Ett av de danska fiskefartyg som fiskat i det stängda området.
För
att skydda den akut hotade Kattegattorskens lek- och uppväxtområden
stängde Danmark och Sverige gemensamt ett stort havsområde i Kattegatt
för allt fiske den 1 januari 2009. Området är indelat i fyra zoner varav
en där det är helt förbjudet att fiska året runt. Det är i just detta
område som Greenpeace har kunnat dokumentera ett intensivt illegalt
fiske.
Förutom att det dokumenterade svartfisket underminerar försöken att
rädda Kattegattorsken, saboterar det även forskarnas möjligheter att
vetenskapligt utvärdera nyttan av marina reservat stängda för fiske som
verktyg i fiskeriförvaltningen. Området där Greenpeace kunnat påvisa det
danska svartfisket var det enda större svenska referensområdet där allt
fiske skulle vara förbjudet. Detta område är nu vetenskapligt
opålitligt.
I huvudsak är det fartyg från fiskehamnen Gilleleje på Själlands
nordspets som fiskat i det stängda området. Greenpeace har bildbevis på
att tre Gilleleje-fartyg och ett annat fartyg har trålat i området. Fem
av de sex danska skeppen som Greenpeace placerade spårningsutrustning på
rörde sig också systematiskt i det stängda området under många timmar i
mycket låga hastigheter och tjuvfiskade därmed med största sannolikhet.
Gilleleje är en av Danmarks största fiskehamnar och yrkesfiskarna där
har stort politiskt inflytande. De har även stor makt i Danmarks
fiskeriförening. När Danmark och Sverige enades om fiskeförbudszonen i
Kattegatt protesterade Gilleleje-fiskarena högljutt.
Värre blev det när Greenpeace, i en enligt miljööverdomstolen helt
laglig bevarandeåtgärd, berättade att vi avsåg att placera ut trålhinder
i två andra svenska områden i Kattegatt, Fladen och Lilla Middelgrund.
Då skrev Danmarks fiskeriförening till Danmarks dåvarande
jordbruksminister, Eva Kjer Hansen, och bad henne ingripa. För trots att
de biologiskt unika miljöerna redan var skyddade på papperet som Natura
2000-områden pågick bottentrålning i området - något som de danska
yrkesfiskarna ville fortsätta med.
Som en direkt följd av de danska yrkesfiskarnas uppmaning, kontaktade
Eva Kjer Hansen sin svenska kollega, jordbruksminister Eskil Erlandsson,
och meddelade att hon inte anser att det är någon mening med att
Sverige och Danmark ingår avtal om stängda fiskevatten ifall
organisationer tillåts förhindra fiske i andra områden. Eskil Erlandsson
valde då att böja sig för de danska påtryckningarna. Istället för att
stå upp för att unika Natura 2000-områden ska skyddas i enlighet med
EU-lag, anklagade Erlandsson Greenpeace - i ett utspel på DN-debatt
(090808) - för att hota den unika svensk-danska överenskommelsen om
fiskeförbud och bad oss att inte stoppa det destruktiva fisket i Fladen
och Lilla Middelgrund.
Hans oro kom dock på skam. Greenpeace placerade ut trålhinder och
danskarna rev inte upp avtalet om fiskeförbud i Kattegatt. Tvärtom, Eva
Kjer Hansen lovade att hålla avtalet. Däremot har danska yrkesfiskare,
som Greenpeace nu kunnat visa, ignorerat förbudet, vilket är ytterst
allvarligt.
De båtar som Greenpeace placerat spårningsutrustning på är alla under 15
meter. Båtar som är över 15 meter måste ha Vessel monitoring system
(VMS), vilket gör att de kan spåras elektroniskt av fiskerikontrollen.
De mindre båtarna är alltså helt obevakade. VMS:en hindrar dock inte de
större båtarna från att tjuvfiska. Enligt den svenska kustbevakningen
togs ett flertal danska fiskefartyg i juni på bar gärning i
förbudsområdet. I samtal med kustbevakningen får vi bilden av ett
kontinuerligt svartfiske bekräftad, samtidigt som det uttrycks en
frustration över att man inte lyckas ta fast fler svartfiskare.
Frågan är nu – hur tänker den ansvariga ministern, Eskil Erlandsson,
agera för att få stopp på det danska svartfisket i svenska vatten?
Tänker han fortsätta värna danska yrkesfiskares särintressen eller
tänker han se till att svenska marina miljöer får ett verkligt skydd som
övervakas och efterlevs?
Vi menar att det är hög tid att Erlandsson sätter ned foten och visar
att livet i våra hav inte längre får köras över av en kortsiktig och
självdestruktiv fiskeindustri. Den pågående reformen av EU:s gemensamma
fiskeripolitik ger många möjligheter till skärpningar.
Uppenbarligen behöver övervakningen av områden stängda för fiske bli mer
effektiv. Greenpeace anser dessutom att avslöjade svartfiskare helt bör
bli av med rätten att fiska. EU och världen har en enorm överkapacitet i
fiskeflottorna. De båtar som missköter sig bör vara de som skrotas
först.
Vid en regionalisering av fiskepolitiken måste andra intressen som t ex
turism, miljö, rättsvårdande myndigheter och sjöfart ges lika många
röster som fisket i de organ som ska stå för samråden. Idag domineras
dessa stort av yrkesfiskarna – vilka till stor del bevisligen inte bryr
sig om de marina ekosystemen och fiskbeståndens överlevnad. Och det
behövs betydligt fler områden stängda för destruktivt fiske – områden
som då givetvis måste övervakas.
Den svenska minister som, efter valet, får ansvar för fiskefrågor ska
veta att det är en hård verklighet som måste förändras. Det krävs kraft
och beslutsamhet för att åstadkomma förbättringar.
Stora reformer i internationell havsförvaltning har ofta tillkommit
genom konfrontation, som till exempel torskkrigen mellan Island och
Storbritannien. Den som inte reagerar när de egna vattnen skövlas av
grannens svartfiskare, kommer med största sannolikhet inte få mycket
gjort.
Jan Isakson och Therese Jacobson, ansvariga för havsfrågor på Greenpeace