Jag står här uppe på världens tak, 89,7 grader nord. Det var -31 grader Celsius i morse och mina fingrar är genomfrysta - men mitt blod kokar.

Arktiska rådet har smugit in och lämnat Nordpolen igen utan att träffa oss! Jag är bara så ledsen och besviken. Efter att ha pratat med Gustaf Lind och Arktiska rådet i god tro för att möta dem på den plats vi försöker skydda, vaknade vi istället till nyheten om att de flugit in och ut under natten.

De flög bokstavligen över våra huvuden när vi sov och lämnade sedan platsen utan ett ord.

Efter mötet i går med Artur Chilingarov, om hur man kan engagera ungdomar i arktiska frågor, snuvar Arktiska rådet oss på just detta.

Gustaf Lind berättade igår att den ryska säkerhetstjänsten börjat lägga sig i vårt möte. Kanske är det sant, jag vet inte. Men Gustaf Lind är ledande tjänsteman i Arktiska rådet - han borde kunna ha sett till att det skett. Istället tillät de antingen att ryssarna dikterade dagordningen eller så var de helt enkelt rädda för att träffa oss. Detta är upprörande, och Arktiska rådet borde skämmas.

De länder som ingår i Arktiska rådet leder vägen i resursskövlingen av det frusna norr, och kapitaliserar på en kris av sin egen skapelse genom att borra efter mer av den olja som orsakade den här krisen från första början. Men mitt i denna galenskap, hade de möjlighet att pausa, att stå tillsammans med oss på denna fridfulla plats och lyssna till rösterna från framtiden som vill se detta dyrbara område skyddat, inte exploaterat.

Vi har kämpat så för att nå Nordpolen för att träffa dem och leverera detta budskap på uppdrag av miljoner människor. Att få veta att de har kommit och gått över våra huvuden medan vi kämpat på skidor över isen är en besvikelse.

Men vi är fortfarande fast beslutna att nå fram. Era meddelanden om stöd driver oss framåt och håller oss starka. När ni tittar norrut, tänk på oss, tänk varma tankar. Vi kämpar på!

Skriv på för att skydda Arktis på: www.savethearctic.org

Nordpolsexpeditionen 2013/Christian Åslund