vi har mindre tid på oss att ställa om till ett klimatsmart samhälle.

Idag kom utsläppstatistiken för 2011. Och hur ser det ut? Jodå, Sverige minskar sina utsläpp, och det ser ut som om minskningen sedan 1990 ligger på typ 16%. Räcker det? Svaret är nej. Dels för att Sverige inte har räknat med alla utsläpp som görs i andra länder för att producera de produkter som vi importerar (som överstiger utsläppen av de produkter som exporteras om man får tro experterna).

Men än viktigare är jämförelsen av var vi är med tanke på var vi behöver vara för att hålla oss under en farlig koncentration av växthusgaserna i atmosfären. Enlig klimatpanelen behöver vi vara nära noll 2050. Och då vore det ju orimlig att tro att vi löser de sista 50% mellan 2040 och 2050 medan vi tar det lite lugnt nu. Och då har vi all grund att vara oroliga och att öka våra ansträngningar. Greenpeace har lagt fram en färdplan för omställningen globalt och i Sverige. Det går att ställa om, men vi får inte luta oss tillbaka och tycka att vi nu är duktiga nog.