Den svenska regeringen slår sig ofta för bröstet när det gäller vårt klimatarbete. ”Sverige är, och ska fortsätta vara, ett internationellt föredöme” sade exempelvis energiminister Anna-Karin Hatt om den svenska klimatpolitiken vid ett seminarium den 13 juni i år.  Hon konstaterade också att vi redan idag är snubblande nära att nå Sveriges 2020-mål om att 50 procent av vår energi ska vara förnybar.

Bra så. Men det är inte riktigt den hela bilden.

Vattenfall, som ägs av svenska folket och styrs av regeringen, är ett av Europas största energibolag. Bolaget släpper ut omkring 90 miljoner ton koldioxid om året, betydligt mer än hela Sveriges samlade utsläpp på ca 50 miljoner ton.

En stor anledning till detta är Vattenfalls smutsiga inblandning i kolkraftverk. Vattenfall driver omkring 20 kolkraftverk i Tyskland, Polen, Danmark och Nederländerna, varav huvuddelen är brunkol.

Men trots beslut om att minska koldioxidutsläppen från 90 miljoner ton (2010) till 65 miljoner ton till 2020 bedriver företaget en aggressiv expansion av sin brunkolsverksamhet. Företaget har fått kritik för att man håller på att bygga två nya kolkraftverk i Tyskland. Men vad som är mindre känt och omdebatterat – åtminstone i Sverige – är Vattenfalls planer på att öppna fem nya kolgruvor i Lausitz i östra Tyskland, utöver de fem man redan har. Redan idag släpper Vattenfalls kolverksamhet ut omkring 60 miljoner ton koldioxid, bara i Lausitz.

Men det är inte bara omfattande koldioxidutsläpp som det svenska Vattenfall orsakar. Verksamheten slår också sönder samhällen och föröder genom de enorma gruvorna stora naturområden. Den 20 juni var jag själv i Lausitz tillsammans med kollegor inom Greenpeace och bevittnade med egna ögon förödelsen som svenska skattepengar finansierar.

Rolf Lindahl at Vattenfall pit mine at Welzow, Germany

Vi var bland annat vid Vattenfalls enorma gruva i Welzow. En gruva som hotar att omringa byn Welzow från tre håll och endast lämna en smal tarm orörd natur åt nordväst. Vi besökte invånare i byn Proschim som in i det sista vägrar att ge vika för storföretagets krav på att de ska flytta och för alltid överge sina hem för Vattenfalls kolkampanj. Kanske är det ödets ironi att Proschim är en by som huvudsakligen försörjer sig på förnybar energi.

Vi blev också förevisade ödelagda byar som ska jämnas med marken för Vattenfalls nya kolgruvor. ”Vattenfall” står sprayat på flera av de ödelagda husen som en markering om vem som bär ansvaret för förödelsen. Den före detta borgmästaren i Proschim vittnar för oss om Vattenfalls närmast maffialiknande metoder, där man skrämmer kritikerna till tystnad och han berättade hur ekonomiskt stöd uteblivit efter att han uttalat sig kritiskt mot kolplanerna.

I Tyskland kämpar lokalbefolkningar i en desperat men ofta tröstlös kamp mot en energijätte som inte väjer för att ytterligare öka sina vinster på bekostnad av människoöden, hälsa och naturvärden.

Idag den 29 juni är en global dag för att ”End the Age of Coal”. För oss svenskar är denna dag mer angelägen än vad många av oss vet om, eller kanske vill veta. Hjälp till och gå med i rörelsen som kräver en övergång från smutsig energi så som kol till förnyelsebar energi.

Och du. Skicka en kopia på ditt krav till Peter Norman, finansmarknadsminister och ansvarigt statsråd för Vattenfall.