Ny klimatforskning visar att den globala uppvärmningen accelererar allt snabbare och att klimathotet är betydligt allvarligare än vad som tidigare antagits. Effekter vi trodde oss få se först om många år märks redan på flera håll i världen. Om den globala medeltemperaturen höjs med 1,5°C utifrån förindustriella nivåer kommer det att innebära ytterst allvarliga problem för många länder. Med en höjning på 2°C riskerar vi att helt tappa kontrollen över möjligheterna att vända den negativa och farliga utvecklingen.
Att hejda klimatförändringarna är en enorm utmaning. Samtidigt är det nu, under detta år, som världens länder har en unik chans att tillsammans arbeta fram en lösning. Globalt sett ser vi fortfarande en trend av ökande utsläpp av växthusgaser. Ska vi kunna undvika de värsta klimatscenarierna då måste denna trend vändas på bara några år. Det som behövs nu är därför en gemensam plan för hur vi ska få utsläppen att nå sin topp till 2015 för att därefter kraftigt minska och till 2050 komma ner så nära noll som möjligt.
På klimattoppmötet i Köpenhamn i december ska ett nytt globalt klimatavtal tas fram. Fram till dess sker flera viktiga förhandlingsrundor där världens regeringar förväntas lägga korten på bordet och visa vad de är beredda att göra och hur mycket de är beredda att betala.
Greenpeace har färdigställt en lista med krav inför Köpenhamnsmötet och de stundande förhandlingarna. Listan kan användas som jämförelse mot alla de löften och förslag som under året kommer att framföras både av industri- och utvecklingsländer. Men kraven är främst vad som enligt Greenpeace krävs för att världen i tid ska lyckas hejda klimatförändringarna.
1. Industriländerna som grupp måste minska sina utsläpp med minst 40 procent till 2020 (jämfört med 1990 års nivåer), varav minst tre fjärdedelar av reduktionerna på hemmaplan. Samtidigt måste industriländerna få fram en tillförlitlig och långsiktig finansiering på cirka 110 miljarder euro årligen för att investera i de nödvändiga klimatåtgärder som behövs göras i utvecklingsländerna.
2. Utvecklingsländerna som grupp måste begränsa sin förväntade utsläppsökning med 15-30 procent till 2020. Industriländerna har ett stort ansvar att bidra med teknologiöverföring, finansiering och hjälp med anpassningsåtgärder.
3. Skövlingen av de tropiska skogarna måste stoppas senast 2020. I prioriterade regnskogsområden som Amazonas, Kongobäckenet och Sydostasien bör detta ske redan till 2015. Det krävs nu att industriländerna skapar en ny finansieringsmekanism för att ta fram de pengar som behövs för att stoppa avskogningen. Samtidigt får inte skyddet av utvecklingsländernas skogsområden och de följande utsläppsminskningarna ske på bekostnad av nödvändiga klimatåtgärder som också behövs göras i de rika länderna.
Klimatavtalet i Köpenhamn måste vara globalt. Det måste vara rättvist och det måste bidra till en hållbar utveckling. Enligt Greenpeace bör följande punkter inkluderas:
1. Industriländerna måste visa ett aldrig tidigare skådat ledarskap och handlingskraft om det ska bli ett nytt klimatavtal. Åtaganden för utsläppsminskningar bör räknas ut rättvist baserat på nuvarande utsläpp, på länders historiska ansvar, deras kapacitet att agera samt nationella förutsättningar för att minska utsläppen.
2. Utvecklingsländerna är en grupp med varierande möjligheter att agera. Kraven på dessa länder bör baseras utifrån utsläppsnivå sedan 1990, kapacitet att betala, takten på utsläppsökningen samt utsläpp per capita.
3. Det kommer att behövas ett tillförlitligt och långsiktigt pengaflöde från världens rika länder till världens utvecklingsländer. Detta kan inte ske via årliga nationella budgetar utan det måste till en ny finansieringsmekanism för att säkerställa ett tillräckligt stort flöde. Det behövs därför ett system där förorenaren betalar, där betalningen sätts i direkt proportion till historiska utsläpp och kapacitet att betala.
4. Från 2013 och framåt måste den projektbaserade mekanismen för ren utveckling (CDM) reformeras och begränsas till de utvecklingsländer som har minst kapacitet att få ner sina utsläpp. Hittills har pengarna för dessa projekt endast nått ett fåtal länder och har inte bidragit till målet om en hållbar utveckling. Projektens additionalitet, d.v.s. att projekten inte skulle ha genomförts om det inte vore för dessa investeringar har också starkt ifrågasatts.
5. Kärnkraft, koldioxidavskiljning (CCS) och andra ohållbara teknologier får inte räknas som överföring av ren teknologi till utvecklingsländerna. Dessa teknologier innebär att världen låser fast sig i några av de mest smutsiga och farliga energiteknologier som finns vilket hindrar den nödvändiga övergången mot hållbar och förnybar energi.
6. Utsläppen från internationell luftfart och sjöfart måste tacklas på ett effektivare sätt framöver. Luftfartens påverkan bör inkluderas i industriländernas utsläppsmål och räknas in utifrån det land där bränslet säljs.
7. Nya institutioner behöver byggas inom FN:s ramar. Köpenhamnsavtalet kommer att skapa nya behov att administrera stora summor pengar. Här krävs god förvaltning, effektivitet, transparens och förutsägbarhet. Det står klart att FN måste ta in mer expertis i takt med att nya finansieringskällor tillkommer.
8. Utfasningen av freoner, vilka har en negativ inverkan på ozonlagret, har gjort att utsläppen av andra gaser framställda av människan, så som fluorkolväten (HFC) samtidigt har ökat. HFC är mycket kraftfulla växthusgaser och Köpenhamnsavtalet måste se till så att också en utfasning av dessa kan påbörjas.
Ladda ner den fullständiga kravlistan:
Copenhagen Climate Summit - Greenpeace Demands
För frågor;
Anders Hellberg, 0703-976673, anders.hellberg@greenpeace.org
Martina Krüger, 0705-502913, martina.krueger@greenpeace.org