I söndags ringde telefonen.

Det var dagen efter att Dagens Nyheter publicerat vårt avslöjande att svenska räktrålare förra året illegalt dumpade över 500 ton fina räkor över bord, bara för att pumpa upp lönsamheten – så kallad uppgradering. Under 2001-2011 dumpades i genomsnitt nästan var tredje fångad räka, enligt Internationella Havsforskningsrådet.

Jag var trots allt glad. Väldigt många som stödjer Greenpeace arbete och brinner för att rädda haven skrev engagerade och välformulerade kommentarer på fiskeriminister Eskil Erlandssons och Svensk Fisks Facebooksidor. För fiskeribranschen och regeringen blev det tydligt att vi är många som fått nog, som vill att vanskötseln av våra hav måste få ett slut.

Mannen i telefonen presenterade sig inte. Istället började han prata om räkfiske, och gav mig intrycket att vara insatt.

”Era siffror är i underkant. Det handlar om ännu mer. Snarare rör det sig om 1000-2000 ton som dumpas, mer i linje med det myndigheterna tidigare uppskattat uppgraderingen till”, sa mannen.

Sedan berättade han att Sveriges Yrkesfiskares Riksförbund, SFR, just nu bedrev en stenhård lobbykampanj mot Havs- och vattenmyndigheten (HaV) för att få fortsätta fiska räka, trots att kvoten på totalt 1323 ton redan var uppfiskad så när som på 22 ton.

”Ändå vill de att hela flottan på 65 fartyg ska få gå ut och fiska ännu mer, nu innan nyår”, berättade mannen.

Det låter inte bra, sa jag. Den lilla del som återstår av kvoterna kommer de fiska upp i ett nafs, och för att få ut mest pengar är ju risken överhängande att de slänger de mindre räkorna och bara tar iland de riktigt stora räkorna som ger bäst betalt.

”Visst är det så, det är riktigt illa”.

I början av veckan publicerade landsbygdsminister Eskil Erlandsson en replik till oss i Dagens Nyheter. Han skyllde problemet på ansvariga myndigheter, HaV och Kustbevakningen, och krävde att de skulle sköta kontrollen av räkfisket bättre. Den olagliga dumpningen är ”oacceptabel” och måste upphöra. Däremot inte ord om att han själv fått brev om svenskarnas dumpning av upprörda danska yrkesfiskare, och rimligen kände till det problematiken. Erlandsson höll med om att fiskeflottan är för stor, men någon tidplan för när och hur den ska bantas utlovades inte.

Samtidigt begav sig ministern till Bryssel för att förhandla om nästa års fiskekvoter för Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Han möttes av aktivister från Greenpeace som tillsammans med småskaliga yrkesfiskare från hela EU krävde att de som fiskar med mest hållbara fiskemetoder ska få företräde till de kvoter ministrarna bestämmer över.

Precis intill ministerrådet i Bryssel, i EU-parlamentet, samlades samtidigt fiskeriutskottet för en helt avgörande omröstning om den pågående reformen av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Greenpeace representanter i EU och i enskilda länder över hela Europa har lagt ned massor av tid på lobbymöten med parlamentarikerna för att få dem att stärka det svaga reformförslaget. Om inte utskottet nu godkänner förstärkningsförslagen är hoppet om en bra fiskerireform ute.

I Sverige skriver vi en slutreplik till Eskil Erlandsson återigen i Dagens Nyheter. När fisken i svenska vatten tagit slut har flera fiskeföretag seglat sina fartyg söderut, till det av Marocko ockuperade Västsahara, och fortsatt att fiska där. Det strider mot folkrätten. Men regeringen verkar inte bry sig. Istället vill de fortsätta att skära ned hela svenska fiskeflottan genom att införa så kallade överlåtbara fiskerätter, samma metod som fått flera svenska fiskeföretag att ställa in för tjänst hos  den marockanska ockupationsmakten. Nu ska metoden omfatta alla svenska fiskefartyg, vilket gör oss oroliga för att problemet med överfiske bara flyttas till länder med ännu sämre möjligheter att kontrollera verksamheten. Detta är ett exempel på hur intimt förknippat miljöfrågor är med rättvisefrågor och sociala rättigheter.

Men efter detta börjar de goda nyheterna ramla in.

Fiskeriutskottet i EU godkänner en lång rad mycket viktiga förstärkningar av förslaget till ny fiskeripolitik. Plötsligt finns det åter hopp om att rädda både fiskbestånd och havsmiljö från destruktivt fiske!

Från Sveriges Riksdag nås vi av nyheten att en riksdagsledamot kommer att ställa en skriftlig fråga till Eskil Erlandsson. Att en skriftlig fråga ställs innebär att Erlandsson måste svara på hur han ska se till att övertaliga svenska fiskefartyg inte hamnar i fattiga ockuperade länder.

Havs- och vattenmyndigheten skickar ut ett pressmeddelande och bekräftar den anonyme telefonmannens uppgifter. Sveriges fiskares riksförbund vill fiska mer. Men myndigheten säger också att det inte blir något mer räkfiske i år. Risken för att överskrida kvoten (och underförstått ännu mer dumpning av fina småräkor) är alltför stor!

Yrkesfiskarna beklagar sig. Nu blir det inga färska räkor till nyår, menar de. Men de har bara sig själva att skylla. De har en kommitté som bestämmer exakt när och hur mycket deras medlemmar ska fiska. Nu får de stanna i hamn tills nästa år.

Julefrid, med andra ord. Både för hårt ansatta räkbeståndet i Skagerrak och för livet i Bratten, de unika marina skyddade område där räkflottan i strid med EU:s miljölagar fångar var femte räka.

Utan ert stöd hade det inte varit möjligt. Tack!