Margiris är en imponerande dam. Hon är 142 meter lång. Hon kan frysa ned och förvara fem miljoner kilo fisk ombord. Hon är ett av världens största fiskefartyg. En supertrålare.

Hittills har hon medverkat till att fiska ned de ”outtömliga” bestånden av taggmakrill utanför Sydamerikas stillahavskust med 90 procent. Nyligen blev hon portad från att fiska utanför Västafrika, men inte för att hon bidrar till det armod som nu sprider sig i de lokala fiskebyarna, utan för att hon fyllt sin kvot. Igår skulle Margiris seglat iväg för att tömma nästa havsområde på fisk, runt ön Tasmanien utanför Australiens kust.

Nu blev det inte så. Sedan klockan sex igår kväll blockerar aktivister från Greenpeace henne i den holländska hamnstaden IJmuiden. Propellern har låsts fast med en stor kedja och aktivister har ockuperat förtöjningslinorna. Nu 19 timmar senare är aktivisterna fortfarande kvar och de kommer att stanna så länge det går. Just nu rör sig inte Margiris någonstans.

EU:s fiskeflotta har idag kapacitet att fånga två till tre gånger mer än vad fiskbestånden tål. Den här enorma överkapaciteten att fånga fisk har till stor del byggts upp med skattebetalarnas pengar, via olika typer av subventioner till fiskenäringen. Margiris är ett mycket tydligt exempel på hur EU:s katastrofala fiskeripolitik bidrar till överfiske över hela jordklotet. EU tvingas nu även att exportera sin överkapacitet eftersom de egna vattnen redan är överfiskade. Läs mer om EU:s supertrålarflotta här (pdf).

Problemen är inte okända. Alla vet att den nuvarande europeiska fiskeripolitiken är ohållbar, håller en allt för stor fiskeflotta under armarna och leder till utfiskade hav.  Alla vet att politiken måste förändras. Men det urvattnade förslag till ny europeisk fiskeripolitik som just nu ligger på bordet kommer inte att lösa dessa problem. Det är därför oerhört viktigt att Sveriges regering, med landsbygdsminister Eskil Erlandsson i spetsen, arbetar för att EU inkluderar bindande mål för hur fiskeflottorna kan krympas i den nya fiskeripolitiken.