Gammal kärnkraft tar oss in i en ny era av risk

Debattartikel - 5 mars, 2014
Sverige har några av Europas äldsta kärnreaktorer. I år kommer våra 4 äldsta reaktorer att passera sin tekniska livslängd, vilket innebär att vi går in i en ny era av risk.

Kärnkraftsolyckan i Fukushima den 11 mars 2011 innebar inte bara en mänsklig och miljömässig katastrof; den betydde också ett dråpslag för hela kärnkraftsindustrin. Olyckan i Japan har lett till ökade säkerhetskrav med kraftigt ökade kostnader som följd. Detta, tillsammans med en tilltagande misstro hos investerare, har resulterat i att nyproduktion av kärnkraft i västvärlden stagnerat. Samtidigt har marknaden för alternativen, olika förnybara energitekniker, fullkomligt exploderat.  

Kostnadsutsikterna innebär att det inte är troligt att någon kommer att byggas nya reaktorer, varken i Sverige eller Europa, utan enorma skattesubventioner. Allt pekar därför på att kärnkraftsindustrin går en mörk framtid till mötes. För att stävja detta varsel arbetar industrin främst efter två överlevnadsstrategier: att höja effekten på reaktorerna och att förlänga dess livslängd. Dessa båda strategier leder emellertid till drastiskt minskade säkerhetsmarginaler.

Greenpeace har låtit granska den ålderstigna europeiska kärnkraftsflottan. Vi kan konstatera att den tilltagande åldern på de europeiska kärnkraftverken introducerar flera allvarliga – och nya – risker.

I Europa, exklusive Ryssland, kommer inom tre år 46 reaktorer av totalt 151 att passera sin ursprungliga tekniska livslängd. I januari 2014 var mer än 50 procent av världens kärnkraftsreaktorer över 30 år gamla och 45 reaktorer hade passerat 40 års driftstid. Inget kärnkraftverk i världen har drivits längre än 50 år. Fullgod kunskap om konsekvenserna av långtidsdrift av kärnkraftverk kan sammanfattas i två ord: ingen vet.

Vad vi däremot vet är att trots uppgraderingar och reparationer försämras det allmänna tillståndet och sannolikheten för en olycka ökar. Centrala delar som reaktortanken kan i princip inte ersättas och dess tillstånd försämras med tiden. Även om utbyte av gamla komponenter kan minska vissa risker, så införs också nya när nytt blandas med gammalt.

"Mjuka" faktorer, såsom gammaldags organisationsstrukturer och kunskapsbortfall när erfaren personal pensioneras, undergräver också den övergripande säkerhetsnivån. Gamla kärnkraftverk klarar inte av att uppfylla de moderna tekniska standarder som krävs för nya reaktorer, och det är omöjligt att fullt ut anpassa dem vid förlängning av livstiden. Effektökning på gamla reaktorer ökar belastningen ytterligare på de redan slitna systemen och komponenterna.

Sverige är i dessa avseende inget undantag, tvärtom. Faktum är att bland de tio äldsta reaktorerna i drift i Europa, exklusive Ryssland, återfinns fyra svenska: Oskarshamn 1 och 2 och Ringhals 1 och 2. Samtliga av dessa reaktorer kommer i år att passera 40-årsgränsen, den tekniska livslängd som de ursprungligen konstruerades för.

Ökad ålder innebär inte bara allvarliga säkerhetsrelaterade risker utan även stora driftproblem: gamla reaktorer går helt enkelt sämre än nyare. De fyra äldre kärnreaktorerna i Sverige har varit helt stängda eller gått på halvfart i 29 procent av sin livstid, mot 17 procent för de nyare.  Gamla reaktorer har också fler allvarliga tillbud. Under de fem senaste åren har 951 säkerhetsrelaterade tillbud rapporterats från de fyra äldre reaktorerna. Detta motsvarar i genomsnitt 238 incidenter för de äldre rektorerna mot 141 för de nyare.

Oskarshamn 1 är med sina 42 år Sveriges äldsta reaktor och den fjärde äldsta i drift i Europa, exklusive Ryssland. Reaktorn har haft kroniska turbinvibrationer och närmar sig med sina 216 snabbstopp det maximala taket för antalet reaktorpåfrestande snabbstopp, som bedömts vara 255 stycken. På Oskarshamn 2, Sveriges tredje äldsta reaktor, genomförs nu enligt ägaren Eon ”den största procentuella effekthöjning som någonsin planerats i världen”. Leverantören Areva kallar det ”en av de mest utmanande effekthöjningar som någonsin utförts vid ett kärnkraftverk”. Utan någon vidare politisk debatt har svensk kärnkraftsindustri successivt genomfört massiva effekthöjningar vilka sammantaget motsvarar storleken på en helt ny kärnreaktor.

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), ansvarig myndighet för kontroll av kärnkraftssäkerheten i Sverige, skriver kritiska rapporter med ena handen men delar ändå ut generösa drifttillstånd med den andra. I ett granskningsbeslut om OKG – företaget som driver Oskarshamns kärnkraftverk – från 19 december 2012 slår myndigheten fast att OKG ”brister i säkerhetsarbetet” vilket har lett till ”negativa konsekvenser för djupförsvaret”. Man uppmärksammar också att OKG har förbisett centralt säkerhetsarbete av ekonomiska skäl. Service på deras gamla reservkraftsdieslar har till exempel inte genomförts på över 40 år, trots att tillverkaren rekommenderat en serviceintervall på 16 år.

I september förra året riktade SSM allvarlig kritik mot OKG för att man saknar program för att hantera åldringsfrågor. I sin granskningsrapport skriver myndigheten att man ser "allvarligt" på att "stora brister" för OKG:s program för åldringsrelaterade försämringar och skador har påträffats. Resultatet från inspektion är enligt myndigheten "anmärkningsvärt" med hänsyn till att O1 nu har gått in i så kallad långtidsdrift, det vill säga över 40 år. Ändå tillstyrker Strålsäkerhetsmyndigheten fortsatt drift och ytterligare effekthöjningar.

Just nu genomför SSM en så kallad återkommande helhetsbedömning av Oskarshamn 1 och 2. Senare i höst väntas myndighetens beslut om OKG ska få tillstånd för fortsatt drift. Inte mycket tyder på att Strålsäkerhetsmyndigheten kommer att göra annat än att godkänna ytterligare livstidsförlängning av några av Sveriges äldsta och farligaste reaktorer.

Medan SSM:s myndighetsutövning måste ifrågasättas, är det i slutändan regeringen, som genom miljöminister Lena Ek, som ansvarar för att garantera att svenska kärnkraftverk lever upp till säkerhetskraven. Men inte heller här har tillbörliga åtgärder vidtagits. I skuggan av det politiska vakuum som råder i svensk kärnkraftspolitik, där regeringsalliansen gör det enkelt för sig och passar över bollen till marknaden medan oppositionsledande Socialdemokraterna å andra sidan svävar på målet, spelar miljöministern och SSM ett våghalsigt spel med säkerheten som insats.

Det är tid för ansvariga politiker att agera - innan olyckan är framme. Svenska kärnkraftverk måste pensioneras så snart som möjligt till förmån för säkra, pålitliga och långsiktigt hållbara energikällor.


ANNIKA JACOBSON,
Chef för Greenpeace i Sverige
ROLF LINDAHL
Ansvarig för kärnkraftsfrågor, Greenpeace