Därför bordar jag Shells isbrytare utanför Öland

Debattartikel - 2 maj, 2012
De senaste fem åren har jag haft förmånen att som guide besöka de nordligaste polarområdena kontinuerligt. När jag blundar och målar upp en bild av Arktis för mitt inre ser jag oändliga vidder av vindpinad snö och fjordis, solen som tittar igenom ett tunt lager av moln. En isbjörnshona med två ungar lufsar förbi på tryggt avstånd och en säl tittar oroligt upp ur sitt andningshål. Det är en ogästvänlig plats för oss människor (det är det som gör det till en sådan upplevelse att vara där), men snön, kylan och isen utgör viktiga levnadsvillkor för de djur och växter som har sitt hem där.

Den här bilden kommer för mig när jag gör mig redo att borda isbrytaren Nordica utanför Öland. Nordica är på väg till Alaska från Finland, där staten hyrt ut henne som hjälpmedel i Shells arktiska oljeborrning. I förrgår stoppade mina Greenpeace-vänner från 13 länder Nordica från att lämna hamnen i Helsingfors. Några låste fast sig i fartyget, andra simmade i vägen i vattnet. Men efter drygt tio timmar greps de av polis. Nu är det min tur att göra vad jag kan för att förhindra en oljekatastrof i Arktis.

Karlskrona, Sweden, 120503Greenpeace activists have today intercepted at open sea and boarded a Shell-contracted icebreaker to again protest against the oil majorís destructive plans to start drilling in the pristine Arctic region.The 6 activists from 5 different countries boarded the Nordica in Swedish waters east of ÷land and have locked themselves down throughout the ship. Greenpeace is urging Shell to abandon its controversial plans to exploit the fragile Arctic.Karlskrona, 3 maj 2012 Aktivister frÂn Greenpeace ockuperar fˆr andra gÂngen p ett dygn den finska isbrytaren Nordica p v‰g till Alaska, d‰r fartyget ska bist Shells provborrningar efter olja i tv k‰nsliga havsomrÂden. De svenska aktivisterna uppmanar Sveriges regering, som ‰r ordfˆrande i Arktiska rÂdet, att verka fˆr att skydda Arktis mot riskabel djuphavsborrning, och d‰rmed gˆra framtida aktioner mot oljebolag onˆdiga.

För Arktis skulle inte klara ett större oljeutsläpp. Det är ett mycket känsligt område som redan nu drabbas hårdare av klimatförändringar, och andra miljöproblem, än övriga delar av världen. Därför måste vi undvika ytterligare påfrestningar på miljön. Om ett oljeutsläpp skulle ske i Arktis påverkas ekosystem med mycket sämre motståndskraft än ekosystemen längre söderut. Dessutom är infrastrukturen i Arktis bristfällig, vilket gör det svårare att försöka lindra effekterna av ett eventuellt oljeläckage.

Tack och lov har de stora delar av Arktis som ligger till havs hittills sluppit mänsklig exploatering. Det permanenta havsistäcket har gjort att inga oljebolag har kunnat provborra efter olja och inga industrifartyg har kunnat bottentråla efter fisk.

Men det här håller på att ändras. För i och med klimatförändringen smälter isarna, och gör det möjligt att ta sig in i de skyddade områdena. Plötsligt hotas en av de sista i huvudsak orörda platserna på vår planet av oljeutsläpp, söndertrålande havsbottnar och utarmade fiskebestånd. Det gör mig oändligt ledsen.

Det sägs att ca 13 procent av världens hittills outnyttjade oljereserver finns i Arktis. Det låter inte som särskilt mycket, och en effektivisering av oljekonsumtionen hos de mest oljeslukande länderna skulle låta oss slippa suga ut jordens nordligaste, kostsamma oljedroppar. Är det då värt att exploatera en av våra sista och mest känsliga vildmarksområden? Det tycker inte jag. Den olja som vi till nöds måste förbruka, ska istället användas till att genomföra en omställning till grönare energi. Detta tillsammans med en kraftig effektivisering av vår energikonsumtion kan göra att vi kan lämna Arktis ifred.

I mitt jobb som guide i både Arktis och Antarktis har jag haft möjlighet att jämföra dessa platser. Båda polerna är helt fantastiska och unika, men medan Antarktis är skyddat från mänsklig exploatering, är Arktis helt oskyddat. I min drömvärld skulle de nordliga polarområdena ha samma status som de sydliga - skyddade från oljeborrning, fiske och annan industri. Med denna drömvärld för ögonen åkte jag i maj förra året till Grönlands västkust för att protestera mot den oljeborrning som Cairn Energy skulle utföra under sommaren. Cairn hade valt att hemlighålla sin beredskapsplan för hur bolaget skulle agera vid ett oljeutsläpp, och vi undrade givetvis vad de försökte dölja. Vår aktion blev lyckad: vi fick företaget att offentliggöra beredskapsplanen så att den kunde granskas av oberoende parter - som fullständigt dömde ut den. Dessutom visade det sig att Cairn, till min stora glädje, inte hittade någon olja under sina borrningsförsök.

Nu ska Shell ge sig ut på samma uppdrag, denna gång för att provborra utanför Alaskas kust. Mitt sätt att uttrycka vad jag känner är att försöka stoppa den isbrytare som nu är på väg för att hjälpa Shell. Egentligen gör jag och mina vänner på Greenpeace det som Carl Bildt, Arktiska rådets ordförande, borde göra. Inte för att jag kan se honom borda en isbrytare iförd överlevnadsdräkt, men han borde agera på sitt sätt - han borde se till att Sverige verkar för ett stopp för oljeborrning i Arktis. Han skulle ha en majoritet av riksdagen bakom sig, eftersom Folkpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet (inklusive miljöminister Lena Ek) alla vill skydda Arktis från oljeborrning.

Jag tycker att det är uppseendeväckande att Sverige, vi med våra fina miljöambitioner, inte försöker vara en positiv kraft i Arktiska rådet det här sista året som ordförande. Efter oss kommer turen till Kanada och sedan till USA - två länder som inte brukar imponera med sin miljöhänsyn. Men tyvärr verkar Carl Bildt bry sig mindre om människor, djur och natur, än om de stora oljebolagens intressen. Och därför står jag här på stranden nu och gör mig redo att borda en Shellhyrd isbrytare på väg till Arktis. Tyvärr behövs det.

Andreas Bergström,  aktivistAndreas Bergström, Greenpeace-aktivist